måndag 24 juni 2019

KLACKARNA I TAKET!

-Jag vill veta varför jag har blivit förd till polisstationen, sa fylleristen.
-Ni är här för omåttligt supande, sa kommissarien.
-Fint, sa fylleristen. När börjar vi?



Doktorn avslutade undersökningen av en patient, skakade bekymrat på huvudet och sa:
-Jag kan inte finna något fysiskt fel på er. Jag kan inte hitta något annat fel heller. Det måste vara spriten.
-Jaha, då är det väl bäst att jag kommer tillbaka när doktorn är nykter.



-Vad menar du, sa hustrun. Komma hem halvfull!
-Jag är ledsen, men pengarna räckte inte till mer.

-Men älskling, sa flickan. Kan du inte sluta dricka för min skull?
-Vem har sagt att jag dricker för din skull?



Tre fyllon vinglade in på perrongen sekunderna innan tåget skulle gå. Stationspersonalen hjälpte dem ombord på tåget som just börjat rulla, men de hann bara med två. När tåget hade gått sa han som blev kvar:
-Va kompischarna schka bli förvånade. Dom var här för att vinka av mig.

-Med i morgon, sa den nybakade studenten, har jag varit full i fem dar.



-Nykter tror jag inte att Nilsson var, sa hans kompis, för han stoppade en tvåkronor i brevlådan, tittade på kyrkklockan och sa: Jösses, nu har jag gått upp fem kilo.



torsdag 20 juni 2019

MIDSOMMAR PÅ 80-TALET

I ett av mina gamla fotoalbum har jag hittat några bilder från midsommarfirandet på Sunningen 1987.



Här är några av deltagarna på väg utför backen ner mot viken med en lövprydd bil i täten



Här passeras Västra Kroken med flaggor, ballonger och festklädda deltagare bakom en av bilarna,



Här har ett hästdraget ekipage nått fram till ängen nere vid stranden



Och här har dansen kring stången börjat med högtidsklädda folkdansare i spetsen. Året var alltså 1987.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

måndag 17 juni 2019

NÄR SAMVETET SLÅR TILL

Liggande på dödsbädden kallade direktör Pettersson på sin kompanjon, övertygad om att han inte hade långt kvar.
-Nu när jag ska gå bort vill jag lätta mitt samvete. Det var jag som stal obligationerna. Jag samarbetade också i hemlighet med vår värste konkurrent i många stora affärer. Och jag har länge haft ett förhållande med din hustru.
Kompanjonen smålog stilla.
-Jag vet allt det där, sa han. Det är därför jag har gett dig arsenik.



Karlsson hade levt ett händelserikt liv, men nu hade han blivit frälst och vittnade i församlingen. Syndabekännelsen var lång. Den upptog både superi, slagsmål, kortspel och skumma affärer. Slutligen kom han till sina fruntimmershistorier.
Då reste sig en liten dam och trippade mot utgången. Karlsson ropade efter henne:
-Sitt ner. Jag tänker inte nämna några namn.



Strax före stängningsdags kom två gangsters in i en bank i Chicago och kommenderade hela personalen att lägga sig på mage på golvet medan de länsade bankvalvet.
En av de kvinnliga anställda lade sig i nervositeten  på rygg i stället.
-Vänd på dig, viskade hennes kvinnliga kollega som låg bredvid. Det är ett bankrån och ingen firmafest.


Den gamle översten passerade lille Pelle som stod och stampade i en vattenpöl.
-Inte ska du plaska så där, min lille vän, sa översten. Du kan ju bli våt om fötterna.
-Håll säften, ävla beväring!



Fadern ville lära sin son att tala hyfsat. I synnerhet var det två ord som sonen använde ideligen och som störde honom.
-Lyssna noga nu, sa fadern. Om du vill göra din pappa riktigt glad så ska du sluta använda två ord. Det ena är skithäftigt och det andra är asfräckt.
-Okej farsan. Vilka är dom två orden?



