PSYKOLOGISK KRIGFÖRING

Så hade det då äntligen blivit dags att köra igång sommarens stora mångkamp på Sunningen. Klockan tre på eftermiddagen en stekhet junidag möttes två sammanbitna män på gräset utanför kåsörens sommarstuga, där pilkastningsmomentet skulle avgöras som gren nummer ett.

Redaktör S uppenbarade sig i kortbyxor, t-shirt och skärmmössa utan firmamärken och reklam för sponsorer, medan kåsören ställde sig på startlinjen i en keps med texten Arsenal Football Club, en t-tröja misstänkt lik italienska landslagets EM-dress och ett par Cristiano Ronaldo-sockar av märket CR 7

Efter lätt uppmjukning av respektive kastarm kunde den stora psykologiska krigföringen börja.
-Du är väl medveten om varför du förlorade förra året, sa kåsören.
-Ja, sa redaktör S. Du vann två grenar och jag en.
-Det är klart, sa kåsören. Men varför tror du att det blev så?
-Tillfälligheternas spel, sa redaktör S..

-Nej, sa kåsören. Det berodde på att du för första gången i denna mångkamps historia mötte en utvilad motståndare som sluppit ställa väckarklockan på ringning, kasta i sig frukosten och stressa iväg till tävlingsarenan med andan i halsen bara för att du ville starta första grenen i gryningen. När jag fick sova ut på morgonen var jag oslagbar och nu är förhållandena de samma.
-Åja, sa redaktör S. Vi får väl se.

Redan vid lottdragningen sattes den taktiska förmågan på prov hos atleterna.
Redaktör S drog det längsta strået och fick välja turordning, vilket resulterade i följande resonemang:
-Om du börjar i pilkastningen så får jag börja svara i frågesporten och du får börja slå på golfbanan. Det betyder att jag kan ha koll på dig under golfen så därför väljer jag att låta dig börja kasta.
Pilkastningsmomentet genomfördes enligt samma regler som vid tidigare drabbningar, alltså tre pilar var i varje omgång för de tävlande som hade att träffa darttavlans tårtbitsformade poängfält i ordningsföljd från 1 till 20.

Kåsören inledde med tre grova missar mot tårtbit nummer ett, varpå redaktör S gjorde likadant.
-Vi är väl inte riktigt uppvärmda än, sa kåsören.
-Det märks att ett år har gått sen sist, sa redaktör S.
Missarna avlöste varandra och de enda träffar som kändes riktigt distinkta var de som satt i trädet som tavlan var upphängd på.
-Konstigt att det trädet har överlevt, sa redaktör S.
-Jag tycker det börjar se lite visset ut, sa kåsören.

Snart började dock pilarna sitta där de skulle. Redaktör S gick raskt fram till nummer sex men fastnade en stund på sjuan, medan kåsören hade stora problem att komma vidare från nummer fyra.
-Det här är ju inte klokt, sa redaktör S. Har vi alltid varit så här dåliga?
-Ja, jag tror det, sa kåsören.

Men snart började det värsta nervdallret släppa. Redaktör S gick upp till ledning med 10-5 som blev 15-10 innan han gjorde ett ryck och stod som segrare med utklassningssiffrorna 20-10.
Därmed ledde han mångkampen med 1-0 varpå det hade blivit dags för gren nummer två, frågesport.
Fortsättning följer i morgon.

HJÄRNTRUSTEN SAMMANTRÄDER

En solig eftermiddag i slutet av juni samlades två allvarstyngda män, som med bred marginal passerat bäst före-datum, på var sin sida av ett kaffebord på en liten kulle i trädgården utanför den enes sommarbostad.
Det var redaktör S och kåsören som nu skulle slå sina kloka huvuden ihop för att fastställa regler och program för årets stora kraftmätning, den legendomsusade och synnerligen prestigefyllda mångkampen mellan de båda atleterna.

Redaktör S hade burit ut en bricka med nybryggt kaffe och kakor ur sitt hus och placerat på bordet i trädgården. Kåsören hade kommit resande från staden med två färska Budapesterbakelser som bidrag till överläggningarna.
De båda atleterna lät sig väl smaka medan de beundrade den magnifika utsikten över fjorden som uppstått sedan redaktör S låtit fälla ett par stora träd på tomten.

-Det var gott det här, sa redaktör S med munnen full av Budapester.
-Ja, vi idrottsmän behöver fylla på depåerna emellanåt, sa kåsören och sörplade i sig lite kaffe.
Men snart var det dags att dämpa den gemytliga stämningen och övergå till allvaret.
Efter mötets officiella öppnande begärde redaktör S ordet och sa:
-Har det kommit in några motioner?
-Inte vad jag har sett, sa kåsören.
-Då går vi väl direkt på tävlingsprogrammet, sa redaktör S. Jag förmodar att vi som vanligt inleder med pilkastning.

