fredag 21 september 2012

GRATTIS PÅ HÖGTIDSDAGEN!

När redaktör D fyllde år avsände redaktör A och en kumpan till denne ett lyxtelegram (det var på den tiden det fanns sådana) med följande hyllningstext:
Grattis på högtidsdagen!
Dempsey och Tunney


Den intelligente läsaren inser naturligtvis genast att de personer som de båda figurerna ville ge sken av att vara, var dels Jack Dempsey, världsmästare i tungviktsboxning 1919-26, och dels dennes överman Gene Tunney, som alltså erövrade titeln det sistnämnda året och försvarad den 1927 mot Dempsey, innan han året därpå knockade Tom Heeney i elfte ronden och sedan drog sig tillbaka som obesegrad champion.

Dempsey

Den på detta sätt uppvaktade redaktör D hade självfallet aldrig varit bekant med varken Jack Dempsey eller Gene Tunney, men han behövde inte anstränga sig alltför mycket för att lista ut vilka upphovsmännen var.
När han konstaterat detta ruskade han bara på huvudet och la telegrammet till handlingarna innan han glömde bort alltihop.

Tunney

Underligt nog var saken inte lika snabbt ur världen för redaktör A och kumpanen.
Båda ägnade nämligen stor tid åt att diskutera vem som var vem i telegrammet. Båda ville nämligen vara Tunney och ansåg också att den andre varit fullt införstådd med detta när telegrammet avsändes. Förloraren Jack Dempsey ville ingen kännas vid.


Det gick till och med så långt att redaktör A vid upprepade tillfällen blandade in kåsören i dessa diskussioner.
-Titta där kommer han, sa redaktör A en gång på stan. Kom nu ihåg att vad han än säger ska du bara kalla honom Dempsey hela tiden. Han ska inte gå omkring och inbilla sig att han är Tunney.


En gång när redaktör A och kåsören hämtade kumpanen i bil sa redaktör A plötsligt när kumpanen satt sig till rätta i baksätet:
-Titta på Dempsey så snabbt han smög in i hörnet där bak när han fick se mig. Han har tydligen respekt för min raka vänster ännu.

Kåsören drog sig då till minnes den i boxningshistorien så omtalade ”långa räkningen” som räddade Tunney i det andra mötet 1927. Den orsakades av att Dempsey blev för ivrig efter att ha slagit ner världsmästaren och sedan inte tänkte på att gå direkt till neutral ringhörna och avvakta medan domaren räknade.
-Ja du, Tunney, inflikade kåsören därför, vänd mot redaktör A. Hade han varit lika snabb att ta sig till rätt hörna när han hade dig nere för räkning i andra matchen, hade det förmodligen slutat annorlunda den gången.


Kåsören trodde att det var något sådant redaktör A ville höra, men denne hade tydligen levt sig så in i rollen som Gene Tunney att han nu reagerade häftigt.
-Kom inte dragande med den där gamla slumphögern en gång till, sa han och tog i så han var nära att köra av vägen. Jag ledde ju överlägset på poäng i det läget. Menar du att en råsop som den där busen skickade in i ett obevakat ögonblick skulle fått avgöra en sån tillställning? Bortsett från den där lyckträffen dominerade jag ju matchen från början till slut.


-Ja, ja, sa kåsören förskräckt. Ta det lugnt! Och se upp för den där bilen!
Då ställde sig redaktör A på bromsen och räddade livet på både sig själv och kåsören och Jack Dempsey i baksätet.
-Såg du vilken reaktionsförmåga, sa han sedan. Det är nog tur att det är jag och inte Dempsey som ansvarar för passagerarna i den här bilen.


Tiden gick och en dag spreds nyheten över världen att den gamle världsmästaren Gene Tunney hade avlidit borta i USA. Redaktör A kommenterade detta med att nu kunde kumpanen gärna få vara Tunney om det roade honom.
Några dagar senare ringde kåsören upp redaktör A som hade besök av kumpanen.
-Är det Tunney som hörs i bakgrunden, frågade kåsören. Är inte han död?
Då vände sig redaktör A till kumpanen och röt:
-Han vill ha ett klart besked en gång för alla om du är Dempsey eller Tunney. Han undrar om det var du som avled i USA här om dagen.

Firpo

Då hördes kumpanen ropa tillbaka:
-Om det är Firpo som ringer kan du hälsa att jag är Dempsey och att det var jag som knockade honom i andra ronden i Polo Grounds den 14 september 1923 och att jag kan göra om det om det skulle behövas.
Det var då kåsören beslöt att inte lägga sig i den här frågan längre.

1 kommentar:

  1. Det finns de som säger att boxningen förädlar dåliga föredömen till praktgrabbar! Inte här, inte!

    SvaraRadera