Överstinnan ringde efter en snickare eftersom skafferidörren hade slagit sig och behövde hyvlas av. Snickaren anlände till våningen och sa:
-Jaha, tanten. Vilken dörr är det fråga om?
Överstinnan mönstrade snickaren genom lornjetten och sa strängt:
-Man brukar kalla mig överstinnan!
-Ja, sa snickaren. Är det inte fan vad folkhumorn är grym. Mig brukar dom kalla Knickedicken.

fredag 14 juni 2019

KÄNDISPRAT FRÅN FÖRR

Jag är så okunnig i växtlära att om någon slog ihjäl mig med en pistill skulle jag inte ha en aning om vad jag dött av. (Bob Hope)


Hope

Om jag förstår läkarna rätt så kan man leva mycket länge om man avstår från allt det som gör livet värt att leva. (Peter Sellers)

Jorden är väl inget paradis, men å andra sidan var ju inte paradiset det heller. (Beppe Wolgers)

Att diskutera med fruntimmer är som att försöka läsa tidningen när det blåser. (Herbert Tingsten)

Det är med män som med sparbössor. De som skramlar mest har minst innehåll. (Marlene Dietrich)

Dietrich

Förr i världen gjorde man skokräm av gamla filmer. Numera visar man dem i teve. (Groucho Marx)

Den som tror att bilarna har gjort människorna lata har aldrig behövt betala någon. (Hagge Geigert)

Jag skulle till Uppsala men kom till Sala för jag såg inte upp. (Douglas Håge)


Håge

När ridån gick upp låg publiken redan i skrattgroparna. (Pekka Langer)

Cirkus är den ärligaste av konstformerna. Där försöker man inte dölja sågspånen. (Trolle Rhodin)

När man ser Katherine Hepburn kan man tro att det råder hungersnöd i världen. (Anita Ekberg)


Ekberg

När man ser Anita Ekberg kan man tro att det är hon som är orsaken. (Katherine Hepburn)




tisdag 11 juni 2019

FRÄCKISAR FRÅN FÖRR



Kal och Osborn stannade framför ett skyltfönster med kvinnokläder. Kal pekade på en tjusig baddräkt och sa:
-Den du!
-Ja, sa Osborn. Om de´ va´ nåt i den.
-Ja, sa Kal. Och om den va´ av.


Möbelfabrikör Andersson från Gislaved hade varit i Paris och berättade att en kväll på en restaurang hade det kommit en fantastiskt vacker kvinna och slagit sig ner vid hans bord. Hon pratade en massa franska som han inte förstod men han bjöd på champagne och konverserade henne med engelska glosor och teckenspråk så gott han kunde. Då tog damen upp papper och penna och ritade en bäddad säng på papperet.
-Är det inte fantastiskt, sa Andersson. Hur i herrans namn kunde hon veta att jag var möbelfabrikör?


Unge Eskil från staden hade tillbringad en månad på en bondgård. När vistelsen närmade sig sitt slut och han hade kört hem det sista lasset hö tillsammans med gårdens lillpiga sa han till henne:
-Nu ska jag snart åka hem till stan igen och sedan ses vi inte på länge. Skulle jag inte kunna få korrespondera med dig?
-Jo, sa pigan, det kan du väl få. Men vem ska hålla i hästarna under tiden?


En ensam dam på skogspromenad kom till en ensligt belägen liten insjö och bestämde sig för att ta ett bad. Eftersom det inte syntes en människa i närheten klädde hon av sig naken och hoppade i. Men när hon skulle upp på land igen satt en ung man på en sten bredvid hennes kläder. Hastigt fick hon tag i en gammal rostig balja som låg i strandkanten och höll den framför kroppen för att skyla sig. Sålunda utrustad klev hon upp ur vattnet och gick fram mot den unge mannen.
-Hör du, din lille slyngel! Vet du vad jag tror?
-Ja, det vet jag, sa killen. Du tror att det finns en botten i den baljan.

lördag 8 juni 2019

LITE FEMTIOTALS-NOSTALGI

Så här kunde det se ut i ett bohuslänskt vardagsrum någon gång i början på 1950-talet.
På väggen hänger en tavla med en fiskebåt på ett stormigt hav. Nere på golvet skymtar ett tidningsställ i flätad rotting. Och på den motstående väggen sitter en tidstypisk läslampa ovanför en randig plyschsoffa.


