LAGUTTAGNING VID LUNCHBORDET

Diskussionens vågor gick höga vid lunchbordet. Det handlade om gamla fotbollsspelare och slutade med att den berömde optikern fick i uppdrag att till nästa dags lunch välja ut vilket allsvenskt lag som helst från andra halvan av 40-talet och förhöra redaktör A och kåsören på.

Dagen därpå slog han sig ner vid bordet och sa kort:

– IFK Norrköping.
– Dom hade vi ju uppe lite i går, sa redaktör A.
– Det är nog därför han har valt dom, sa kåsören.
– Han räknar med att vi inte ska ha förberett oss på dom, sa redaktör A.
– Och det har vi ju inte heller, sa kåsören.
– Börja du, sa redaktör A.

Då funderade kåsören en stund och sa:

– Torsten Lindberg måste ju ha stått mål.
Redaktör A fyllde på med:
– ”Skinnet” Wigren var vänsterhalv och ”Bian” Rosengren högerhalv.
– Just det, sa kåsören. Och på den ena backplatsen kan man kanske tänka sig Knut Nordahl.
– Och på den andra ”Masse” Holmqvist, sa redaktör A.
– Men vem var centerhalv? sa kåsören.
– Einar Steen, sa redaktör A.
– Javisst ja, sa kåsören. Då har vi bara kedjan kvar. Den får vi ta till kaffet,
– Fast det hänger ju på om optikern kan godkänna laguppställningen så här långt.
– Ja, sa optikern. Jag har bara ett par frågor.
– Kom igen, sa kåsören.
– Till exempel vad ”Skinnet” Wigren hette i förnamn. För han var väl inte döpt till Skinnet?
– Lennart, sa redaktör A. Slitstark halvback, säker straffskytt.

Vid kaffet var det dags att lösa även forwardsproblemen för IFK Norrköping på 40-talet.

– Gunnar Nordahl gick center innan han försvann till Italien, sa kåsören.
– Och ”Mulle” Holmqvist var vänsterinner, sa redaktör A.
– Men högervingen klarar inte jag, sa kåsören.
– Då får vi tänka skarpt, sa redaktör A.
– Jag undrar om det inte fanns en som hette Sven Persson, sa kåsören.
– Ja, sa redaktör A. Honom kan vi nog använda som högerinner.
– Men vem ska vi ha på yttern? sa kåsören.
– Jag föreslår ”Smälla” Carlbom, sa redaktör A.
– Och på vänsteryttern sätter vi väl Åby-Ericsson, sa kåsören.

– Då får vi höra om optikern har några frågor, sa redaktör A.

– Ja, sa optikern. Jag tycker ni är lite vårdslösa med namnen. Jag undrar till exempel vad ”Smälla” Carlbom hette i förnamn.
– Halvar, sa redaktör A. Det trodde jag alla visste.
– Och ”Mulle” Holmqvist? sa optikern.
– Erik, sa redaktör A. Liten, knubbig tekniker. Kvick i fötterna och farlig på huvudet. Bror till ”Masse” som var döpt till Oscar. Kom från Emmaboda.
Tillfrågad om han nu kunde godkänna laget svarade optikern med en motfråga:
– Nisse Liedholm då?

– Det är rätt, sa redaktör A. Liedholm måste med.

– Men hur löser vi det? sa kåsören.
– Jag måste gå tillbaka till arbetet nu, sa optikern. Men ni klarar säkert det här utan mig.
– Vi får ta bort ”Åby”, sa redaktör A.
– Eller så får vi peta ”Mulle”, sa kåsören.
– Ja, sa redaktör A. Han började bli lite till åren då. Vi sätter in Liedholm på vänsterinnern, så är laget klart.
– Fast jag undrar om inte Gösta Malm borde ha varit med, sa kåsören, men då hade optikern redan gått.

Kvar satt redaktör A och kåsören och drack sitt kaffe.

– Undrar vad det blir för mat i morgon, sa kåsören.
– Vad åt vi i går? sa redaktör A.
– Det kommer jag inte ihåg, sa kåsören.
– Inte jag heller, sa redaktör A.
– Minnet är inte vad det har varit, sa kåsören.
– Det spelar ingen roll, sa redaktör A. Bara man kommer ihåg det viktigaste.