PÅSKAFTON MED PIPPI LÅNGSTRUMP I KÄRRINGA LARSSONS POTATISLAND

Nisse Bengtsson hade skickat efter en påskbomb på postorder och det var inte vilken liten påskbomb som helst. 
Han påstod att det hade stått i annonsen att den motsvarade hundra tigerskott och att det var garanti på att smällen skulle höras tre kilometer bort. Men han vågade inte förvara den hemma utan han bar den ständigt i en av sina ovanligt rymliga byxfickor i väntan på påskafton.

Samtidigt hade hans lillasyster fått en Pippi Långstrump-peruk i födelsedagspresent, en illröd sak med långa utstående flätor. På påskafton övertalade de andra pojkarna honom att låna peruken och klättra upp på en stege som stod lutad mot kärringa Larssons bus. Meningen var att han skulle knacka på fönstret till kärringa Larssons sovrum en trappa upp och kika in där som Pippi Långstrump.

Bomben hade han stoppat i fickan, men när han kommit halvvägs uppför stegen ramlade den ur utan att han märkte det. Berra plockade upp den och tog fram en tändsticksask. Sedan vände han sig till de andra nedanför stegen och föreslog viskande att man skulle smälla av den nu när man ändå var i farten.

– Akta dig, sa Karlsson. Han sa att det var den starkaste påskbomben dom hade.

– Äsch, sa Berra. Det är ju en vanlig smällare.

– Han sa att den var skitdyr, sa Karlsson.

– Han snackar så mycket, sa Berra och drog eld på en tändsticka.

Samtidigt hade Nisse Bengtsson nått stegens topp och tittade försiktigt in i kärringa Larssons sovrum. Just som han höjde handen för att knacka och få henne att vända blicken mot fönstret exploderde bomben.

Det var den värsta smäll som hörts i de kvarteren på år och dag. Hus skakade, fönsterrutor skallrade och jorden sprutade från potatislandet dit Berra hade slängt bomben efter att ha tänt stubinen.

Kärringa Larsson ryckte till och stirrade skräckslaget mot fönstret, där hon fick se Pippi Långstrump stirra tillbaka.

Men bara i en halv sekund för Nisse Bengtsson blev så överraskad av smällen att han ryggade bakåt och tappade balansen. I fallet drog han med sig stegen i en lång luftfärd och landade med ett hemskt tjut på rygg i potatislandet.

Då hade de andra redan hunnit springa och gömma sig bakom krusbärsbuskarna i utkanten av kärringa Larssons trädgård, Men när Nisse Bengtsson kom nedrasande från väggen drabbades de av panik allihop på en gång. I vild flykt hoppade de över staketet och sprang för livet över gräsmattor och bakgårdar. Nisse Bengtsson stukade foten och fick skrapsår på armbågarna men det kände han inte för rädslan var större och han flydde skräckslagen även han.

Efteråt spreds ett rykte att kärringa Larsson hade ringt polisen och sagt att Pippi Långstrump hade försökt skjuta henne. 
Vakthavande polisman blev tyst en lång stund och sa sedan att detta inte låter särskilt troligt. Och när han frågade om hon verkligen ville göra en anmälan om mordförsök av Pippi Långstrump, som så vitt han förstod var en sagofigur, svarade hon att hon nog minsann visste vad hon hade sett.

Berra och de andra samlades tysta i ett gathörn en bit bort men drog sig diskret undan gatlyktans sken när en polisbil sakta kom glidande som resultat av kärringa Larssons telefonsamtal. Konstaplarna hade nog inte trott på det där med Pippi Långstrump men smällen hade hörts vida omkring så de tyckte nog det var säkrast att spana av området.

När det ljusnade på morgonen uppdagades en stor krater i potatislandet. Den nedrasade stegen vittnade också om att något hade hänt, men några direkta bevis mot någon fanns inte så Nisse Bengtsson klarade sig för en gångs skull från efterräkningar.

NISSE BENGTSSONS VÄRSTA PÅSKSMÄLL

Berra och grabbarna har gästat kåsören för en liten påskbetraktelse.

– Har ni köpt några smällare i år, sa Berra.

– Nä, det finns väl inga längre, sa Karlsson.

