tisdag 29 januari 2013

ATT BJUDA TE´

Te eller kaffe, det är frågan. Jag har alltid så svårt att bestämma mig.

Det är ungefär som med Aftonbladet eller Expressen.
Exemplen är många. Cola eller Fanta, äpplen eller päron, whisky eller konjak, Aladdin eller Paradis, hamburgare eller cheeseburgare, chokladmunk eller kokosmunk, daim eller japp.
Jag vet aldrig vad jag ska välja. Även om jag anstränger mig och riktigt bjuder te´.

När jag bor på hotell brukar jag ta te till frukostmaten och avrunda med en kopp kaffe och ett wienerbröd. Det brukar gå bra nu när man för det mesta får hälla upp själv.
Värre var det förr i världen när man blev serverad vid bordet.

Då var det alltid någon beskäftig kypare som ville visa att han minsann kände igen gästerna och kom ihåg vad de brukade dricka till frukosten.
-Aah, you are a coffeman, sir.
Och så hällde han upp kaffe innan man hann protestera.
 
Eller:
-Ooh, I remember that you prefer tea, sir.
Och så öste han i te för det hade han gjort dagen före.
Det ansågs tydligen abnormt att dricka te ena morgonen och kaffe den andra och fullständigt perverst att dricka både te och kaffe samma morgon.

Allt detta och något därtill kom jag att tänka på när jag hällde upp en mugg te hemma i köket här om dagen.
Spännande fortsättning senare i veckan.

fredag 25 januari 2013

SKIDÅKAREN SOM SKADADES I SÄNGEN

Typograf E var ute och åkte skidor på Herrestadsfjället med några kamrater. När de kom till en ovanligt brant utförsbacke sa kamraterna att här får vi nog ta det försiktigt.
 

Typograf E, som är en berest man och har sett större branter både i Alperna och de svenska fjällen, påpekade då att han tyckte det var några riktiga veklingar till skidåkare han hade fått med sig.
-Det är bara att stå på, sa han till en av kamraterna. Åk först du.
Då gjorde denne det och såg en stund ut att klara sig ner stående. Men i slutet av backen tappade han balansen och gjorde en saltomortal som fick typograf E att brista ut i ett rungande gapskratt uppe på krönet.
-Åk själv då! ropade kamraten och reste sig.


Typograf E hade bara skojat från början. Egentligen hade han tänkt ta av sig skidorna och gå nerför backen. Men nu ansåg han sig tvungen att kasta sig utför branten han också.
Schwisch, sa det bara och så for han iväg så det susade om öronen och tårades i ögonen.
I slutet av backen fanns ett litet gupp. Där lättade skidorna från den snötäckta marken, varpå typograf E gjorde en luftfärd på flera meter och landade med en duns på baken.


Det var endast med möda han förmådde ta sig hem. Dagen därpå värkte det i hela kroppen. Typograf E uppsökte då en kiropraktor, som la honom på ett bord och började dra i armar och ben. Behandlingen gjorde underverk. När typograf E promenerade därifrån kunde han gå obehindrat igen och kände endast en lätt ömhet ovanför ena skinkan.
Mirakelmannen påstod emellertid att det skulle gå över efter en tid. Mot eventuella smärtor rekommenderade han tio minuter med isblåsa då och då.


Typograf E ansåg då att han kunde återuppta sin skidkarriär och åkte till Sälenfjällen för nya äventyr. Men efter ett långt träningspass började han åter få känning av sin skada.
Han la sig på sängen, placerade isblåsan i läge och fördjupade sig i en tidning. Det måste ha varit intressant läsning, för efter en stund glömde han bort varför han låg där.


När mer än en timme hade gått kom han plötsligt ihåg isblåsan och for upp ur sängen som en raket.
Prövande satte han ena benet i golvet och upptäckte att han knappt kunde stödja på det. Det kändes som han hade fått en stor bedövningsspruta i baken, och han hade förlorat all känsel. I stället för att kurera sin skada hade han lyckats med konsttycket att förfrysa hela skinkan!


Många egendomliga idrottsskador har man hört talas om, men det här är förmodligen den förste skidåkaren i världshistorien som har drabbats av förfrysningsskador i sängen.
Att fjällturister ramlar ur liften eller bryter benen när de faller ner fråpn barstolar må vara egendomligt nog, men det här torde vara en av de underligaste blessyrer som någonsin hemsökt skidsporten.
Vänliga kolleger på jobbet missade heller inga tillfällen att muntra upp typograf E med käcka kommentarer när de fick veta vad som hänt.


