HÄR DROGS JÄRNVÄGEN FRAM

Det här huset revs för mer än hundra år sedan. Det låg där järnvägen i dag går ovanför Sörkällegatan i närheten av viadukten över Kapellevägen.

De som kände till alla detaljer är borta för länge sedan. Det här är vad jag har lyckats ta reda på:
Huset byggdes (eller köptes) i slutet på 1800-talet av min mormors far Gustaf Adolf Kärnell, som flyttade hit med familjen från Stockholm på 1880-talet.
När framdragningen av Södra Bohusbanan nådde Uddevalla några år in på 1900-talet låg huset i vägen och måste rivas. Gustaf Adolf lät då uppföra ett nytt och större hus ett 50-tal meter därifrån, nedanför järnvägen, på tomten med beteckningen nummer 2 i kvarteret Sörkällan som sedan fick adressen Sörkällegatan 4. Det huset revs på 1980-talet, och där är i dag en parkeringsplats.
Järnvägen invigdes 1907, så det här kortet bör vara taget något eller några år tidigare. Personerna är från höger Gustaf Adolf Kärnell, sonen Karl, makan Charlotta, sönerna Albert (äldst) och Gustaf (eventuellt Gottfrid) samt döttrarna Anna och Elma. Anna var min mormor. Hon föddes 1880 och är på bilden alltså cirka 25 år gammal.

Exakt när det gamla huset revs och det nya uppfördes har jag inte kunnat få fram. Men man får väl förmoda att arbetet med järnvägen pågick i några år, innan hela sträckan kunde invigas 1907.

Bland efterlämnade papper har jag hittat ett dokument, daterat den 6 oktober 1902, där magistraten i Uddevalla ger Gustaf Adolf Kärnell tillstånd att ”under pågående byggnadsarbeten å hans egande tomt N:o 2 i qvarteret Sörkällan afstänga en tredjedel af Sörkällegatan midt för nämnda tomt; åliggande det sökanden att omedelbart efter byggnadsarbetets fullbordande nedtaga och bortföra uppfördt stängsel.”

Gustaf Adolf med dottern Anna.

Gustaf Adolf och hans maka Charlotta avled båda 1936. Min mormor Anna (gift Henrikson) och hennes äldste bror Albert minns jag från min barndom. De andra barnen gick troligen bort i ganska unga år. När jag en gång frågade min mor svarade hon att ”dom fick ju lunginflammation och dog nästan allihop på den tiden”.

Det kan ha rört sig om den dödliga form av influensa som kallades spanska sjukan och spreds över världen under första världskrigets slutskede. I Sverige dog cirka 40 000 människor i spanskan åren 1918-20, de flesta unga vuxna som i övrigt var friska.