BARNDOMSFUNDERINGAR

 

Lilla Stina hade varit med på morbror Torstens begravning. Då hon lagt sig på kvällen låg hon tyst och tankfull.
-Ska du inte be din aftonbön, Stina lilla? frågade hennes mor.
-Nä, Gud har inte tid med mej i kväll. Han ska packa upp morbror Torsten.

Lille Kalle hade varit olydig, och för att undgå sin mors bestraffning försökte han gömma sig under den stora dubbelsängen.
När far kom hem blev han ombedd att ge Kalle en välförtjänt avbasning. Då han lagt sig på knä för att titta under sängen, möttes han av Kalles förvånande blick och frågan:
-E hon efter dej me?

På barnkalaset frågar lille Bertil sin bordsdam:
-Lisa, vad heter du i efterrätt?

-Usch barn, vad ni är smutsiga, sa den främmande damen. Tvättar ni er aldrig?
-Nä, men vi känner igen varandra på rösten.

SOMMARSTUGAN PÅ SUNNINGEN

 

Lekande barn i vattnet framför mina föräldrars fritidshus på Sunningen en solig sommardag 1952. Det är grannpojken Per-Olof som paddlar den lilla båten, medan husets barn leker med sina hemsnickrade farkoster i vattnet. I bakgrunden stenbryggan och sandstranden samt nederdelen på den lilla stugan. På baksidan har våra föräldrar lagt sin kanot, vilande på ett par bockar. Därifrån slets den bort av höststormarna några år senare och krossades mot berget längre in i viken.

Här ser man bättre hur stugan såg ut. Det var min farfar som uppförde den på 1930-talet genom att först köpa den befintliga sjöboden på platsen av folkskolläraren i Herrestad. Sedan byggde han till en inglasad veranda på framsidan samt en garderob och ett litet köksutrymme på andra sidan.

(Klicka på bilderna så blir de större.)

PÅ SKOLBÄNKEN

 

Lärarinnan delar ut ritpapper och färgkritor till barnen och säger:
-Nu ska alla rita en gök.
Efter en stund viftar lille Erik skadeglatt och ropar:
-Fröken, fröken. Per ritar en fågel!

Lärarinnan till en liten flicka:
-Det är rast. Ut nu och lek med de andra barnen.
-Nej, det blåser så ute. Jag kan få blåskatarr.

Vid besök i en skola på landet finner biskopen på väggen en reproduktion av Rafaels Sixtinska madonna med de berömda små änglarna i förgrunden.
-En utmärkt idé att göra de små barnen bekanta med världskonstens fromma mästerverk,
-Jodå, säger lärarinnan tveksamt. Men min tanke var väl närmast att visa hur illa det ser ut att sitta med armbågarna på bordet.

FÖRHOPPNINGSFULL HÖJDARE

 

Höjdhopp på stranden utanför sommarstugan på Sunningen. Året är 1952 och det är som synes saxstil som gäller. Kanske drömmer den lille gossen om att bli en ny Svängsta-Svensson, som innehade det svenska rekordet på 2.02 och placerade sig som fjärde man vid de olympiska spelen i Helsingfors denna sommar. Det skulle dröja ytterligare något år innan man vågade försöka sig på den nya dykstilen, introducerad av Benke Nilsson, som så småningom höjde det svenska rekordet till osannolika 2.11. Här skulle jag tro att ribban ligger på något under en meter.

INSPEKTION I FOLKSKOLAN

 

En folkskoleinspektör reste runt till skolor på landsbygden en gång för länge sedan., Det var en herre väl medveten om sin värdighet, och när han åhörde en lektion i en av de lägre klasserna fann han det pedagosiskt lämpligt att i egen hög person överta undervisningen och satte sig i frökens katederstol.
Övertygad om att barnen väl visste vilken märklig person som besökte dem ville han inledningsvis anknyta till sin befattning.
-Nå barn, är det någon av er som kan svara på den här frågan: Vad är jag?
Efter lång tvekan räckte en flicka upp handen.
-En man.
-Ja, hm, det är nog rätt . . . men vad är jag mer?
Mycket lång tvekan. Så kom en ny hand upp och ett nytt svar avgavs:
-En liten man.
-Ja, ja, sa inspektören märkbart irriterat, men något mer kan ni väl ändå säga!
Efter en väldigt lång tvekan höjdes en darrande hand. Och denna gång var det en liten flicka som försiktigt och prövande sa:
-En liten ful man.

PADDAN PÅ SUNNINGEN

 

Båttur på Sunningen sommaren 1951 i den lilla flatbottnade farkost som kallades paddan. Med denna kajkade vi barn fram och tillbaka i det grunda vattnet utanför mina föräldrars sommarstuga. 
Kortet är taget i rakt västlig riktning med Brattön och Orust skymtande längst bort i fjärran. Småbåtsbryggan närmast låg på samma ställe ända tills för ett par år sedan. Nu finns en nyuppförd brygga lite längre bort. Segelbåten vid bojen ute på djupt vatten tillhörde Henry Magnusson om jag inte minns fel. 
Med i den lilla flatbottnade båten finns också syster Birgitta och kusin Kaj, den sistnämnde med kepsen käckt på svaj. Att döma av metspö och plåtburk kan det vara krabbfiske på gång denna sommardag alldeles i början av 1950-talet.

(Klicka på bilden så blir den större.)

SNORUNGAR ÄR VI ALLIHOPA

 

Fin dam på bussen hamnar mitt emot en snorande gosse. Efter en stund rynkar hon på näsan och frågar:
-Har du ingen näsduk?
-Jo, men jag lånar inte ut den!

Svens mamma tycker inte om att hennes son tuggar tuggummi och kastar bort den lilla hoptuggade biten som sjuåringen placerat i kanten av sin tallrik då han ska äta middag.
Efter middagen saknar Sven sitt tuggummi och frågar vem som har tagit det.
-Det har jag kastat bort, säger hans mamma.
-Du e inte klok. De va ju ett som jag hade lånat!

Den mycket välfödde kyrkoherden i en liten skånsk by råkade en dag halka omkull på väg förbi gästgivaregården. En liten mager konfirmationsflicka störtar fram och hjälper sin själasörjare på benen, varpå hon erbjuder sig att följa honom hem. Då den omtumlade kyrkoherden uttrycker sitt tvivel på att en så späd varelse äger krafter nog att stödja honom, ropar flickan ivrigt:
-Va inte rädd, körkoherden! Far e liadan varevia kväll å ja ler allti him han.

Lärarinnan i en skola på den skånska landsbygden sniffar på lilla Annas hår, som har en dålig lukt, och anmärker på det. Följande dag får hon ett brev från den förgrymmade fadern.
-Om fröken loktar på min Annas hår en gång te, ska ja ställa om, att fröken ente ska va fröken en enda da länger.