-Ska du hem och tända i brasan i kväll, undrade någon.
-Nu får du väl snart tänka på att klippa häcken, sa en annan.
-Eld i baken är ju ett gammalt talesätt, men is har jag aldrig hört talas om, påpekade en tredje.
-Is i magen är det ju en del som har, insköt en fjärde, Men inte i röven väl?


Här följer ytterligare några uppsnappade kommentarer:
-Blev det någon skidåkning när du var i fjällen, eller hade du bak-halt?
-Får jag bjuda på en bak-else?
-Eller lite djupfryst skinka kanske?
-Långa häcken och korta häcken förekommer ju inom friidrotten. Men kalla häcken i skidåkning var något nytt.
-Man skulle väl kunna säga att hela fjällsemestern tog en ända med förskräckelse.


Men tiden läker alla sår. Både smällen från fallet i skidbacken och den efterföljande frostskadan gav så småningom med sig, och typograf E:s farhågor att för all framtid få gå omkring med ett ärr i baken som minne av sitt skidäventyr besannades inte. Ej heller kollegernas funderingar om att han i likhet med Fritjof Nilsson Piratens bokhandlare skulle bli tvungen att undvika offentliga bad på grund av sitt kainsmärke i ändan och bara våga smyga omkring i buskarna och avundsjukt betrakta hur folk doppade sig, för evigt stämplad som typografen som slutade bada.

tisdag 22 januari 2013

NÄR SKIDAN DEN SLINTER

Idrottsskador är ett gissel. Mången lovande karriär inom sportens värld har stoppats av detta bistra faktum.

Även för oss lite äldre motionärer kan det vara jobbigt att hålla reda på armar och ben. Speciellt när det är vinter och skidan den slinter åt alla möjliga håll utom dit vi har tänkt oss.


Men det är inte bara under själva aktiviteten man lever farligt. Idrottsskador kan uppkomma på de mest egendomliga sätt. För en skidåkare är väl oftast själva utförsbackarna de farligaste ställena, men som fjällturist vet man aldrig vad man kan råka ut för.


Det förkommer ju även att folk skadar sig vid fall ur liftar eller bryter benet när de ramlar av barstolen vid något after ski-party.


Att man inte går säker någonstans vet mannen som en gång lyckades med konsttycket att förfrysa ena skinkan i sängen under en fjällsemester.
Hela historien kommer i denna blogg senare i veckan.

fredag 18 januari 2013

RESTEN AV 60-TALET

Gamle kungen levde fortfarande, Ingmar Bergman var Dramatenchef, Olof Palme ecklesiastikminister och Zamora Nyholm stod i mål.
Allan Edwall spelade Carlsson i Hemsöborna, Orvar Bergmark var förbundskapten i fotboll, Sven Lindahl läste nyheterna i tv och Per Oscarsson tog av sig kalsongerna i Hylands hörna.
Per Myhrberg sjöng 34:an, svenska folket gick över till Prince, den spanska räven rev en annan räv och Målle Lindberg nedsteg från himlen i vit helikopter på Maranatamötena.
 

Plötsligt fanns det kortkorta kjolar, topplösa baddräkter, glasögon med kattbågar, OP-konst, Beatleskepsar, fräckisar, mellanöl, bingohallar, p-piller, färg-tv och killar med hår ner på axlarna.
Det var Beatles eller Stones, Hepstars eller Tages, Clay mot Liston, Kennedy mot Krusse, Sånt är livet med Anita Lindblom, Markurells i Wadköping med Edvin Adolphson, Mälarö kyrka, Håll dig till höger Svensson och renare tvätt på lättare sätt - med Surf.


Arne Thorén i New York, Gene Pitney i Parken, Sven Ingvars i Kongressen, Cliff Richard i Hunnebostrand och en grillad special med gurkmajonäs i Annas korvkiosk på Storgatan.
La Bostella och Letka Jenka, Harry Arnold och Count Basey, Ralph Boston och Igor Ter-Ovanesjan, skotrar och vespor, Te dans me Karlstadtösera, Hagge Geigerts nyårsrevy, 491 på bio, tag det rätta – tag Cloetta, Wilma Rudolph på Rimnersvallen och SM i vattenskidor på Bjursjön.


Jayne Mansfield, Bröderna Fåglum, Yngve Holmberg, Pekka Langer, Avery Brundage, president de Gaulle, Berlinmuren, skotten i Dallas, Moshe Dayan, Vietnamkriget, Pragvåren, Bengt Nåjde och Erik Carlsson på taket.
Tjorven på Saltkråkan, Good luck charm med Elvis, Lucy show i tv, Jurij Gagarin i rymden, En tuff brud i lyvförpackning med Lill-Babs och My darling Nelly Grey med Jerry Williams.


