EN GRÄVANDE JOURNALIST

Var hamnar man om man gräver en grop rakt genom jordklotet?
Se där en fråga att bita i för alla geologer, naturvetare och mångkunniga personer i största allmänhet.

Själv trodde jag att man skulle komma upp någonstans j Australien, vilket jag också påstod förra veckan i denna blogg.

Men nu har jag fått höra att detta är fel och att man i stället hamnar långt ute i havet någonstans på södra halvklotet samt att man inte ska sprida sådana uppgifter om man inte har ordentligt på fötterna, vilket man ju allra minst bör ha om man ska ge sig ut på så djupt vatten som det här är fråga om.

Möjligen skulle jag till mitt försvar kunna hävda att det är ganska hög odds på att ett projekt av detta slag över huvud taget ska kunna genomföras.

Och om någon mot förmodan skulle ha krafter nog att orka gräva sig genom jordklotet skulle han inte få tillfälle att visa det, eftersom han då med all säkerhet skulle brinna upp någonstans på halva vägen för i jordens inre lär det vara väldigt varmt.

Som grävande journalist med stor erfarenhet av trädgårdsarbete har jag dock svårt att släppa frågan. Den kommer därför att utredas ytterligare längre fram i veckan i denna blogg.

HÄMNAREN MED RENSJÄRNET

Vi hemmansägare har det inte lätt så här års. Gräsmattan ska klippas, rabatterna ska rensas, all mossa krattas bort och alla maskrosor ska dras upp med rötterna innan de hinner föröka sig ännu mer än vad de redan har gjort.

Därvid har jag gjort den upptäckten att maskrosorna är i en fullkomligt särklassig majoritet bland alla parasiter och utsugare som har slagit klorna i min trädgård och nästan kvävt all annan växtlighet.

Ännu vet jag inte hur långa rötter en maskros kan få. Jag blir lika överraskad för varje ny rekordnotering där jag ligger på knä och gräver i jorden med mitt rensjärn.

Däremot vet jag numera vad det är för likhet mellan en maskros och ett isberg. Man ser bara toppen, och vad som därunder finns kan vara av hisnande proportioner.

När man börjar lirka med en knopp, knappt större än ett knappnålshuvud, visar sig fortsättningen ofta gå en halvmeter ner i jorden. Då får man böka upp ett större hål så man kan få ner armen och försöka dra upp hela eländet utan att rycka av roten och lämna kvar någonting som kan gro och föröka sig till nästa vecka.

Jag är maskrosornas svurne fiende, ogräsbekämpningens okrönte konung, hämnaren med rensjärnet, som gjort jakten till ett självändamål och river med mig rubbet.

Där jag gått fram växer inget gräs, varken ogräs eller ädlare varianter. Jorden sprutar, skalbaggar och gråsuggor flyr undan mitt spetsiga vapen, och maskar stora som snokar väller upp ur jorden och ringlar i panik över gräsmattan för att sätta sig i säkerhet.

Solen steker, svetten lackar, det flimrar för ögonen och plötsligt kommer jag ihåg hur jag låg exakt på det här viset en gång för länge sedan och var nära att svimma av utmattning när min yngsta dotter, som då var i åttaårsåldern, kom och ställde sig bredvid mig och frågade:

-Vad gör du?

Då vände jag mig sakta om mot henne och svarade sammanbitet:

-Tar upp maskrosor.
-Varför det? sa barnet.
-För att det ska bli fint, sa jag.
-Varför det? sa barnet.
-Det är väl bra om det blir fint, sa jag.
-Jag menar varför det blir fint om man tar upp maskrosor, sa barnet.
-Därför att gräset växer bättre och gräsmattan blir jämnare, sa jag.

Då var barnet tyst i flera sekunder innan hon på nytt vände sig till sin far och frågade:

-Varför heter det maskrosor?
-Tja, sa far. Nåt ska det väl heta.
-Är det maskar i dom? sa barnet.
-Nä, sa far.
-Hur långt ner i jorden äger man marken? sa barnet.
-Det har jag aldrig tänkt på, sa far. Det är nog så långt man kan gräva.
-Hur långt kan du gräva? sa barnet.
-Det vet jag inte, sa far.

Sedan var barnet tyst i nästan en halv minut innan hon i rask följd ställde tre frågor, samtliga i tiotusenkronorklassen:

-Kan giraffer klättra i trän, hur gör man en skorpa och kan Hulken simma?
-Gå in nu så du inte missar barnprogrammet i teve, sa far.