– Inte så kraftiga i alla fall, sa en revolversvarvare som också var närvarande.

– Det var mer skjutande förr, sa Karlsson.

– Kommer ni ihåg Nisse Bengtssons påskbomb, sa Berra

– Menar du den som small av i kärringa Larssons potatisland, sa Karlsson.

– Exakt densamma, sa Berra.

– Det låter intressant, sa revolversvarvarn. Ta det från början.

– Okej, sa Berra och började berätta.

Fortsättning följer.

MYSTISK PÅSKGUBBE ORSAKADE POLISPÅDRAG

Nisse Bengtsso hade en gång för länge sedan fått följa med sina föräldrar på en tågresa till Göteborg. De besökte bland annat Buttericks butik med skämtartiklar, där Nisse Bengtsson för egna pengar köpte en ansiktsmask av gummi för tre och tjugofem.

Det fanns indian, kines, neger, eskimå, pirat och några till. Nisse Bengtsson valde länge och omsorgsfullt och fastnade till slut för den så kallade negermasken.
Det här hände alltså på den tiden då svarta människor fortfarande kallades för negrer i Sverige och var så sällsynt förekommande på de här breddgraderna att folk vände sig om på gatorna och tittade efter dem.

När Nisse Bengtsson kom hem började han med att skrämma sina jämnåriga kamrater. Han hade masken i fickan när de var ute i skogen. Sedan sprang han och gömde sig bakom ett träd och tog på sig masken innan han tittade fram igen.

I början var de andra ungarna nära att skita på sig, för de trodde att det var en riktig afrikan som var ute i skogen och spanade.
Det var en fruktansvärd mask i form av ett hångrinande mörkbrunt ansikte med svart krulligt hår och röda uppsvällda läppar. Men efter ett tag blev j Nisse Bengtsson avslöjad, och när han hade lurat alla ungar i kvarteret var det inte lika roligt längre.

Dagarna gick och det blev påsk. När de andra barnen klädde ut sig till påskkärringar och påskgubbar tog Nisse Bengtsson på sig gummimasken och en av sin farsas gamla avlagda kavajer. Sedan kavlade han upp ärmarna, kollade så att masken satt fast ordentligt och gick ut i skymningen och knackade på fönstren

Han smög runt på gårdarna och klättrade på uthustak och stegar och stack upp huvudet och ropade bu.

De flesta hann väl inte se vad det var fråga om eller så brydde de sig inte om det, men när han kom till kärringa Larssons hus utbröt full kalabalik.

Kärringa Larsson hade besök av gubben Persson, men han satt med ryggen mot fönstret och hängde inte riktigt med i svängarna. Han såg först bara hur kärringa Larsson stelnade till och spärrade upp ögonen med skräckslagen blick. Sedan skrek hon ”Hjälp, en neger!” varpå gubben Persson vände sig om fick se ett hångrinande mörkt ansikte försvinna från fönstret.

Kärringa Larsson kastade sig på telefonen och ringde polisen och rapporterade att en neger hade tittat in genom hennes fönster på andra våningen.

Det här utspelades på den tiden då polisen inte hade så mycket att göra, så de skickade ut en patrull för att undersöka saken.

De möttes på brottsplatsen av kärringa Larsson som pekade på fönstret och beskrev händelseförloppet i dramatiska ordalag. Hon påstod sig ha kunnat utläsa svår sinnessjukdom och djuriska lustar i inkräktarens blick och var övertygad om att hon skulle ha blivit våldtagen om inte gubben Persson hade varit där och beskyddat henne med sin blotta närvaro.

Gubben Persson intygade riktigheten i detta, och när poliserna frågade efter signalement på den misstänkte gärningsmannen hävdade han att denne påminde starkt om dåvarande världsmästaren i tungviktsboxning Jersey Joe Walcott.

När poliserna invände att Joe Walcott, så vitt de kände till, var bosatt i New Jersey i Amerika och att det knappast var troligt att han sprang omkring i utkanterna av svenska småstäder och tittade in genom fönstren hos gamla damer, blev gubben Persson mycket upprörd.

Han framhöll att han minsann hade varit i Stockholm några år tidigare och på nära håll sett Walcott slå ut Olle Tandberg i femte ronden, så här skulle det inte komma några unga glopar till konstaplar och påstå att han inte visste hur Jersey Joe Walcott såg ut.