Kanonloppet i Karlskoga, Jonny Nilsson j Karuizawa, Fosbury flop i Mexico, Blå tummen med Lasse O´Månsson, Änglar finns dom med Christina Schollin och Jarl Kulle, Harpsundsekan, duffeljackor och Det börjar likna kärlek banne mej med Claes-Göran Hederström.
Hootenanny Singers, Gits Olsson, Ingrid Thulin, Per Rådström, Lars Görling, Tiedemans Blue Master, hötorgskravaller och träskmord i Stockholm, Öyvind Fahlström, Nordahl Åkerman och Sergeant Peppers Lonely Heart Club Band.


Lyckliga gatan på Svensktoppen, Johnny Cash på San Quentin, Bassen Sköld i Aftonbladet, Rit-Ola i Dagene Nyheter, Puttes tips i tv, Lennart Risberg mot Willy Pastrano på Stadion, Surfing bird med The Trashmen, Inge och Sten i Expressen och Bridge over troubled water med Simon and Garfunkel.
Liz Taylor som Cleopatra, John Drake som lördagsdeckare, A hard days night med Beatles, Rout 66 med Stones, Anita och Televinken, Gary and the Pacemakers och Humle och Dumle i kapten Bäckdahls skafferi.


Clint Eastwood, kommissarie Maigret, Jan-Erik Lundqvist, Rachel Welch, Gunnar Tjörnebo, Jane Fonda, Kärlek 1, 2 och 3 av Bengt Anderberg, Kipchoge Keino, Fred Anton Maier och Underbara uppblåsbara Barbara med Robban Broberg.


Dom kallar oss mods, Jag är nyfiken gul, Woodstockfestivalen, John Foggerty, Car Angels, Hell Drivers, Bob Dylan, Martin Luther King, Toini Gustafsson på skidor, Erik ”Myggan” Uddebom i kula, Neil Armstrong på månen och ishockey-VM i Colorado Springs med pucken som gliiiiider-in-i-mååååål!




tisdag 15 januari 2013

60-TALET I SAMMANDRAG

På 60-talet var det fortfarande någorlunda ordning i världen. Helgonet var Helgonet och James Bond var James Bond. Roger Moore spelade Simon Templar och Sean Connery var Agent 007 med rätt att döda och bära vit smoking under grodmansdräkten.
 

Känt folk rökte Kent, på Esso fick man en tiger i tanken och strejken vid Systembolaget gjorde att till och med Skeppets whisky gick att sälja.
Volvos värde varade längst och ännu visste ingen hur gammal en Volkswagen kunde bli.


Vit nylonskjorta och slips, club-blazer och poplinrock, Aqua Vera på hakan och Hamiltons blandning i pipan. En pilsner på Måsen eller Tärnan och en åtta konjak och en Loranga på Rane.
Ingmar Bergmans Jungfrukällan på Röda Kvarn och Pojken i trädet med Thomas Bolme och Heinz Hopf på Saga.


Rock 62 och Pop 63, Tio i topp, Flipp eller flopp, Come on let´s twist again med Chubby Checker och Det ska vi fira med Karin Juel i Melodiradion.
Beppe Wolgers rapade i tv, folk rökte cigaretter som hette Savoy och Virginia och läste Pin up och Cocktail hos frisören och en renhårig karl utran mjäll doftade Keratin.


She loves you med Beatles, Söndagsbilagan med Jan Gabrielsson och Ulla-Bella, Forsythesagan och Familjen Ashton, Nils Linnman på Korsnäsgården, Paul Tempel och fallet Gordon, High Chaparall med Manolito och 8.90 i längd av Bob Beamon i Mexico City.
Pretty woman med Roy Orbison, Alcock´s plåster på värken, nazistligan i Expressen, Veckans bild i Se, Jean Paul Sartre, Hasse Alsér, Ulf Sterner, Ove Kindvall, Finnskoga-Lasse och Föllinge-Persson och Bosse Althoff på sista sträckan i stafetten i Finnkampen.


Swinging London. Den rosa pantern, duschmordet i Psycho, Bosse Högberg mot Sandro Mazzinghi, den franska vågen, Knut ”Kuppern” Johannesen, Micky Spillane, Eero Mäntyramta, Rosen med Arne Qvick och Inge Danielssons drömmål mot Portugal.
Ernst-Hugo Järegård i Timmen, Janne Stefansson i Vasaloppet, Magnus Banch i Melodiradion, de tre O:na i tv, Peter Himmelstrand, Hemming Sten, Hasse Radefalk, Picko Troberg, Beppo Gräsman och Knivsta-Sandberg och allsvenskt guld till Djurgården i fotboll..