Då gjorde barnet det, men en stund senare kom hon tillbaka och frågade:

-Äger vi mark i Kina också?
-Inte vad jag vet, sa far. Varför undrar du det?
-Jo, för om man äger marken hur långt ner i jorden som helst och gräver sig igenom hela jordklotet så kommer man till Kina.
-Nä, sa far. I så fall skulle man nog komma upp i Australien.

-Nähä, sa barnet. För i Kalle Anka så grävde Kalle och knattarna och farbror Joakim sig igenom hela jordklotet och då kom dom upp bland en massa kineser.

-Ja men det var i så fall för att dom bor i USA. Om vi som bor i Sverige skulle gräva oss rakt genom jorden skulle vi komma upp någonstans i Australien, sa far och började i sitt utmattade tillstånd fundera på om han skulle behöva åka till andra sidan jordklotet och dra upp maskrosor där också.

Detta inträffade alltså för åtskilliga år sedan. Nu ligger jag där på nytt på alla fyra och drar upp maskrosor som en bekräftelse på naturens eviga kretslopp och att ingenting är nytt under solen medan jag funderar på att jag ännu inte har tagit reda på om giraffer kan klättra i trän, hur man gör en skorpa, om Hulken kan simma eller hur långt ner i jorden man äger marken.

VAR KOMMER ALLA MASKROSOR IFRÅN?

Maskrosen är en vacker blomma, tycker en del. Men vi som har gräsmattan full av de gula jävlarna ryser väl inte direkt av välbehag varje gång vi ser dem.

En genomsnittlig svensk gräsmatta i en normalstor villaträdgård kan vara rik på innehåll. Där finns inte bara stenar, kvistar, kolapapper, gamla glasspinnar, äppelskrottar och vissna fjolårslöv; där vimlar också av saker som groblad, smörblommor, prästkragar, klöver och timotej.

Men allra mest vimlar det av maskrosor, en art som är i suverän majoritet bland alla parasiter och utsugare som har slagit klorna i min trädgård och nästan kvävt all annan växtlighet.

Nu ligger jag där åter på alla fyra med rensjärnet i högsta hugg och drar upp maskrosor som en bekräftelse på naturens eviga kretslopp och lagen om alltings jävlighet.

En utförlig rapport i detta ämne följer senare i veckan då det också kommer att utredas vad det är för likhet mellan en maskros och ett isberg.

DANSKDÖDARE MOT SIN VILJA

När Berras brorsa hade somnat i baksätet på Berras Amazon efter väl förrättad orienteringsfärd i taxi med grogg vid alla kontroller, vidtog fas två i hans svensexa.
Festkommittén, bestående av Berra, Filosofiska Karlsson och en revolversvarvare de känner, hade beslutat att han nu skulle föras till Centralstationen, iklädas svenska fotbollslandslagets dräkt och läggas i en sovkupé på nattåget till Köpenhamn.

Till saken hör att det dagen därpå skulle bli fotbollslandskamp mellan Danmark och Sverige i Idrettsparken, vilket på den här tiden innebar ett oerhört prestigefyllt möte inför fullsatta läktare.

Stämningen hade piskats upp flera veckor i förväg,och det danska gemytet väntades lysa med sin frånvaro. Svenska turister aktade sig för att gå ensamma på krogarna i Nyhavn och skröt inte direkt med sin nationstillhörighet.

Mot den bakgrunden får det betecknas som ganska vågat att Berras brorsa också ifördes blågul keps med texten ”Heja Sverige, friskt humör!” samt en lapp på ryggen med ordet ”Danskdödare”.

Sedan bars han ombord på tåget och lades på rygg i en förbeställd överslaf, varpå festkommittén stack en blågul miniatyrflagga i vardera handen på den djupt sovande resenären. Slutligen tejpades biljetten fast på sängkanten för att konduktören inte skulle väcka honom.

Meningen var sedan att festkommittén skulle åka bil till Köpenhamn och vara där i god tid för att ta emot den blågule supportern. Men strax utanför Helsingborg fick de punktering och blev kraftigt försenade.

När de kom fram till Huvedbangården i Köpenhamn upptäckte de en stor folksamling. Mitt i denna stod Berras brorsa i svenska landslagets färger och försökte hålla en ilsken dansk ifrån sig med utsträckta armar.

”Danskdödare” lyste det på långt håll från ryggen, och det gick ett hotfullt sus genom folkmassan, medan den mest aggresive av danskarna slog efter honom med knuten näve.

Festkommittén lyckades till sist få loss honom och dra in honom i sin bil.

