VAD ÄR DET SOM LUKTAR?

När jag en gång skrev om hur en kvarglömd julkorv började lukta så att redaktör A inte kunde åka i sin bil, väckte det viss uppmärkamhet. Ett par läsare hörde av sig och undrade vad detta var för en egendomlig korv. Det kunde jag tyvärr inte svara på, bara att det stank något alldeles ohyggligt i bilen.

Däremot vet jag att olika människor har olika utvecklat luktsinne. Som ett exempel på det skulle jag vilja citera några rader ur den gamla klassikern Tre män i en båt av Jerome K Jerome. Där berättar huvudpersonen hur en god vän till honom köpte ett par ostar i Liverpool och bad honom ta dem med på tåget till London.

Det var mogna och mustiga ostar med en odör som kändes på en kilometers avstånd och kunde slå omkull en karl på hundra meters håll, uppgav författaren och fortsatte:

Min vän tog sig till stationen med en hästdroska dragen av en gammal spattig, ledbruten krake med sömngångaraktigt uppträdande. Ostarna lades på taket av droskan. I ett gathörn kom en vindpust och blåste ett moln ostlukt rakt i näsborrarna på hästen. Denne gav till en fasansfull fnysning och skenade iväg som en tävlingshäst. Framme vid stationen måste två bärare och kusken hålla honom, något som verkade bli dem en övermäktig uppgift innan någon lade en näsduk över ostarna och tände en bit karduspapper.

Sedan följer en redogörelse för tågresan och hur hela kupén tömdes på passagerare, innan huvudpersonen slutligen kom fram till sin väns bostad, där dennes hustru med stor tvekan tog emot ostarna.

Efter tre dagar stod hon inte ut längre utan flyttade till landet och överlämnade vården av huset till en städhjälp. När denna tillfrågades vad hon tyckte om lukten i huset undrade hon bara: ”Vilken lukt?” Då förde man henne till ostarna och uppmanade henne att andas djupt genom näsan, varpå hon påstod sig möjligen kunna känna en svag doft av melon.

Så nog är luktsinnet olika utvecklat hos oss människor.