Visar inlägg med etikett Stavhopp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stavhopp. Visa alla inlägg

fredag 16 augusti 2013

STAVFEL KNÄCKTE LOVANDE FRIIDROTTSYNGLING

Stavhoppstävlingen på ängen uppe i skogen hade avbrutits medan tävlingsjuryn sammanträdde.


Anledningen var att Nisse Bengtsson hade fått en tvåkrona av kärringa Larsson som hade gått förbi just som han klarat 2.10 och likt den stavhoppande prästen Bob Richards knäppt händerna i bön och tackat Gud medan han knäböjde i nedslagsgropen.
– Jag vet inte vad ni håller på med gossar, men jag tycker om att ni prisar Herren, sa kärringa Larsson och gav Nisse Bengtsson en blank tvåkrona.


Tävlingsjuryn beslöt att Nisse Bengtsson skulle slippa diskvalifikation som professionell om han köpte kokosmunkar till deltagarna för hela pengen, och så kunde tävlingen fortsätta.
Nisse Bengtsson hade hittat ett extra fint litet träd i skogen som han huggit ner och förvandlat till en superstav. Den hade god svikt och gav en lätt katapultverkan nästan i klass med senare tiders glasfiberstavar.


Den böjde sig dock mer och mer för varje hopp han gjorde. På 2.20 rev alla hans medtävlare ut sig medan Nisse Bengtsson klarade i sista försöket och stod som segrare i hela mästerskapet. Då gick han på jakt efter banrekordet och höjde till osannolika 2.30.
Han tog extra lång ansats och gav allt i första försöket. Men nu höll inte staven för påfrestningarna längre. Det small som ett pistolskott när den gick av mitt i hoppet.


Nisse Bengtsson drattade på ändan med en duns rakt ner på den stenhårda marken vid sidan av nedslagsgropen. Han föll så tungt att han tappade luften. Först blev han sittande några sekunder och kippade efter andan. Sedan kom han på fötter och började springa runt i cirklar medan han flämtade att han inte kunde andas.
Samtliga medtävlare kastade sig då över honom och började dunka honom i ryggen så han skulle få luft igen. Alla utom Berras brorsa som började skratta hysteriskt och sedan vrålade:
– Stavfel, stavfel!!!


Då kom kärringa Larsson gående på stigen bredvid ängen igen och fick se hur alla kastade sig över den religiöse gossen och slog honom allt vad de orkade. Hon sprang så fort hon kunde till Nisse Bengtssons farsa och sa att Bengtsson måste komma omedelbart för nu håller de andra gossarna på att slå ihjäl Bengtssons gosse.
Gubben Bengtsson sprang dit och stoppade misshandeln just som hans son återfick talförmågan och kunde resa sig igen,


Men när han skulle förklara för sin far vad det var fråga om, fick denne syn på den långa listen som han skulle ha till ombyggnaden i källaren och som han hade letat efter halva sommaren utan att veta att Nisse Bengtsson hade stulit den för att använda som stavhoppsribba.
Därmed beslagtog han ribban och gick hem, och sedan var det sluthoppat på ängen uppe i skogen den sommaren.

onsdag 14 augusti 2013

DEN RELIGIÖSE STAVHOPPAREN

Vi hoppade stav på ängen uppe i skogen en gång för länge sedan.
Vi hade slagit ner två pålar j marken med spikar på var tionde centimeter att lägga ribban på, snickrat till en stavgrop och fyllt nedslagsplatsen med mjuk sand.
Sedan valde vi ut lagom långa små träd i skogen som fick bli stavar, och slutligen stal Nisse Bengtsson en lång list från sin farsas garage för att använda som ribba.


Nisse Bengtsson var den tongivande i församlingen. Som stavhoppare hade han två hemliga vapen. Det ena var en sovsäck och det andra var en extra fin stav som han huggit i skogen. Den sviktade bra och hade en lätt katapultverkan som påminde om senare tiders glasfiberstavar.
Sovsäcken var ett kapitel för sig. Nisse Bengtsson hade läst i Idrottsbladet att Ragge Lundberg hade klarat bronsmedaljen i OS -52 tack vare att han hade en sovsäck med sig på innerplan. I denna kröp han ner mellan hoppen och höll sig varm, medan konkurrenterna satt och stelnade till i kvällskylan under den rekordlånga tävlingen.


Nu skulle Nisse Bengtsson göra likadant på ängen uppe i skogen. Men där var det så tätt mellan hoppen att han knappt hann ner i sovsäcken förrän det var hans tur igen. Till slut for han som en jojo upp och ner ur sovsäcken, så han tappade all koncentration och rev ut sig redan på 1.80 i kvaltävlingen.
Men det gjorde många av de andra också, så han var ändå klar för finalen dagen därpå. Då kom han tillbaka och meddelade att han var Bob Richards, den stavhoppande prästen som hade hoppat nästan ända upp till himlen och vunnit OS-guld på otroliga 4.55. Det fanns bilder från den tävlingen som visade hur han föll på knä och tackade Gud för segern med knäppta händer och blicken mot skyn.


Nu skulle Nisse Bengtsson göra likadant. Efter varje hopp föll han på knä i nedslagsgropen med knäppta händer och tackade Gud för att han klarat.
Då kom kärringa Larsson gående förbi på den lilla stigen vid sidan av ängen. När hon fick se Nisse Bengtsson ligga på knä i sanden och tacka Gud, gick hon fram och klappade honom på huvudet och sa:
– Jag vet inte vad ni håller på med gossar, men jag tycker om att ni prisar Herren.
Sedan tog hon upp sin portmonnä och gav honom en blank tvåkrona.


Tävlingsjuryn inkallades omedelbart och var nära att proffsförklara Nisse Bengtsson eftersom han tagit emot otillåten ersättning under bordet. Han klarade sig dock från diskvalifikation genom att lova att köpa kokosmunkar åt alla för hela tvåkronan.
Tävlingen fortsatte, och hur den slutade ska jag be att få återkomma till.

måndag 12 augusti 2013

KONSTEN ATT STAVA RÄTT

Berra och grabbarna har varit på besök för ett litet samkväm i samband med friidrotts-VM i Moskva.


I tv:n pågick stavhopp, vilket fick Filosofiska Karlsson att utbrista:
– Kommer ni ihåg när vi hoppade stav på ängen uppe i skogen?
– Ja, det var tider det, sa Berra. Idrott när den var som bäst.
– Vad menas med det? sa en revolversvarvare som också var närvarande.


– Ingen doping och inga pengar, sa Berra. Vi måste ha varit de sista amatörerna.
– Fast det där med pengar stämmer ju inte riktigt, sa Karlsson.
– Hur så? sa Berra.
– Jag vill minnas att Nisse Bengtsson höll på att bli proffsförklarad, sa Karlsson. Kommer du inte ihåg när han fick en tvåkrona av kärringa Larsson för att hon trodde att han hade blivit religiös?


– Nä, sa Berra. Jag minns bara att han höll på att slå ihjäl sig för att staven gick av när han försökte slå banrekordet.
– Det här får ni förklara närmare, sa revolversvarvarn.
Fortsättning följer.