Det slutade med att poliserna avfärdade gubben Persson som ett mindre trovärdigt vittne. Kärringa Larsson höll dock fast vid sin anmälan, men den mystiske främlingen förblev okänd och undkom lagens långa arm trots intensiva efterspaningar från gubben Perssons sida.

DET VAR BÄTTRE FÖRR

Berra och grabbarna har gästat kåsören för sedvanlig påsksammankomst.

Efter avsmakning av årets påskmust fortsatte mötet med allmänna frågor. Debatten blev livlig men mynnade som vanligt ut i att allt var bättre förr.

– Man hade roligare på påsken förr i tiden, sa Berra.
– Hur menar du då? sa filosofiska Karlsson.
– Tja, sa Berra. Man klädde ut sig och skickade påskbrev till varandra.

– Men då var vi ju små, sa Karlsson.

– Har du börjat gå i barndom? sa sällskapets ende revolversvarvare.
– Det var i alla fall roligare, envisades Berra. Kommer ni ihåg när Nisse Bengtsson tröttnade på att vara påskgubbe och klädde ut sig till neger i stället.

– Så heter det väl inte? sa Karlsson.

– Nej, men man sa så på den tiden, sa Berra. Han hade i alla fall en svart mask för ansiktet och skrämde upp kärringa Larsson så hon ringde till polisen.
– Det minns inte jag,,sa revolversvarvarn. Kan man få ytterligare detaljer.
Då berättade Berra hela historien, men den är så lång så den får vi spara till senare i veckan.

ÅRETS PÅSKMUST AVSMAKAD

Berra och grabbarna har gästat kåsören för traditionell avsmakning av årets påskmust.
– Lite blommigt, konstaterade Berra och smackade med läpparna.
– Fin kropp, framhöll filosofiska Karlsson.
– Och stark eftersmak, sa en revolversvarvare som också var närvarande.

En smärre diskussion uppstod sedan om var någonstans årets upplaga skulle placeras i ett lite längre tidperspektiv.

– Lite strävare än fjolårets, sa Berra.
– Kanske inte riktigt lika fylligt, sa Karlsson.
– Men på det hela taget en hyfsad årgång, sa revolversvarvarn.

På Karlssons förslag ventilerades sedan frågan huruvida någon av det senaste decenniets årgångar egentligen varit riktigt dålig. Ingen av de församlade kunde dock erinra sig detta, utan mötet enades om att påskmusten hållit en ganska jämn och relativt hög nivå så långt bakåt man kunde minnas.

– Möjligen kan man anmärka något på att smaken är ganska likartad från år till år, sa Berra.

– Ja sa Karlsson. Det är ju inga direkta sensationer.
– Fast 07:an vill jag minnas var lite extra sprallig, sa Berra.
– Ja, sa Karlsson. Men det kan ju ha berott på att det var den gången du hade varit på fest hos din brorsa hela natten innan du kom hit.
– Det kan du ha rätt i, sa Berra. Det hade jag glömt.
Nya avslöjanden senare i veckan.

UNG ROCKPIONJÄR POLISANMÄLD

Det hände sig vid påsktid för många år sedan att Nisse Bengtsson hade varit i radioaffären och frågat efter Tutti-frutti med Elvis Presley.

Den var dock slutsåld för tillfället. I stället rekommenderade radiohandlaren en annan version av samma melodi, inspelad av en ny amerikansk förmåga som kallade sig Little Richard.

Om man köpte dennes nya EP-skiva fick man förutom Tutti-frutti även Long tall Sally, Rip it up och Ready Teddy, samtliga riktiga höjdarlåtar som man måste köpa fyra olika skivor för att få med Elvis.

Nisse Bengtsson slog till och gick hem och spelade den nya skivan gång på gång på gång. Speciellt frös han på Long tall Sally och det parti där Richard sjöng ”we gonna have some fun tonight”.

Sedan blev det påsk och helgfriden sänkte sig över kvarteret. Men trots att Nisse Bengtsson hade fått långfredagens helighet insupen med modersmjölken, kunde han inte låta bli att spela den nya skivan när hans föräldrar åkte bort en stund.

