CHANSLÖS SOM NY BRUDGUM

 Det var då en evinnerlig tur att man gifte sig redan på 40-talet, Hade man dröjt med den saken till i dag, hade man inte haft en chans.

Så skriver Gits Olsson i nummer 48 av tidningen Se från 1969 som jag sitter och läser mitt i den svenska sommaren drygt femtio år senare. Saken är den att han just pluggat igenom 48 äktenskapsannonser i Dagens Nyheter och funnit att fordringarna på en idealisk äkta man har blivit gruvligt tillspetsade.

De ensamma damer som sätter in annonser för att försöka hitta någon karl att dela ensamheten med är rörande ense om hur drömkarlen ska se ut. Det som räknas är emellertid inte i första hand egenskaper mannen ska ha, utan egenskaper han inte får ha, konstaterar Gits och fortsätter:
Det värsta dessa annonserande damer kan tänka sig är sålunda en man som tar sig en jäkel till maten eller kanske rent av klämmer ett glas grogg till aftonens TV-program,
Ordet är spritfri.
De legioner av svenska män som står i kö utanför systembolaget på fredagskvällarna är därmed helt ur räkningen.

Sedan ska man vara rökfri också. I 34 av 48 äktenskapsannonser betonas just detta med rökfrihet som ett absolut krav. Somliga annonsörer trycker så hårt på rökfriheten som förnämsta egenskap hos partnern att man i ett svindlande ögonblick får för sig att de till nöds skulle kunna gifta sig med en schimpans – bara apfan inte röker.
Vidare får man inte titta på TV.
Inte heller är det bra med dyrbara utevanor. Man ska dyrka dessa rökfria, spritfria TV-kvällar med 46-åriga frånskilda mödrar.
Man ska tycka om barn, för de flesta kvinnor som annonserar har sådana.

Man ska ha bil, man ska ha lite kapital och man ska ha ordnad ekonomi.
Och så är det detta med skogspromenader. Man ska ha skogspromenader på hjärnan. 60 procent av alla ensamma kvinnor som vill ha tag i en karl nämner att dom vill ha karlarna som sällska på skogspromenader.

Låt mig summera, skriver Gits och konstaterar följande:
Man ska för att ha en chans på äktenskapsmarknaden vara en man som intensivt längtar efter att få sitta resten av sitt liv med ryggen mot TV:n med en obekant dams barn i knäet och dricka saft och en gång i kvarten springa ut i skogen och plocka kottar.
Finns det killar som kan leva upp till det idealet? Förstår inte ensamma damer som söker äktenskapspartner att de måste skruva ner anspråken till mänsklig nivå. Killar som läser deras annonser blir förskrämda.

Jag talar av egen erfarenhet. Ligger man en söndagsmorgon och läser 48 äktenskapsannonser och finner att man inte är kvalificerad att svara på en enda, då snörper det till om lilla hjärtat. Egentligen var det bara på ett ställe jag kunde finna att det glimtade till en liten stråle av hopp, Det var en 52-årig änka som skrev: ”Du behöver inte se ut som någon filmstjärna precis.”
Tack för dom orden, Dom värmde. För den enda filmstjärna man har en svag likhet med är Helan.
Konstaterade alltså Gits Olsson apropå kontaktannonser en gång i tiden.