Lyndon B Johnson, Dan-Axel Broström. Midnight in Moskow, Harald Grönningen, Nina och Fredrik, Surfing Safari med Beach Boys, regalskeppet Vasa, Hermans Hermits, Dave Clark Five, nyheter och bullentiner från radio Mosebacke, Carter Family, Easy Rider, Radio Nord och Dear one med Larry Finnegan.


Malte - Valfrid Lindemans son, utvikningsbrudar i Fib/Aktuellt och Lektyr, Mum for men under armarna, Brevet från kolonin med Cornelis, En rolig halvtimme, Piff, Raff och Paff, Jazzbacillen med Siw Malmqvist, Trio med Bumba, Assar Rönnlund, Dick Tracy, Knallhatten, 55:an Olga, Sixten Jernberg och Generalernas natt av Hans Helmut Kirst.


Carl Gustaf som bilskollärare, Stig Wennerström rysk spion, Caravelle smakförädlad med rom, Guben i låddan med Hasse Alfredson och Martin Ljung, Gals and pals, Twist and shout, Pia Degerman, Ho Chi Minh i Vietnam, John Glenn i rymden, Christian Barnaard i Sydafrika, Jan Myrdal arresterad i FNL-demonstration, Ba-ba-ba, Bar-bara Ann, och tre mål av Geoff Hurst i VM-finalen på Wembley.
Men det var inte allt. Det kommer mera senare i veckan.



måndag 14 januari 2013

HIPP HIPP HURRA!

Denna vecka fyller den här bloggen ett år. Det ska vi fira med en tillbakablick på 60-talet. Här kommer först en liten aperitif, följd av en utförlig rapport i morgon.


John Glenn i rymden, Janne Stefansson i Vasaloppet, Magnus Banck i Melodiradion, Swinging London, Lyndon B Johnson, Picko Troberg och Harry Schein.
 

Tio i topp, Flipp eller flopp, Forsythesagan och Familjen Ashton i svartvit tv, She loves you med Beatles, 34:an med Per Myhrberg och Sånt är livet med Anita Lindblom..
Fortsättning i morgon alltså.

fredag 11 januari 2013

FULL RULLE PÅ TROTTOAREN

Det var den vintern Nisse Bengtssons farsa blev polisanmäld för att ha försökt mörda kärringa Larsson och tre andra tanter utanför sitt hus.
Åtminstone påstod kärringa Larsson att det var han som hade spolat trottoaren så att det blev isgata och sedan sopat bort all sanden som legat där.
Så här många år efteråt kan det avslöjas att det inte var han som var den skyldige.


Det var Berra och en som kallades Filosofiska Karlsson. Inte därför att han var särskilt filosofisk utan för att han hade svarat: Nä, magistern, mitt intresse är brinnande, när Kalle Kanon hade frågat om det var av bristande intresse som han inte sjöng med i Se hur hela Uppland står i lågor på sånglektionen. Då sa Kalle Kanon att jag tror vi har fått en liten filosof i klassen och på den vägen var det.

Med bland de skyldiga var också en som kallades revolversvarvarn därför att han hade en farsa som jobbat som revolversvarvare på varvet och när Kalle Kanon frågade efter faderns yrke hade svarat; Han svarvar revolvrar.


När Berra och Filosofiska Karlsson och revolversvarvarn var i tioårsåldern brukade de roa sig med att leta upp något bra ställe att åka kana på och se vem som kunde hålla sig på benen längst.
Nisse Bengtssons farsa hade hus vid en liten svag utförsbacke som var perfekt för ändamålet.
När den första snön kom den här vintern var han snabbt ute och skottade så att det blev bart.

-Vi tyckte det såg lovande ut, men sedan satte gubben igång att sanda hela trottoaren, sa Berra när han berättade historien.
-Rena sabotaget, sa Karlsson.
-Det blev ju inget glid alls, sa revolversvarvarn.


-Så när det blev mörkt var vi där och borstade bort all sanden och bar dit flera hinkar med vatten och hällde på, sa Berra.
-Senare på kvällen hade det frusit rätt bra och blev en riktigt skaplig kana, sa Karlsson.
-Vi tyckte inte det spelade så stor roll, sa revolversvarvarn. Det var nästan aldrig någon som gick där ändå.