Han måste ha känt sig extra rebellisk den dagen, för han öppnade fönstret och drog på Long tall Sally med fullt ös på radiogrammofonen just som kärringa Larsson kom promenerande förbi huset på hemväg från gudstjänsten i kyrkan.

Kärringa Larsson trodde inte sina öron. Först stannade hon upp och spanade in var oljudet kom ifrån. Sedan sprang hon hem och ringde till polisen.

Det gjorde hon i och för sig ofta, men den här gången blev det nog en ovanligt konstig anmälan för hon sa att dom måste komma omedelbart och bura in en slyngel som spelar negerjazz på långfredan så att hela kvarteret skakar.

Och när hon hade hämtat andan tillade hon att han som sjunger ropar ”fan, fan, fan” hela tiden. Förmodligen syftade hon på ”some fun tonight” för hon var inget vidare på engelska.

Vakthavande polisman hävdade då att det krävdes ett visst antal decibel för att man skulle kunna ingripa. Och eftersom ingen annan i kvarteret hade hört av sig, utgick han från att ljudet inte kunde vara tillräckligt starkt för att motivera polisutryckning.

Kärringa Larsson svarade att i så fall fick hon ta lagen i egna händer och slängde på luren med en smäll. Sedan gick hon över till gubben Persson och skickade ut honom med uppdrag att ta itu med ungdomens förvildning och tysta det ogudaktiga skränet.

Gubben Persson var svag för kärringa Larsson, så han gjorde som hon befallde. Han talade med Nisse Bengtssons föräldrar när dessa hade kommit tillbaka hem. Och när de fick höra vad som hänt, lovade de att det inte skulle förekomma någon hög musik därifrån i fortsättningen.

Nisse Bengtsson gick omkring och var sned i flera dagar, innan han kom på hur han skulle göra för att hämnas. Först spelade han in alla låtarna på ett band på sin farsas gamla batteridrivna rullbandspelare som var stor som en resväska. Sedan släpade han iväg den en sen kväll till kärringa Larssons trädgård och laddade den med Long tall Sally.

När det var klart smög han fram och knackade på fönstret. Och när kärringa Larsson öppnade drog han upp ljudet till max, så att hon fick höra Little Richard vråla ”we gonna have some fun tonight” för full hals bortifrån krusbärsbuskarna.

Kärringa Larsson var nära att svimma. Men gubben Persson, som var där på besök, genomskådade det övernaturliga ljudfenomenet och sprang ut i trädgården i bara strumplästen. Nisse Bengtsson flydde i panik utan att hinna få med sig bandspelaren.

När hans farsa dagen därpå frågade vart bandspelaren hade tagit vägen, svarade Nisse Bengtsson att den har gubben Persson stulit. Men då stod gubben Persson redan i farstun med bandspelaren i ena handen och bevismaterial i form av bandet med ”negerjazzen” i den andra.

Det slutade med indragen veckopeng och totalförbud att spela Little Richard i det huset under överskådlig tid framöver.

HÅRDA BUD PÅ LÅNGFREDAG

När påsken närmar sig går tankarna till barndomens femtiotal.
Då var det hårda bud. Speciellt på långfredagen.

Då var det stängt överallt. Alla affärer, restauranger och biografer var igenbommade. Inte en kiosk var öppen.

Alla förväntades stanna hemma och läsa bibeln och meditera och begrunda vad som hade hänt för tvåtusen år sedan.

Som liten fick man inte gå ut och leka. Man fick inte skratta högt. Det var knappt man fick hosta. Och om man la av en brakare trodde de vuxna att man hade blivit galen.

-Är du inte riktigt klok, pojk? Ska du släppa dig på långfredan!

Det gick så långt att en yngling som spelade hög musik på grammofonen blev anmäld för polisen.

Om detta ska det handla i denna blogg längre fram i veckan.

PÅSKAFTON MED BERRA

Berra hade vunnit på tips och lovat bjuda sina kamrater på en fest.
Kvällen blev, om inte hundraprocentigt lyckad, så i alla fall minnesvärd. Här följer de viktigaste händelserna minut för minut:

20.05: Berra anländer i taxi, ställer upp fyra helflaskor påskmust på bordet och belönas med en varm applåd.