-Ja, sa kåsören. Men det har uppstått ett problem. Jag kan inte hitta spiken i tallen som vi brukar hänga piltavlan på. Den har kanske rostat sönder och fallit ner.
Mötesdeltagarna begrundade detta en stund varpå redaktör S sa:
-Då kanske vi skulle byta tävlingsarena. Vi har väl möjlighet att dra oss lite högre upp på din tomt där vi rent av skulle kunna få nerförsbacke.
-Vad ska det vara bra för, sa kåsören.
-Jag tänkte det kunde underlätta för oss nu när vi börjar bli gamla och svaga i armarna.
-Det förstår jag inte riktigt, sa kåsören.
-Jag tyckte vi hade för dålig snärt i kasten förra året. Det kanske skulle underlätta om vi fick kasta i nerförsbacke.
Mötet gav kåsören i uppdrag att undersöka dessa möjligheter och återkomma med en rapport.

-I övrigt kör vi väl som vanligt med frågesport och minigolf, sa redaktör S.
-Ja, sa kåsören. Så får det bli.
Tävlingsjuryn fastställde slutligen att årets mångkamp skulle äga rum snarast möjligt samt i tur och ordning omfatta pilkastning, frågesport från kort ur spelet med Nationalencyklopedin och en minigolfrunda på banorna inne i stan.
Därmed kan spelet börja. Sekonderna lämnar ringen. Må bäste man vinna.
Fortsättning följer i morgon i denna blogg.

SUPERARRANGEMANG PÅ SUNNINGEN

Så har det då äntligen blivit dags för sommarens stora superarrangemang. Snart ska sanningens ögonblick nalkas i form av giganternas kamp, årets match alla kategorier, den sägenomsusade mångkampen som ända sedan slutet av förra århundradet utspelats på stränderna kring den lilla sömniga sommaridyllen Sunningen.

Här vid en av de allra innersta vikarna av de sju haven, i skuggan av den världsberömda bron över Sunninge sund, ska drabbningen stå mellan två till tusen taggade atleter.
Det handlar förstås om den kolossala kraftmätning som även går under benämningen de inofficiella och synnerligen slutna Sunningemästerskapen i mångkamp mellan kåsören och redaktör S.

Detta starkt traditionsbundna evenemang har anor ända från mitten av 1990-talet - då som en lång och kraftkrävande tiokamp över två dagar med grenar som stenstötning, stövelkastning, straffsparksläggning och trestegshopp utan ansats.
Det har även förekommit grenar med stark intellektuell prägel, till exempel korsordslösning och olika former av frågesport samt bolltrixning och prickskytte med plastboll mot trädstam..

På senare år har dock detta ståtliga program justerats en aning. Av den ursprungliga tiokampen har blivit en trekamp, delvis beroende på tilltagande ålderdomssvaghet hos två gubbar som sedan länge och med bred marginal har passerat den övre medelåldern,
Liksom tidigare år har ett förberedande jurysammanträde utlysts för att utröna huruvida några önskemål om ytterligare ändringar av grenprogrammet föreligger från någon av parterna
En utförlig rapport från detta följer i morgon i denna blogg, där så småningom också detaljerade och uttömmande referat gren för gren kommer att presenteras.

KIOSKEN PÅ SUNNINGEN

 Så här såg den ut, kiosken vid Sunningens brygga. När jag växte upp på 50-talet var här en ganska stor affärsverksamhet. De flesta i området handlade allt de behövde här. Det var inte många sommarstugeägare som hade bil och kunde åka någon annanstans och göra sina inköp.

Här fanns i stort sett allt man behövde, som smör, bröd, potatis, grönsaker, charkvaror och konserver. Liksom bakverk, choklad, tablettaskar och frukt. Och i fönstret över luckan hängde serietidningar som Fantomen, Stålmannen, Kalle Anka och Läderlappen liksom Lektyr, Se och Rekord-Magasinet. Inne i byggnaden fanns också en telefonkiosk och en liten serveringslokal med ett par bord och stolar.

De här båda bilderna är från 1974 och här ser vi också att ute på bryggan hade Bohusläningen en låda där prenumeranter kunde hämta sin tidning som levererades av personalen på skärgårdsbåtarna.

(Klicka på bilderna så blir de större.)

MIDSOMMAR PÅ SUNNINGEN

 

Så långt tillbaka i tiden som jag kan minnas har det dansats kring midsommarstången på Sunningen. På ängen nere vid vattnet innanför bryggorna har de boende samlats år efter år för olika aktiviteter. Från min barndom på 50-talet har jag till exempel nästan traumatiska minnen från säcklöpning, skottkärre-race, sprinterlopp med potatis på sked samt fiskdammsmete med klädnypa på snöre bakom skynke. På den här bilden från midsommarafton1979 ser vi också baksidan på kiosken som brann ner några år senare.

