Häromdagen hittade jag ett gammalt kort på en Chevrolet av årsmodell 1955, nytvättad och vaxad i all sin glans och med ett glittrande dollargrin som man sa på den tiden om det tandliknande kylargallret i fronten. Året var 1962 och jag vill minnas att den kostade 1600 kronor, som betalades direkt i näven på en begagnad bilhandlare från Lerum. De nya ägarna var tre ynglingar från Uddevalla som just hade fyllt 18 år. Här står dyrgripen parkerad på Västanvindsvägen på Skogslyckan. I bakgrunden skymtar höghuset vid torget, byggnaden till höger bör vara Passaden 5.
.jpg)
Så förflyttar vi oss neråt stan och kommer till Esso-macken längst ner på Kungsgatan, där man tankade för 75 öre litern på den tiden. Den här bilden är tagen på den öppna platsen intill bensinpumparna. Med lite fantasi skulle man kunna föreställa sig att bilens baksäte befinner sig på Apoteket och motorhuven på Systembolaget i den byggnad som står där idag. I bakgrunden ses husen längst ner på Södra Hamngatan på andra sidan Bäveån så som de såg ut 1962.
Cruising kallas det i dag, och då liksom nu gick det oftast ganska lugnt och städat till. Den tidens runda på stan gick
Kungsgatan upp och till höger runt torget. Sedan
nerför Norra Hamngatan förbi Kjells korvkiosk och taxicentralen vid
järnbron till Västerlånggatan. Där rundade man Esso-macken och
körde in på Kungsgatan igen, förbi Nyholms konditori och
biograferna Aveny och Röda Kvarn och runt torget igen.
Ibland tog man en extra
runda när man kom från torget utför Norra Hamngatan. Då svängde
man höger in på Norra Drottninggatan vid hörnan med Wassén &
Erikssons skoaffär. Sedan korsade man Kungsgatan och fortsatte förbi
biografen Grand på vänster sida och Hotell Carlia lite längre upp
till höger på Norra Drottninggatan innan man kom till Lotsarnas
kålhage. Där rundade man Caltex-macken och stannade ibland en stund
för att köpa en grillad special och en Pucko hos Oskar i
korvkiosken, om man hade så det räckte i plånboken bredvid stålkammen i bakfickan på
jeansen.
Vid den här tiden fanns
här ett tjugotal amerikanska bilar med unga förare, så det kunde
bli trångt på gatorna ibland, Men i backspegeln så här drygt
sextio år efteråt vågar man nog påstå att de flesta var ganska
snälla och oförargliga.
Tackar Gunnar, återigen nostalgikick. Jag körde från 1963 då jag "fick lappen" som det hette i Göttebörj dåtids, och körde ofta för raggarna då de skulle ta "sponken" om lördagskvällarna. Som du skriver var de allra flesta väldigt välanpassade och ägde sina stora välskötta åk två, tre stycken gemensamt. Kontakt genom min lillsyrra, som var raggarbrud. Men det fanns hemlösa på den tiden också, flera killar bodde faktiskt i bilen , kanske heller än att trängas i enrumslägenheterna med många syskon. Minnena väller. . . . skriv mera Gunnar. . . .
SvaraRadera