-Och vi kunde ju inte veta att Nisse Bengtssons morsa hade kafferep just den kvällen, sa Berra. Tanterna hade kommit när gubben höll på att skotta, och när dom skulle gå hörde vi hur han sa till dom att han hade sandat hela trottoaren så dom behövde inte oroa sig för halkan.
-Vi blev förstås skraja och sprang och gömde oss för vi förstod ju ungefär vad som höll på att hända, sa Karlsson.
-Vi borde väl ha varnat dom och erkänt innan olyckan var framme, sa revolversvarvarn.
-Men vi begrep inte bättre på den tiden, sa Berra.
-Nu var dom ju helt oförberedda, sa Karlsson.
-Någon hade pangat gatlyktan så dom såg ju inte blankisen i mörkret, sa revolversvarvarn.


-Och det var ju inga isprinsessor direkt, sa Berra.
-Nä, snarare tvärtom, sa Karlsson.
-Det var stadiga tanter i 50-60-årsåldern, sa revolversvarvarn.

 
-Dom föll som bowlingkäglor efter bara ett par meter, sa Berra.
-Alla utom kärringa Larsson, sa Karlsson.
-Hon kom gående sist vill jag minnas, sa revolversvarvarn.

-Men hon kom fortast därifrån, sa Berra. För hon satte sig på ändan och for utför hela backen som skjuten ur en kanon och landade i en driva så snön sprutade.
-Annars kunde det gått riktigt illa, sa Karlsson.
-Hon kunde ha brutit både armar och ben, sa revolversvarvarn.
-Konstigt nog klarade hon sig med några blåmärken, sa Berra.
-Snödrivan dämpade nog fallet, sa Karlsson.
-Ja, för hon hade hög fart, sa revolversvarvarn.


-Ändå tog hon taxi till lasarettet, sa Berra.
-För att få ett intyg på sina skador, sa Karlsson.
-Så hon skulle kunna sätta dit Nisse Bengtssons farsa för mordförsök,sa revolversvarvarn.
-Hon trodde visst att han hade planerat alltihop, sa Berra.
-Undra på det, sa Karlsson. Det sista hon hörde honom säga var ju att han hade sandat hela trottoaren innan hon drattade på arslet och for iväg utför backen som en kanonkula.
-Minns ni hur hon skrek, sa revolversvarvarn.
-Ja, sa Berra. Jag ryser bara jag tänker på det.
-Jag med, sa Karlsson. Jag hade mardrömmar i flera veckor att vi skulle bli avslöjade och skickade till uppfostringsanstalt.
-Men nu känns det skönt att ha lättat sitt samvete, sa revolversvarvarn.
-Ja, sa Berra. Ett rent samvete är den bästa huvudkudden.

tisdag 8 januari 2013

ETT GLATT LIV

Snön lyser för tillfället med sin frånvaro i våra trakter. All skidåkning är inställd, men vissa dagar är det bra glid under fotsulorna på gator och trottoarer.


Svensk vinter på de här breddgraderna består som bekant av att det först toksnöar i några dygn med meterhöga drivor som resultat. Därpå följer en dag med töväder så att snön blir riktig tung att skotta undan.





På kvällen när alltihop verkar vara på väg att smälta bort, blir det plötsligt 15 minusgrader. På morgonen har alltihop stelnat och förvandlats till ett jättelikt islandskap. Sätter man foten utanför dörren glider man på ändan nerför trappan och fortsätter ut på gatan om inte grinden tar emot.


Eller så stoppas man av de groteska, pansarhårda isblock som har bildats av den snö som plogbilen vräkt upp där man skottade rent kvällen före.. Brevlådan ser ut som en stor isskulptur och locket till soptunnan har frusit fast.


Säga vad man vill, men det är ett glatt liv vi lever i den här delen av landet, åtminstone när vi försöker hålla oss på benen på trottoaren.
Och efter något dygn med dessa balansövningar blir det kraftigt omslag till tö och flera plusgrader med översvämmade källare och vattendrag som resultat.


När allt vattnet har runnit undan tar vi ett nytt varv på samma tema. Först blir det snöstorm och kallt i ett par dygn, varpå det töar under några timmar och sedan slår om till björnkyla med väldiga isvalkar på gångbanor, gator och parkeringsplatser, innan alltihop töar bort och vi får mera översvämningar, takdropp och vatten i källaren.
Det är ungefär där vi är nu.


Medan vi väntar på att det ska börja snöa och töa och frysa och töa igen tar vi en historia om hur det kan vara att åka kana på trottoaren. Den kommer i den här bloggen någon gång under veckan.