20.10; Filosofiska Karlsson, som är kvällens värd, håller ett hälsningsanförande. Han vänder sig därvid särskilt till Berra och berömmer dennes goda val av sällskapsdryck.
20.30-21.30: Påskmusten flödar.
21.35: Filosofiska Karlsson tar upp ”Gamla Nordsjön som svallar och brusar” och får det övriga sällskapet med sig.

21.47: Berra berättar den roliga historien om älgen som simmade över en å och blev ren och så var det hjort.

21.54: En revolversvarvare, som seglat som jungman i Östersjöfart i sin ungdom, begär ordet och framhåller att han ämnar inviga oss i navigationens mysterier. Han får papper och penna och börjar rita upp longituder och latituder för att räkna ut vår position.

22.10: Filosofiska Karlsson tar nu sin tyska version av ”Gamla Nordsjön”, det vill säga ”Alte Nordsee die swallen und Preussen”.

22.20: Församlingen hurrar för Berra.
22.24: Revolversvarvarn går ut på balkongen och kollar in Polstjärnans position på himlen, eftersom han saknar kompass.

22.27: Filosofiska Karlsson ber om ordet samt håller ett litet anförande om bristen på personlig frihet i dagens samhälle. Som exempel framhåller han mannen som undrade varför han inte fick äta småsten när Ralf Edström åt vida berg.

22.48: Berra berättar den nu ännu roligare historien om älgen som simmade över en bäck och blev ren och så var det hjort.
23.01: Revolversvarvarn har navigerat färdigt. Vi befinner oss enligt hans beräkningar i det inre av den kanadensiska delstaten British Columbia.
23.10: Berra hissas av tacksamma kamrater, varvid han ramlar i golvet och stukar foten.

23.38: Filosofiska Karlsson efterlyser mer personlig frihet i dagens samhälle och exemplifierar med mannen som inte fick äta grus trots att Ralf Edström spelade för Åtvidaberg.

23.46: Berra berättar den nu vansinnigt roliga historien om älgen som hoppade över en häck och blev både ren och hjort.
00.22: Filosofiska Karlsson beskyller Berra för att ha blandat sprit i hans påskmust. Berra avvisar upprört den lömska anklagelsen.

00.57: Revolversvarvarn påpekar att han glömt ta hänsyn till den magnetiska missvisningen. Vi är trots allt inte i British Columbia, utan befinner oss nu i Berings hav, 12 distansminuter nordost om den sibiriska halvön Kamtjacka.

01.35: Filosofiska Karlsson beklagar sig ånyo över bristen på personlig frihet och undrar om han hade fått röka brass om Ralf Edström hade varit från Grästorp.
01.58: Berra berättar den vid det här laget enormt kanonfestliga historien om kon som simmade över Rhen och blev älg.

02.20: Revolversvarvarn insomnar stilla och bärs in i en garderob.

02.36: Filosofiska Karlsson undrar varför han inte kan få äta hö när Fredrik Ljungberg var från Halmstad.
03.10: Berra går balansgång på balkongräcket, varvid han ramlar ner och bryter benet.
03.11 vaknar jag kallsvettig hemma i min säng och tycker att det var en ovanligt hemsk dröm.

MUSTIG PÅSK ATT VÄNTA

Det har blivit dags att avsmaka årets påskmust. Hur har bryggarna lyckats den här gången? Spänningen är lika stor varje år.

Blir det Apotekarnes, Nygårds eller Eldorado som får flest röster bland finsmakarna vid den årliga sammankomsten hemma hos Berra? Eller kommer någon av uppstickarna Lidl och Grebbestads att ta hem spelet?

Vilken sort har finast kropp det här året? Var hittar man den bästa aromen och karaktären? Vilket märke kan lättast spåras till lerjord och sydsluttning?

Kommer någon sort även i år att framkalla rysningar och smackande vällustyttringar hos de agerande?

Och framför allt: Hur kommer testpatrullen att klara sin uppgift? Kommer den utvalda skaran av finsmakare att stå rycken för de mängder som behövs för att avge ett korrekt omdöme?

En mustig skildring av hur det kunde gå till en gång för länge sedan följer i denna blogg till helgen.