(Klicka på bilden så blir den större.)

I BEKVÄMASTE LAGET

Doktorn undersökte herr Larsson för ryggbesvär.
-Har ni stillasittande arbete?
-Ja, det kan man säga.
-Prova då med att under en tid framöver sitta i en fåtölj medan ni arbetar.
-Skulle inte det se lite löjligt ut?
-Huvudsaken är väl att ni blir frisk. Vad har ni för arbete?
-Jag är jockey på Jägersro.

Menige Karlsson hade skickats till Boden på repövning en gång för länge sen och hade svårt att klara sig på sex kronor om dan. Han skrev hem till frugan:
Snälla du, skicka 50 kronro till cigaretter och lite sånt.
Fru Karlsson svarade:
Här har du 20 kronor till cigaretter. Lite sånt får du när du kommer hem.

Fru Persson frågade sin väninna:
-Hur kommer det sig att du aldrig har gift dig?
-Jag har aldrig känt något behov, Jag har en hund som gnäller hela dagarna, en papegoja som svär så det osar och en katt som är borta hela nätterna.

Herr Nilsson gick in på en bar och frågade:
-Var jag här i går?
-Ja, sa bartendern.
-Drack jag mycket?
-Ja, det skulle man kunna säga, sa bartendern.
-Då gjorde jag väl slut på en massa pengar?
-Ja, en hel del, sa bartendern.
-Tack och lov. Jag trodde jag hade tappat dom.

TRÄDGÅRDSIDYLL PÅ 30-TALET

 

Här är ett kort från något av de allra sista åren på 1930-talet. Vi ser trädgården till min mormors hus på Sörkällegatan 4 med flaggstång, päronträd och grönsaksland innanför den stora häcken.. Fotografen har stått intill huset och riktat kameran söderut med moster Astrid och morbror Thorsten sittande i gräset. I bakgrunden ser vi huset Sörkällegatan 2, som finns kvar i dag. Nummer 2B byggdes inte förrän på 50-talet, så här är det fortfarande fri sikt ut mot bebyggelsen på Anders Knapes väg intill Sörkälleparken.

(Klicka på bilden så blir den större.)

VAD FLICKAN SA

-Du är allt en riktig karl du Kalle, sa flickan. Vi har bara känt varandra i fjorton dar och jag är redan i tredje månaden.

-Vänta dig inte för mycket, sa flickan till brudgummen. Det här är mitt första äktenskap.

-Jag får tacka alla som hjälpt till, sa flickan vid barndopet.

-Det var rätt år mig, sa flickan. Vad hade jag i drängstugan att göra.

-Nej, sa flickan. I dag kan vi inte ta genvägen genom skogen för jag har inte tid.

-De flesta män är som tändstickor, sa flickan. Flammar plötsligt upp och tappar huvudet.

-Det var fantastiskt vad du transpirerar, sa den unge mannen till flickan på dansgolvet.
-Äsch, sa flickan. Så säger du väl till alla tjejer.

-Nu ska vi göra precis som jag säger, sa gynekologen till flickan.
-Så sa min fästman också, sa flickan. Och det är därför jag är här.

HÄCKEN RUNT MORMORS HUS

 

Här kommer ännu ett kort från min mormors hus på Sörkällegatan 4, knäppt någon gång på 1930-talet. Det är min mor som står framför den stora häcken som gick utmed Sörkällegatan och längs den här sidan av tomten. Om man fortsatte den lilla grusgången uppåt och svängde vänster efter att ha passerat järnvägsspåret kom man till ett litet hus där jag från min uppväxt på 50-talet minns att Elsa och Folke Fransson bodde. Folke var kranförare i hamnen, mycket idrottsintresserad och engagerad i bland annat Uddevalla HK:s handboll. Elsa sålde godis i samband med matcherna i Agnebergshallen långt in på 90-talet.

SVAR PÅ TAL

 

En svensk turist klev in på en bar i USA där endast bartendern och en amerikan befann sig vid disken.
-Ge mig något som är stort och kallt med mycket whisky i, sa svensken.
-Ta min fru, sa amerikanen.

-Jag hörde att du och din fru grälade i går. Hur gick det?

-Ja, till slut kom hon allt krypande på alla fyra.
-Se där. Och vad sa hon då?
-Kom fram med dig och ligg inte där och tryck bakom soffan, din fähund.

 

-Har ni och er man försökt fira semester på olika håll?

-Ja, för ett par år sedan. Och han har inte kommit tillbaka än.

Gamle Hilmer satt och läste högt för sin hustru från ett vykort som deras son hade skickat från Grekland.

-Han skriver att vädret är vackert och att Kreta ligger utsträckt framför honom.
-Jaha, sa hustrun. Då får vi bara hoppas att det är en ordentlig tös han har fått tag i.