måndag 7 maj 2012

DEN SISTE MÅNGSYSSLAREN

Ishockey-VM pågår för fullt.
Som alla vet är det en turnering som vi teve-tittare ska betrakta bakom fördragna gardiner och nerfällda persienner för att hålla störande solsken och fågelsång borta.
Men det fanns en tid då hockey-VM spelades på vintern, även om det för många kan förefalla otroligt.
Så sent som i slutet på 60-talet kunde man bänka sig framför teven för att avnjuta en VM-match medan det fortfarande var både snö och minusgrader ute. Ibland kunde det till och med hända att isen låg på både sjöar och havsvikar medan hockey-VM spelades.
Det var på den tiden stjärnorna kunde vara aktiva i flera olika sporter. Man spelade fotboll under sommarhalvåret och ishockey på vintern och ibland också bandy på elitnivå.

Den siste att vara landslagsman i alla tre sporterna var så vitt jag vet Gösta ”Knivsta” Sandberg, färghandlaren i Ulvsunda och Mr Djurgården himself under många år.
1951-62 gjorde han 52 A-landskamper i fotboll, 8 i ishockey och 3 i bandy. Han spelade 300 allsvenska fotbollsmatcher för Djurgården och var med i det svenska bronslaget vid OS i Helsingfors 1952. Han blev svensk mästare fyra gånger i fotboll och sex gånger i ishockey.

1961 blev han uttagen i Tre Kronors VM-lag tillsammans med klubbkamraten Hans ”Tjalle” Mild, båda klassiska ”järnkaminer” i Djurgårdens IF, alltså spelare som det gjorde ont att möta och som aldrig gnällde när de själva fick en smäll.

Uttagningen av ”Knivsta” ledde till en konflikt mellan Svenska Fotbollförbundet och Svenska Ishockeyförbundet. Fotbollsfolket tyckte att ”Knivsta” skulle stanna hemma och förbereda sig för fotbollssäsongen i stället. Men ”Knivsta”, som hade spelat hockey i många år och tagit 6 SM-guld med Djurgården tackade för förtroendet och åkte med Tre Kronor till VM i Schweiz.

Där gick det dock inget vidare. Förlust med 1-6 i premiären mot Kanada följdes av 2-6 mot Sovjet och så småningom 2-5 mot Tjeckoslovakien.
Till slut blev det fjärde plats efter de tre nämnda ländernas lag. Men eftersom Europamästerskapen avgjordes samtidigt fick ”Knivsta” i alla fall åka hem med ett EM.brons .

När turneringen spelades? 1-12 mars. Samtidigt med både Vasaloppet och SM-finalen i bandy. Utan plusgrader och fågelkvitter.
För ordningens skull ska nämnas att ytterligare sex svenskar har varit landslagsmän i alla tre sporterna, men då handlar det om tiden fram till början av 1940-talet. De sex är:
Hilding ”Moggli” Gustafsson, Reymersholms IK
Seth Howander, IFK Uppsala
Axel ”Acke” Nilsson, AIK och Hammarby IF
John ”Jompa” Nilsson, AIK
Erik ”Lillis” Persson, AIK
Wilhelm ”Mulle” Petersén, AIK
De tre sistnämnda blev dessutom svenska mästare i alla tre sporterna.

Däremot platsar inte Sven Bergqvist, Hammarby IF, i det här gänget. Han var ”bara” landslagsman i två sporter, målvakt i fotboll och back i ishockey.
Svenne Berka är dock den ende som varit allsvensk i fem sporter, fotboll. ishockey, bandy, handboll och bowling.



6 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja, jag fick ju med några AIK:are till slut.

      Radera
  2. Roligt Gunnar. Men man undrar - varför fick Seth Howander ingen smeknamn?

    SvaraRadera
  3. Tack, Östman. Seth Howander (6 okt 1892-14 sept 1981) var döpt till Seth Simon Oscar och kallades ibland för "Settan".

    SvaraRadera
  4. Frank Östergren9 maj 2012 kl. 10:07

    Bra berättat. Verkligen. Men undrar om det inte var så att "Knivsta" blev uttagen till VM därför att andra spelare var skadade och han var en av de få icke-uttagna som var i form. Seriespelet var ju avslutat, så bara landslaget tränade. "Knivsta" tack vare sitt bandyspelande hade flåset uppe. För "Knivsta" var ju inte med i Ter Kronor någon mer säsong. Eller minns jag fel?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter troligt. I Strömbergs Årets Idrott står han som tionde forward och siste man i laguppställningen. Där talas också om otur med skador inför VM.

      Radera