SÖRKÄLLEGATAN FÖR LÄNGE SEDAN

 

Så här såg det ut på Sörkällegatan en gång i tiden. Grusväg med vattenpölar, lerig rännsten och ojämn trottoar. Jag skulle tro att det är på våren 1950 som min syster Birgitta och jag har blivit fotograferade utanför vår mormors hus med adress Sörkällegatan 4 - hon i overall med kofta och stickad mössa på huvudet, storebror i korviga strumpor, lodenrock och skärmmössa. Anledningen till att jag tror att kortet är taget på våren är att jag tycker mig upptäcka att vi har var sin majblomma på oss, hon i håret och jag på rockslaget.
Idag är där nyasfalterad gata och en parkeringsplats bakom häcken där mormor hade sin trädgård. Huset köptes av kommunen och revs redan på 1970-talet. Då hade mormor flyttat till det så kallade kronikerhemmet på Kapelle, där hon avled 1978 vid 98 års ålder.

TVILLINGAR I SLÄKTEN

 

Fru Olsson hade fått tvillingar och sa till läkaren:
-Det är inte konstigt alls. I vår familj är vi vana vid det. Mormor har fått tvillingar, min mamma har fått tvillingar och min syster har tvillingar.
-Jaha, sa doktorn. Så då blir det alltid tvillingar hos er?
-Nej, inte alltid. Ibland blir det ingenting alls.

Fru Larsson hade just fött sitt första barn. När hon rullades in på salen igen frågade hon sin rumskamrat fru Svensson, som nyss fått sitt femte barn och höll på att äta middag:
-Vad fick du?
-Strömmingsflundra, sa fru Svensson.

Bettan ringde från BB till en väninna.
-Minns du den där killen på maskeraden som var utklädd till kines?
-Jo, honom kommer jag ihåg.
-Han var kines.

En panikslagen man ringde efter en ambulans.
-Skynda er! Det är bråttom. Min fru har födslovärkar.
-Ta det lugnt, sa rösten i telefonen. Är det här hennes första barn?
-Nej, nej, det är hennes man!

ATT LÄRA SIG CYKLA

 

Vallmovägen i norra Uddevalla 1950. Sex år gammal fick jag min första cykel, en röd och vit Monark med pakethållare och ringklocka. I lodenrock och skärmmössa fick man ge sig ut i vänstertrafiken och försöka hålla balansen. Det gjorde dock inte så mycket om man vinglade till ibland, för trafiken var inte tätare än att flickorna kunde gå med sina dockvagnar mitt i gatan.
Här bär det av utför Vallmovägen medan kompisen Bertil är på väg upp mot Egersbergsvägen på sin mammas damcykel med sänkt sadel. Båda bodde vi i huset på Vallmovägen 6 som ligger till höger strax utanför bild Huset i bakgrunden är Egersbergsvägen 30 och i berget ovanför ser vi att nästan inga träd har hunnit växa upp ännu.

KLOKARE ÄN KUNGEN?

 

Gamle kungen Gustaf V besökte en gång ett mentalsjukhus. Där började han samtala med en av patienterna, en äldre man som satt för sig själv i ett hörn. När de hade pratat en stund sa kungen:
-Vet du vem jag är?
-Nä.
-Jag är Gustaf den femte.
-Äsch, det tar dom snart ur dig. När jag kom hit trodde jag att jag var Karl den tolfte,

Doktorn gick ronden på psykiatriska avdelningen och frågade en patient:
-Hur står det till i dag då, herr Karlsson?
-Nu tog ni fel, sa mannen i sängen. Jag är profeten Jeremia.
-Vem har sagt det?
-Det har Gud sagt.
Då hördes en röst från sängen bredvid:
-Det har jag aldrig sagt.

-Som kejsare av Frankrike har jag inga problem, sa mannen i psykiaterns soffa. Men jag är bekymrad över min gemål Josephine.
-Jaså, vad är det för fel med henne då?
-Hon tror att hon heter fru Andersson.

-Jag tycker mycket bättre om dig än den gamla doktorn, sa en patient till den nye läkaren på mentalsjukhuset.
-Det var roligt att höra. Varför det?
-Du är mer som vi andra här.

En upprörd man kom inrusande på psykiaterns mottagning och skrek:
-Är det ni som har sagt åt min fru att hon ska slå mig?
-Ja, hon sa att ni är masochist.
-Det är jag inte alls. Jag är maskinist.

RACERFÖRARE HOS BIL-FIDO

 

Nätt och jämnt ett år gammal, med ett baskerliknande föremål på huvudet och högerhanden höjd för att ta emot publikens jubel, poserar den lille racerföraren i sin trampbil för faderns kamera.
Det hände sommaren 1945 på Belegatan 3 i Uddevalla, där mina föräldrar hyrde en lägenhet i huset som ägdes av Hilding Pettersson, mera känd som bilförsäljaren Bil-Fido. Där fick man hålla till och leka innanför det kraftiga trästaketet som skyddade mot den närmast obefintliga biltrafiken på gatan utanför.
 I bakgrunden skymtar en tidstypisk gatlykta samt taket på Majorsgatan 26. Husgaveln med vindskivan som sticker fram i bildens högerkant bör tillhöra Majorsgatan 25.

ÄNNU MERA KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.

SNART ÄR VINTERN HÄR IGEN

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.