TRAVTIPPAREN SOM VAR NÄRA ATT SKRATTA IHJÄL SIG

På Solängets travbana i Örnsköldsvik pågick försnacket och analysen för fullt inför ett av loppen. Sällskapet i fråga bestod av fyra personer. Det var en norrländsk travexpert med långt hår, det var en norrländsk travexpert med kort hår, det var en norrländsk travexpert med skägg och det var en kåsören från södra Sverige.

Kåsören hade just meddelat att han hade tänkt spela nr 14 Ultima Hålshult i lopp 2, första V5, när det var klart för defilering.

– Det var den jävligaste häst jag sett i hela mitt liv, sa den långhårige experten.
Sedan hängde han sig över staketet och började gapskratta.
Samtidigt kom de två andra experterna tillbaka från en tur bortåt stallbacken.
– Vad är det som är så roligt? undrade den korthårige experten.
– Han ska spela Ultima Hålshult! frustade den långhårige experten och pekade utåt banan mot nummer 14 medan han skakade av skratt.
Sedan hämtade han andan och skrek:
– FRÅN TILLÄGG!

Då vände sig kåsören till de övriga experterna och sa:

– Han kanske har rätt. Till och med jag ser ju att det verkar vara något fel på den.
– Det är inte så säkert, sa den korthårige experten fundersamt. Den ser lite halt ut, men det kan bero på att den rör sig sakta nu,
– Jadå, sa den skäggige experten. Det kan rätta till sig när loppet börjat och den fått upp farten.

Men den långhårige experten stod på sig.

– Den skulle inte vinna om den fick starta ett halvt varv före, sa han mellan skrattattackerna.
– Jag hade bara tänkt spela plats, sa kåsören.
– Går den in lovar jag att aldrig mer gå på trav, sa den långhårige expeten.
– Ja, ja, sa kåsören. Då delar jag väl upp pengarna och sätter hälften på nummer 13 Nova E och hälften på nummer 15 Phoenix Bond i stället.
– Nu börjar det likna något, sa den långhårige experten och slutade äntligen skratta.

Hur det gick? Jo, nummer 2 Queen Lura vann före favoriten nummer 7 Gingercane Brodda med nummer 14 Ultima Hålshult på tredje plats.

– Det var ju synd att du inte spelade den, sa den långhårige experten, nu helt allvarlig för första gången på länge.
– Det var ditt fel. sa kåsören. Hade du inte skrattat så hemskt hade jag gjort det.
– Jag skrattade väl inte, sa den långhårige experten.
– Va! utropade kåsören. Det var det värsta jag hört. Du låg ju över staketet och tjöt så du knappt kunde andas.
– Nähä, sa den långhårige experten.
– Du var ju blå i ansiktet, sa kåsören. Jag vågad inte spela den för jag var rädd att du skulle dö. Du kunde ha skrattat ihjäl dig.

Sedan kom han plötsligt ihåg någonting och sa allvarligt:

– Hur blir det nu förresten när du aldrig mer får gå på trav?
– Det var ju bara om den vann, sa den långhårige experten.
– Nähä, sa kåsören. Får du in den där ska jag aldrig mer gå på trav sa du. Jag hade tänkt spela plats och den blev trea.
– Ja, det är riktigt, sa de andra. Det hörde vi också.

– Då får ni kolla så han håller sitt löfte, sa kåsören. Jag åker ju hem i morgon.

– Jomenvisst, sa de andra. Vi ringer och rapporterar.
Det här hände alltså för många år sedan, men kåsören har inte hört något än, så han utgår från att den långhårige experten har hållit sitt löfte.