Dessutom upptäcker vi en snidad träljusstake och ett askfat med tändstickor på det fernissade runda bordet samt en jättelik radiogrammofon i form av en stor möbel med uppfällbart lock och inbyggd högtalare på framsidan. Ej att förglömma den tunga tonarmen med utbytbart stift för de 78-varvade ”stenkakorna” bland vilka man kunde hitta både Flottarkärlek med Gösta ”Snoddas” Nordgren, Kökspolka med Margareta Kjellberg och Wonderful Copenhagen med Danny Kaye.
Den välkammade unge mannen verkar helt uppslukad av Astrid Lindgrens senaste bok om mästerdetektiven Blomkvist, men den spikraka benan har han definitivt inte åstadkommt på egen hand.

tisdag 4 juni 2019

HUNDSKALL OCH HUNDRAÅRINGAR


Gamla mor Anna i Glommersträsk gav sig ut på sitt livs första järnvägsresa när hon var över åttio. Resan gick inte längre än till Bastuträsk men mor Anna var ändå alldeles överväldigad när hon kom hem och berättade för grannarna.
-Världen är allt bra stor, sa hon. Nu har jag varit ända till Bastuträsk. Och tro mig eller ej – jag hörde en hund som skällde ännu längre bort!


Reportern till jubilaren: Kan ni berätta vad det beror på att ni har blivit 100 år.
Jubilaren: Det beror på att jag är född 1919.

Tänk så dom rör ihop det på posten, sa fru Grillhagen. När min man var på affärsresa till Skövde så stämplade dom brevet med Paris.



Kal: Nu e de snart höst å vi har ingen sommer hatt.
Osborn: Va sa du?
Kal: Jo, jag sa att nu e de snart höst å vi har ingen sommer hatt.
Osborn: Va sa du?
Kal: JO, JAG SA ATT NU E DE SNART HÖST Å VI HAR INGEN SOMMER HATT!
Osborn: Du e la ente klok. Va ska du med sommerhatt te nu när de snart e höst?



Bilismen har förändrat vårt samhälle. Först utrotade den hästarna i trafiken och nu håller den på med fotgängarna.

När man torkar bort fingeravtrycken från fjärrkontrollen varje gång man stänger av teven har man sett för många deckare.

En mr Jeffries i New York försattes nyligen i konkurs för tredje gången. Mr Jeffries bedrev förlagsverksamhet. Bland de böcker han gett ut märks ”Vägen till framgång”, ”Miljonär på sex månader” och ”Konsten att förvalta ett kapital”.

lördag 1 juni 2019

VERA I HASSELBACKEN

I ett av mina föräldrars gamla fotoalbum har jag hittat ett par kort från Hasselbacken. Eftersom min syster Birgitta ser ut att vara i femårsåldern får jag det till att de är tagna någon gång under 1953, där hon står framför samma staty som finns i området i dag. Den var sedan i många år placerad på ett annat fundament några meter därifrån, vänd åt ett annat håll, men det är alltså samma staty som nu har flyttats närmare torget och placerats vid den nya, svängda trappan.



Statyn heter Vera och är gjord i brons av konstnären Einar Luterkort, skulptör keramiker och tecknare som levde i Stockholm 1905-81. Vem Vera var har jag inte hittat någon uppgift på, mer än att Luterkort gjorde flera Vera-statyer, som bland annat finns även i Ludvika och Mariestad. Den i Uddevalla är från 1946 och placerades i Hasselbacken den 20 september 1949.
Den är en av flera liknande statyer som invigdes i Uddevalla detta år. Flicka med flätor placerades i Margretegärdeparken och Vadande flicka i Sörkälleparken. De båda sistnämnda är gjorda av den finske skulptören Matti Haupt och skänktes till Uddevalla stad av skeppsredaren Gustaf Thordén.



