DRÄNKT SEGERYRA FÖR BLÖT GOLFARE

Sanningens ögonblick var inne i femkampen mellan redaktör S och kåsören. Efter fyra grenar var ställningen 2-2, och nu skulle allt avgöras i den avslutande minigolfen.

Att denna hade förlagts till stadens nylagda banor i Skeppsviken gjorde inte det hela mindre intressant. Tyngda av stundens allvar hade de båda atleterna förmanat varandra att inte säga minigolf eller miniatyrgolf, utan endast använda ordet bangolf för att inte provocera någon eller dra till sig onödig uppmärksamhet.

De löste biljett och fick sina klubbor och bollar, men just som de gick ut i det fria igen brakade helvetet löst. Regnet började åter strömma ner, samtidigt som åskan mullrade hotfullt i fjärran.

Redaktör S hade varit förutseende nog att ta med sig regnställ, medan kåsören uppträdde i jeans och en tunn träningsjacka.

De fyra första banorna spelades under något så när anständiga förhållanden. Sedan piskade regnet ner så att bollen gång på gång stannade i vattenmassorna. Tävlingsprotokollet regnade sönder och blåste bort. Kåsören hittade en bit papp i sin ficka och försökte memorera antalet slag från de redan spelade banorna, medan han antecknade samtidigt som redaktör S höll ett paraply över honom.

All fotografering omöjliggjordes av rädsla för att kameror eller mobiler skulle krossas av piskregnet, varför denna text får illustreras med gamla genrebilder.

– Ska vi bryta? sa redaktör S.
– Aldrig i livet, sa kåsören.
– Det är rätta takter, sa redaktör S.
– En mångkampare backar inte för lite vatten, sa kåsören.
Regnet piskade nu ner så att det skummade om hela anläggningen. Andra spelare ställde sig under parasoller eller flydde springande inomhus.

– Här är i alla fall ingen trängsel, sa redaktör S.

– Nä, sa kåsören. Man behöver inte stå i kö längre.
Mot slutet lättade regnet något, så att bollarna började rulla igen.
Protokollet hade då blivit så uppblött att det endast med möda gick att summera antalet slag.
Det märkliga var att spikar, tvåor och treor i början hade förvandlats till sexor, sjuor och åttor på de mellersta banorna, varpå följde en hyfsad avslutning med tvåor och treor för båda spelarna. Vädret kunde alltså tydligt avläsas i protokollet.
Med reservation för svårtydda siffror på kåsörens pappbit slutade matchen med seger för redaktör S på 52 slag mot kåsörens 56.

Det sportsliga värdet av detta torde dock kunna ifrågasättas, vilket också gjordes intensivt på den efterföljande banketten. Även anhöriga var inbjudna till denna, där fyra hämtpizzor hamnade i lika många magar och diskussionens vågor gick nästan lika höga som vattnet på golfbanorna.