LIVET ÄR SOM MELODIRADION

Vad de säger hette en avdelning i några av de exemplar av tidningen Se från 60-talet som jag sitter och läser i den svenska sommaren drygt femtio år senare. Så här påstods några av den tidens kändisar ha yttrat sig under en vecka 1966.

Stygge Staffan i Röster i Radio: Livet är som Melodiradion. Det skvalar förbi utan att man märker det.

Langer.

Pekka Langer: Någon gris hade dom inte haft på den gården sedan gamle drängen dog.

Hasse Alfredson: Hon hette Else, men eftersom hennes pappa var bagare kallade vi henne Bak-Else.

Torbjörn Axelman: Det påstås att steppdansen stammar från en kines med stor familj och bara en toalett.

Nielsen.

Monica Nielsen: Hon har så många dubbelhakor att hon kan bära ett pärlhalsband utan tråd inuti.

Blandaren: Den unga söta telefonissan fick hallåcinationer.

Dick van Dyke: För att lära mig spela cello har jag tillbragt tio år i Paris, fem år i London och femton i onödan.

Sträng.

Gunnar Sträng i Lunchekot: Den höjda bilskatten är inte till för att bygga nya vägar, utan är ett avvägande.

Red Skelton: USA:s kommunikationer blir allt sämre. Mississippifloden rinner för närvarande bara en gång i veckan.