-Var är jag? var det första han frågade.
-I Köpenhamn, sa Karlsson.
-Vad är det för dag? sa Berras brorsa.
-Lördag, sa revolversvarvarn.
-Hur mycket är klockan? sa Berras brorsa.
-Kvart över åtta, sa Berra.
-Hjälp! sa Berras brorsa. Jag ska gifta mig om sju timmar.
-Lugn,sa Berra.Vi hinner.

Bröllopet genomfördes som planerat, men brudens föräldrar lär ha sett något fundersamma ut när deras blivande svärson uppenbarade sig en halvtimme före vigseln iförd fotbollskängor och svenska landslagets dräkt med kortbyxor och blågula knästrumpor. Han hann dock byta till frack i sista stund.

Äktenskapet höll bara i något år, vilket den inre kretsen ansåg vara förvånansvärt lång tid.

I dag är samtliga inblandade gifta och stadgade män i den övre medelåldern.

SVENSEXA MED SPIKSKOR

När Berras brorsa skulle gifta sig beslöt Berra och Filosofiska Karlsson samt en revolversvarvare de känner att anordna en hejdundrande svensexa.
Det hela utspelades i landets näst största stad, där Berras brorsa bodde vid den här tiden.

Arrangörstrion var på plats flera dagar i förväg för rekognosering och planläggning.

Dagen innan bröllopet skulle äga rum hämtades Berras brorsa i sitt hem med beskedet att festligheterna skulle inledas med en taxiresa på stan, där han utklädd till orienteringslöpare skulle leta upp ett antal kontroller.

Han ifördes träningsoverall. spikskor, grön skärmmössa, kompass, startkort och ett gammalt kartfodral från 40-talet i ett snöre runt halsen. På kartan hade festkommittén prickat in de kontrollpunkter ute på stan som skulle besökas med taxi. Sedan fick han en bunt sedlar i näven och en lyckospark i baken av sina kamrater.

Första kontrollen var belägen vid foten av Karl den niondes ryttarstay, gemenligen kallad Kopparmärra. En röd skärm hade hängts upp på denna, och nedanför stod Berra och grabbarna med färdigblandad grogg på termos.

En taxi bromsade in, Berras brorsa steg ur och möttes av smattrande applåder och hejarop. Efter stämpling av startkortet och återställande av vätskebalansen bar det av i taxin mot andra kontrollen och mera förfriskningar, av vilka Berras brorsa så småningom blev allt rundare under fötterna.

Sista kontrollen hade förlagts till ett villaområde i stadens utkant. Där hade arrangörerna hängt upp skärmen på Berras gamla risiga Amazon och dragit sig tillbaka till en grässlänt medan de väntade.

På avstånd hörde de två villaägare stå och småprata över ett staket.
-Vad är det som hänger på bilen där borta? sa den ene.
-Det ser ut som en orienteringsskärm, sa den andre.

-Vad är det för något? sa den förste.

-Det är en sport där det gäller att springa efter karta och kompass mellan olika kontroller som är markerade med sådana där skärmar. Jag har en dotterson som tävlar lite, och han säger att det är världens tjusigaste sport. Alla får vara med, och det finns inga pengar under bordet och inget våld och bråk. Efteråt brukar dom sätta sig i gräset och äta mackor och dricka varm choklad ur termosar som dom har med sig.
-Jaså du, sa han som hade frågat. Ja, det är fint när ungdomen sysslar med nyttiga saker i stället för att åka runt och supa och slåss och skämma ut sig.

Knappt hade han avslutat meningen förrän en taxi kom runt hörnet på tjutande däck och stannade några meter ifrån dem. Ut vacklade Berras brorsa med skärmmössan över ena örat, kartfodralet på sned och en stor termosflaska i ena näven. Han slängde in en sedel i taxin och skrek att det är jämnt, varpå han raglade bort till Amazonen, ställde termosen på taket, bankade sig i bröstet med knytnävarna och vrålade:

-Mera bruk i baljan boys!

Sedan föll han ihop över motorhuven och blev hängande, innan Berra och hans kamrater sprang fram och bar in honom i bilen och försvann med en rivstart.

Kvar stod två förbryllade gubbar och höll sig i staketet medan de undrade vad detta var för en orienteringstävling.
Fortsättning följer i morgon.

FARLIGT ATT GIFTA SIG

Bröllop i pingst? Då gäller det att se upp, åtminstone för brudgummen. Annars kan det gå som för Berras brorsa en gång i tiden.

Företagsamma och uppfinningsrika kamrater arrangerade då en svensexa, som varken han eller övriga inblandade någonsin kommer att glömma.

Det började med en orienteringsrunda i Göteborg, fortsatte med en tågresa till Danmark och slutade med ett plågsamt uppvaknande i Köpenhamn.

