söndag 17 augusti 2014

OSANNOLIK GOLFRUNDA

När två grenar av årets mångkamp på landet var avverkade ledde redaktör S med 2-0. Eftersom tävlingen detta år hade bantats till en trekamp var detta försprång ointagligt. Det avslutande minigolfpartiet gällde alltså endast äran, vilken kåsören dock var fast besluten att försvara.


Golfduellen skulle avgöras vid den närbelägna campingplatsen
– Vi kan väl promenera dit bort, sa kåsören
– Jag vet inte om jag orkar, sa redaktör S. Jag är helt slut.
– Ja, sa kåsören. Pilkastning och frågesport tar på konditionen.
– Dessutom var jag ute och joggade i morse, sa redaktör S. Vi får ta bil dit bort.
Så blev det också.



Om golfrundan skulle mycket kunna sägas och skrivas, men allra lämpligast vore nog att dra en barmhärtighetens slöja över alltihop.
Efter nio av de 18 hålen ledde redaktör S med 43 slag mot 50.
– Detta är otroligt, sa kåsören. Det är ju dåliga resultat på en h-e-l runda.
– Och vi har hälften kvar, sa redaktör S.



Kåsören hade då svarat för den närmast otroliga bedriften att slå fem åttor i rad.
Vad som var den största orsaken till detta är inte lätt att utreda, men med säkerhet kan i alla fall fastslås att det saknades inte förklaringar.
Bland annat var banorna i så osedvanligt dåligt skick att bollarna hoppade och svängde åt fel håll hela tiden. På några av hindren hade skruvarna dessutom lossnat från underlaget så att även de mest välriktade slag fick bollen att hoppa ut över kanten. Dessutom blåste en stark vind som vid åtminstone ett tillfälle fick kåsörens boll att blåsa tillbaka till utslagsplatsen när han hade klarat alla hinder.
Lägg därtill att de båda atleterna under nästan hela rundan stördes av två gossar som båda såg ut som Håkan Bråkan i Sunes sommar och gång på gång frågade om de fick vara med och spela.



Det finns därför ingen större anledning att uppehålla sig vid fler detaljer från detta mediokra skådespel. I stället kan det vara på sin plats att konstatera en intressant utveckling av arrangemanget i stort. Medan mångkampen har minskat från tiokamp till sjukamp till femkamp och nu till trekamp har den efterföljande banketten gått motsatt väg och blivit allt glansfullare. Den här gången tog den ytterligare ett stort steg i den riktningen, nämligen från hämtpizza på landet till Koppargrillen i Vänersborg där magnifika portioner med entrecote och elefantöra inmundigades av de båda atleterna med anhöriga.



Tävlingsdeltagarna uppträdde dessutom som musslor och teg som muren när det gällde utvecklingen av själva matchen.
Inga resultat kungjordes. Inga siffror nämndes. Inga detaljer avslöjades. 
I stället framhölls vikten av god gemenskap, fint kamratskap och idrottens förbrödring samt en strävan att leva upp till de ursprungliga olympiska idealen och inte vara så resultatfixerad.
Störst är den tveklösa kampen men vem som har vunnit är väl inte så noga. Ej heller att tala om hur många slag man har haft på en minigolfrunda.

1 kommentar:

  1. Det betydelsefulla är icke att segra -
    utan att segra STORT!

    SvaraRadera