Och när föräldrar tar med sina barn till Hasselbacken är det naturligtvis då som nu i stor utsträckning för att mata fåglarna. Så även den här gången under första halvan av 50-talet, då mamma Ingrid dagen till ära tagit på sig sin pälskappa.

tisdag 28 maj 2019

PÅ BARER OCH KROGAR

En svensk turist gick in på en bar i Grekland och drack för första gången av det inhemska brännvinet ouzo som han hade hört skulle vara något alldeles extra i fråga om styrka. Redan efter första glaset märkte han att möblerna började skaka och sa till värden:
-Oj, det var starkt det här.
-Nja, sa värden. Nu råkar det faktiskt vara jordbävning också,



En svårt berusad man sitter på krogen när ett tvillingpar kommer in. Mannen spärrar upp ögonen och stirrar förskräckt på dem med blicken full av fasa.
-Lugn, säger den ene. Du ser inte dubbelt. Vi är tvillingar.
-E´re schäkert? Alla fyra!

En man kommer in på en saloon i Vilda Västern. Där får han se en hund som spelar poker med tre cowboys. Mannen vänder sig till bartendern och säger:
-Men kan hunden verkligen spela kort?
-Nja, egentligen inte. Han kan inte hålla masken. Var gång han får bra kort viftar han på svansen.



En tågresenär hade varit i restaurangvagnen och druckit lite för mycket. Sedan kunde han inte hitta tillbaka till sin plats.
-Kan ni inte komma ihåg numret på kupén, frågade konduktören.
-Nej, men jag minns att det låg en liten sjö utanför fönstret.

Vid bardisken:
-Får jag en öl medan jag väntar på min dam.
-Ljus eller mörk?
-Det angår er inte.



-Hovmästarn, jag känner mig faktiskt lite trött efter den här middagen. Kan ni ge mig något som jag piggnar till av?
-Javisst, ett ögonblick så kommer jag med notan.

Mannen som tagit in på hotell ringde till receptionen.
-Jag vill beställa en flaska vin. Kan ni skicka upp det?
-Det går inte. Det här är ett kristet hotell
-Åh fan, då tar jag en nattvard utan bröd.



Den gamle hovmästaren pensionerades och tog extraknäck hos begravningsentreprenören. Efter en tid lade denne märke till att hovmästaren böjde sig fram och mumlade något ner i kistan varje gång han skulle skruva på locket. En dag ställde han sig att tjuvlyssna och fick höra den gamle restaurangveteranen säga:
-Önskas det något mer innan vi stänger?

fredag 24 maj 2019

SÖRKÄLLEPARKEN PÅ 40-TALET

Så här såg det ut i Sörkälleparken en sommardag under andra halvan av 40-talet.. Det är mamma Ingrid och moster Astrid som har tagit en promenad från sitt föräldrahem på Sörkällegatan 4 och slagit sig ner i gräset vid den lilla dammen i parkens mitt.



Småttingarna på bilden är min kusin Karin och jag. Eftersom jag ser ut att vara i två-treårsåldern bör bilden vara tagen 1946 eller möjligen 1947. Statyn med den vadande flickan har ännu inte kommit på plats, den invigdes 1949. Mitt i bilden går Sörkällegatan i riktning norrut och till höger skymtar kiosken som den såg ut vid den här tiden. En cykel står parkerad strax intill luckan och två stolar är utställda vid söderväggen om någon kund skulle vilja slå sig ner med en vaniljglass eller en sockerdricka.



Här har samma personer gjort en liten utflykt till Hästepallarna och stannat till vid muren högst upp på den slingrande vägen. Den lille i cykelkorgen är alltså jag som nyfiket kikar över kanten ner mot vattnet vid det som i många år kallades Sveriges vackraste stadsinfart.



