JULAFTON MED BERRA

Berra hade lovat familjen Karlsson att ställa upp som tomte på julafton.

Han anlände i taxi på eftermiddagen, ganska glad i hatten, och smög fram till källardörren, medan husets ungar satt klistrade framför tv:n och spanade in Tjuren Ferdinand och Lady och Lufsen.

I källaren möttes han av herr Karlsson som lämnade över tomtekläder och julklappssäck.
När han hade bytt om bad han Karlsson om en stor sup för att få den rätta grovheten på rösten bakom tomtemasken.

Sedan ville han ha en i det andra benet också, men då blev Karlsson betänksam och sa att den får vi allt vänta med till efteråt.

Därpå gick han upp till familjen, medan Berra smög ut runt huset och ringde på ytterdörren.
Tomten släpptes in av Karlsson själv, och efter diverse mullrande och brummande ute i tamburen gjorde han entré i vardagsrummet, där resten av familjen satt församlad vid julgranen och tindrade förväntansfullt med ögonen.

Till deras stora förvåning började tomten halta svårt, när han gick över golvet med säcken och slog sig ner i en fåtölj.

-Tomten har ont i benet, sa yngsta grabben.
-Ja, det har han, brummade Berra bakom masken. Fråga pappa om han har nån medicin hemma. Jag orkar nog inte dela ut julklapparna annars.
-Det kan vi göra själva, sa Karlsson snabbt..

-Åhnä, mullrade Berra så att bomullen hoppade på tomtemasken. I så fall tar jag säcken och går igen.

-NEEEEEJ! ropade ungarna medan Karlsson betvingade en starkt lust att hoppa på tomten och slå honom på käften inför den församlade barnaskaran.
-Nu får du jävlar i mig skärpa dig! röt han i stället.
Då blev det alldeles tyst i rummet.
-Så får du väl inte säga till tomten, sa äldsta grabben slutligen.
-Du förstår väl att tomten måste ha medicin pappa, sa den yngste.

Då tog Karlsson med sig tomten ut i köket. Bakom den stängda dörren väste han hotelser mot honom, medan Berra lyfte på masken och hällde i sig innehållet i det framräckta glaset.

Sedan återvände de till vardagsrummet, där tomten dock snart fick ont i det andra benet också och måste ut i köket igen.
Tre gånger upprepades denna procedur. Det blev den långsammaste julklappsutdelningen i familjens historia, och efter sista vändan ut bakom den stängda köksdörren hade tomten fyllnat till så pass att han vägrade resa sig och gå.

Ungarna packade upp sina saker men var tydligen inte helt nöjda med vad de fått. Samtidigt som tomten med sitt sluddriga prat och egendomliga uppträdande började sjunka i aktning, steg missnöjet över uteblivna klappar och ouppfyllda önskningar.

-Jag skrev ju att jag skulle ha ett Lego Starwars. Inte en sån här löjlig helikopter, sa äldsta grabben besviket.
-Jag har inte fått nån surfplatta, sa mellangrabben.
-Och var är mitt ishockeyspel, sa den yngste anklagande.
-Det får ni av farsan till nyår, sa Berra generöst.
-Den snåljåpen, sa den äldste och fnyste.

-Jag har inte bett om dom här löjliga tofflorna, sa den yngste.

-Och jag skrev ju att jag skulle ha en elgitarr också, sa den äldste.
-Jag kan väl fan inte veta vad alla ska ha, muttrade Berra bakom masken.
-Vilken konstig tomte, sa mellangrabben.
-Han verkar ju inte klok, sa den yngste.
-Gå och lek med era grejer nu, sa Berra.

Sedan vände han sig bort och lättade lite på tomteansiktet för det började bli varmt. Men då hamnade masken snett, så att de små började bli riktigt misstänksamma.

-Det är ingen riktig tomte, skrek den äldste. Jag ser gummibandet.
-Och var har du renarna och släden, sa den yngste.
-Dom står längre ner på gatan, sa Berra.
-Fy fan vad löjlig du är, sa den äldste.
-Ta den om rödluvan också, sa den yngste.

Då reste sig Berra och gick mot dörren, medan han muttrade att otack är världens lön och att det minsann inte är lätt att vara tomte med så många ouppfostrade och uppnosiga ungar som det finns nu för tiden och alldeles speciellt i den här familjen.

Karlsson knöt näven efter honom, ungarna började grina och frun i huset skällde ut sin make för att han hade engagerat ett sånt rötägg till tomte.

Allt detta berättade Karlsson under ett litet samkväm hemma hos honom tidigare i advent. När han var färdig begärde Berra ordet och sa:

-Det var den lögnaktigaste historia jag har hört i hela mitt liv. Snacka om överdrifter alltså.
-Ha! sa Karlsson. Om vi inte fått iväg dig hade det bara varit en tidsfråga innan du hade slitit av dig på överkroppen och svingat dig i lampkronor och gardiner.
Då pekade Berra på Karlsson och avslutade debatten med orden:
-Allt är lögn. Utom att han var snål med glöggen.