Då återstod endast några timmar till bröllopet, dit brudgummen anlände i sista stund iförd fotbollskängor och svensk landslagströja

Fler detaljer om ett par dagar i denna blogg.

BERRAS BEGAGNADE BILAR

Telefonen fortsätter ringa hemma hos Berra. Det är folk som undrar vad bilen kostar, hur långt den har gått och om det är någon rost i balkarna,
Från början antog Berra att det hade blivit fel telefonnummer i en annons som någon privatperson satt in i tidningen, men nu börjar han tro att han har förväxlats med en hel bilfirma.
-Berras begagnade bilar, svarar han därför allt oftare på ren refle när han lyfter luren.

Här om dagen var den en som undrade om han hade någon lämplig liten shoppingvagn inne.

-Nä, men det har dom väl i affärerna, sa Berra. Jag har sett massor av såna där ståltrådsvagnar där.
-Jag menar förstås en bil att åka till affären med, sa mannen i telefonen.
-Tyvärr, sa Berra.Vi har bara lastbilar i dag. Och grävskopor.
-Grävskopor? sa mannen.

-Ja, i den här branschen får man försöka kränga allt, sa Berra. Får jag kanske försöka intressera min herre för en liten stridsvagn med tre års garanti på både larvfötter och kanonrör. Endast en ägare. En pingstpastor i Småland.

-Det är fel nummer va? sa mannen.
-Ja, sa Berra. Men ring gärna igen.

Sedan ringde en och uppgav sig vilja ha någonting med lite krut under huven.

-Då har jag nånting här för dig, sa Berra. En gammal Cheva med sjudubbla förgasare och rak V-8.
-Rak V-8? sa mannen.
-Ja, eller krokig då, sa Berra. Vi kan böja till den om du vill. Här gör vi allt för kunden.
-Du är väl inte riktigt klok, sa mannen och la på luren.

En annan gång var det en som klagade på en reparation.

-Jaha, sa Berra, Hur såg han ut som tog emot bilen?
-En liten mager kille med polisonger, sa han som ringde.
-Det var det jag trodde, sa Berra. Det är Vraket. Han är helt hopplös. Honom ska du inte lämna bilen till.
-Vad tänker du göra åt det då? sa mannen.
-Jag får väl ge honom en propp, sa Berra.
-Det hjälper ju inte mig, sa mannen.
-Jag kan ge honom en från dig också, sa Berra.
-Vad tänker du göra åt min bil då? sa mannen.
-Är du så dum så du lämnar bilen till Vraket får du skylla dig själv,sa Berra. Han är ju galen, En gång satte han fläktremmen bak och fram i en gammal folkvagn så att det bara gick att få in backen när man skulle köra.

-Men nu gällde det min bil,sa mannen.

-En gång borrade han upp cylindrarna i en Skoda. Det var en gammal gubbe med hatt som ägde den. Han höll på att flyga till månen när han gasade.
-Men det var inte det jag frågade om, sa mannen.
-Och en annan gång hällde han fransk konjak i vindrutespolarna för en gubbe. Han höll på att åka för rattfylla i en poliskontroll. Det stank om hela bilen.
-Men jag kan inte ha det så här, sa mannen.
-Hur tror du jag har det då? sa Berra. Med såna anställda.
-Jag måste få min bil lagad ordentligt, sa mannen.
-Ja, ja, sa Berra. Titta in i eftermiddag så ska vi fixa det. Men ta med dig jämna pengar för vi har ljte problem med växellådan.

Sedan ringde en och frågade efter en Merca, men då röt Berra tillbaka:

-Nej, vet du vad! Sånt säljer vi inte här.
-Är det inte bilar ni handlar med då? sa mannen.
-Jaså, menade du Merca, sa Berra. Jag tyckte du sa att du ville ha en bärsa. Du får tala tydligare. Det är lätt att höra fel.
-Har ni . . . började mannen.

Det påminner mig om en gammal historia, sa Berra. Det var en grabb som hade en katt som hette Tarzan och när den blev överkörd av en bil sa mamman till grabben att jag har en hemsk nyhet åt dig: Tarzan har blivit överkörd. Men grabben reagerade inte alls så mamman berättade det en gång till och då började grabben grina. Och när mamman undrade varför han inget sa första gången svarade han: Jag tyckte du sa FARSAN . . . Den var väl bra, va?

-Ja, men nu gällde det en Merca, sa mannen i telefonen.
-Det har vi ingen, sa Berra och la på.
Sedan tröttnade han och stängde av telefonen efter en hård eftermiddag som bilhandlare.