I samma gamla album hittar jag också ett kort från sportstugan vid Bjusjön som den såg ut 1946. En smal stig leder från vägen upp till stentrappan och stora ingången på långsidan mot Bjursjön.
(Klicka på bilderna så blir de större.)


tisdag 21 maj 2019

SJUK HUMOR

En man gick till doktorn och klagade över att han sover så dåligt.
-Jag drömmer att jag spelar center i  AIK och vi har match varenda natt. Sedan är jag dödstrött när jag vaknar.
-Jaha, sa doktorn. Jag brukar inte ge det här rådet, men i ert fall ska jag göra ett undantag. Pröva med att ta ett litet glas whisky när ni går och lägger er i kväll. Då kopplar ni av och sover gott.
Mannen blev då mycket upprörd och utbrast:
-Är doktorn tokig? Dricka sprit! När vi har Malmö FF borta i natt.



Karlsson hade skadat handen och blivit sjukskriven. På sjukintyget hade doktorn skrivit ”Vistas ute”. Vid återbesöket blev han sjukskriven en vecka till och sa till doktorn:
-Men nu när jag har blivit bättre kan jag väl få vara inne på nätterna i alla fall.

När den unge läkarkandidaten började tjänstgöra på sjukhuset fick han lära sig olika förkortningar i journalerna. BT betydde blindtarmen och GS stod för gallsten. Men en dag gick han till överläkaren och frågade vad VF betydde.
-Jo, svarade denne. Det betyder ”vete fan”.



Unga fröken Bengtsson har just anlänt till förlossningen för att få sin förstfödde.
-Hur ska jag ligga, undrar hon nervöst
-På samma sätt som när ni gjorde den, svarar barnmorskan snorkigt.
-Åh herre gud, ska jag in i den gamla Fiaten igen!

Karlsson har opererats och just vaknat efter narkosen.
-Skönt att det är över, suckar han.
-Säg inte det, hörs från sängen bredvid. I mig glömde dom en kniv och fick öppna igen.
-Och i mig glömde dom en sax, säger grannen på andra sidan.
Samtidigt kommer doktorn in på salen och säger:
-Är det nån som har sett min nyckelknippa?



-Är det inte förskräckligt. Jag läste i tidningen att varje gång jag drar ett andetag och blåser ut det igen, så dör 32 människor runt om i världen.
-Då tycker jag du ska tala med din tandläkare.

-Ert blodtryck är alldeles för lågt, sa doktorn till patienten. Försök att titta på min räkning ett par gånger om dagen.



Den nyutexaminerade läkarsonen hade börjat sin praktik och sa till sin far:
-Pappa, på fjorton dar har jag lyckats göra fru Björkman på Villagatan frisk. Du vet hon som gått i över tio år hos dig.
-Tja, sa fadern. Faktum är att det är hon som i stort sett har finansierat din utbildning.

fredag 17 maj 2019

M/S SUNNINGEN LÄGGER TILL

Så här såg det ut på Gustafsberg en sommardag 1992 när m/s Sunningen var på väg att lägga till vid stora bryggan. Byfjordens vatten ligger stilla och solen verkar vara på väg att bryta igenom molnen.



I bakgrunden ses ett par av de vackra villorna på bergssluttningen ovanför promenadstråket mot Lindesnäs och längre bort skymtar Rödön. Den uppmärkamme betraktaren kan också hitta en skylt på fartyget som visar att det då fortfarande var Bohustrafiken som hade hand om de vita båtarna på Byfjorden.



Inne i södra hamnen såg det ut så här samma dag.på vägen från båten upp mot Västerbron. Det var väl Hasse Fiskarn han kallade sig mannen som höll till här och hade sin lilla fiskebåt vid kajen strax till höger utanför bilden?



Och när jag bläddrar bakåt i mina fotoalbum hittar jag ett annat kort på m/s Sunningen. Det är knäppt nästan tjugo år tidigare, närmare bestämt 1974, vid Sunningens brygga.
(Klicka på bilderna så blir de större.)



tisdag 14 maj 2019

GIVAKT, MANÖVER!

Överstelöjtnanten inspekterade de nyinryckta vid ett regemente. Plötsligt stannade han framför en av dem och skakade hand med honom. Sedan sa han självbelåtet:
-Nu kan du hälsa far din att du har skakat hand med en överstelöjtnant. Vad gör din far förresten?
-Han är general, överstelöjtnant.


En av de nyinryckta rekryterna påminde till utseendet mycket om löjtnanten vid kompaniet. Denne märkte själv den slående likheten och vid en uppställning röt han:
-Har 87:ans mor möjligen tjänat som piga på mitt fädernesgods Lövstaholm?
-Nej löjtnant, skrek 87:an tillbaka. Men min far var kusk där.



Två gamla klasskamrater som aldrig kunnat tåla varandra under skoltiden träffades på en järnvägsstation. Den ene hade blivit general och den andre biskop.
Biskopen stegade fram till generalen och sa:
-Kan stinsen säga mig när nästa tåg går?
Generalen synade biskopen uppifrån och ner och svarade
-Jag skulle inte rekommendera någon resa för damen i det där tillståndet.



Sex killar i lumpen hade varit tillsammans med tjejen på markan. Hon blev med barn och då var frågan vem som var fadern. En av killarna föreslog att alla skulle påstå sig vara fadern för då skulle det vara omöjligt för domstolen att avkunna ett utslag. När de anlände till rättegången kallades förslagsställaren in som förste man.
-Är ni far till barnet, undrade domaren.
-Jajamensan, sa killen.
-Bra, sa domaren. Då behöver vi inte höra de andra.

fredag 10 maj 2019

CYKEL-SM I UDDEVALLA

1943 avgjordes cykel-SM i Uddevalla. Det var UCA, alltså Uddevalla Cykelamatörer, som i samband med sitt 20-årsjubileum fick förtroendet att svara för linjeloppet över 15 mil som distansen var på den tiden. Loppet gick på en varvbana som mätte 4 840 meter. Det innebar att cyklisterna skulle köra 31 varv och det är här som personerna på det här kortet kommer in i bilden.



Det krävdes nämligen ett stort antal funktionärer från både UCA och andra klubbar för att hålla reda på hur många varv var och en av cyklisterna hade tilllryggalagt.
På baksidan av det här kortet har min far Sven Johansson skrivit ”varvräknare cykel-SM 1943”. Det är han som syns närmast kameran. Bredvid honom sitter hans gode vän och klubbkamrat i Skidklubben Eskil Jurénde tillsammans med övriga varvräknare, strategiskt placerade vid Andes Knapes väg, strax intill järnvägen och en bit ovanför platsen där Söderskolan byggdes några år senare.



Det beräknades att 10 000 åskådare kantade banan som gick förbi Skeppsviken, utför Bodelesvängarna, längs Gustafsbergsrakan, upp till vänster över Höjentorp, ner för Kapellebackarna och under järnvägsviaduken vid Sörkälleparken tillbaka till Anders Knapes väg.
UCA-ledningen med Alf Johansson och Bertil Nilsson i spetsen använde för övrigt samma bana då klubben arrangerade nordiska mästerskapen 1951.


Harry Snell (1916-85) från Borås och Crescentstallet tog sitt första SM-tecken av tio då han vann i Uddevalla 1943. Fem år senare blev han världsmästare i holländska Valkenburg. Crescent marknadsfördes sedan i flera år som världsmästarcykeln i en stor annonskampanj.



Jag minns till och med hur jag som liten grabb fick anstränga mig för att dölja min besvikelse när min far i början på 50-talet kom hem med en pojkcykel av märket Monark till min födelsedag. Det var ju ”världsmästarcykeln” jag ville ha.


1951 kördes alltså NM på samma bana, en tävling mest ihågkommen för att bommarna vid järnvägsövergången på Höjentorp fälldes mitt framför näsan på klungan sedan John ”Johnny Viking” Wickström från Norrköping gått loss strax före. Wickström med en förkrympt arm på grund av polio i barndomen blev stor publikfavorit när han varv efter varv segdrog sig uppför backarna utan att kunna stå upp som de andra. Han höll undan och vann, men det är en annan historia.