DET TYCKTE DOM VAR ROLIGT DÅ

 

Sitter i solen utanför sommarstugan på Sunningen och bläddrar i några gamla exemplar av den sedan många år insomnade veckotidningen Se. Där ser jag att ett antal så kallade kändisar från förr i världen har citerats för diverse lustigheter de påstås ha yttrat under 1969.

Här kommer ett liter smakprov.

Carl-Gustaf

Carl-Gustaf Lindstedt: En streber är en man som går in som nummer tre i en svängdörr och kommer först ut.

Lennart Nyblom (Red Top): Beträffande svenska affärsresor utomlands kan man säga att schweizaren hinner ofta träffa beslut och göra upp kontrakt vid de internationella förhandlingsborden innan hans svenska kollega hunnit erinra sig vilka prepositioner som styr dativ.

Pekka Langer: Mina vänner i Malaga brukar säga att ser man någon mitt i värsta middagshettan sitta och vända ansiktet mot solen, så är det antingen byfånen eller så är det en svensk.

Martin

Martin Ljung: Som norrlänning vill jag gärna framhålla surströmmingen som delikatess, men då säger många att eget beröm luktar illa.

Åke Cato: Det är ingen risk att låna ut pengar till japaner, för dom betalar alltid i yen.

Stig Grybe: Har alla astronauter och kosmonauter som far till månen verkligen tänkt på hur trångt det kommer att bli där när det är nymåne?

Cello

Olle Carle (Cello): Vi föredrar den klassiska musiken komponerad av Beethoven, även om den är gjord av en stendöv tonsättare, framför den moderna musiken som verkar vara gjord av en tondöv stensättare.

Gösta Bernhard: När folk inte slår alla siffrorna i mitt telefonnummer kommer dom bara halvvägs och då hör jag inte vad dom säger.

Torvald Gahlin: Redan de gamla grekerna trodde sig leva i nutiden.

MIDSOMMAR PÅ SUNNINGEN

 

Midsommarafton på Sunningen 1981. Marschen mot festplatsen har startat högst uppe på krönet av Sunningevägen. Sedan bär det av mot ängen innanför bryggorna där den lövade stången väntar. Här passeras Västra kroken medan allt fler deltagare ansluter till tåget. Finklädda ungdomar med flaggor och blommor i händerna är det som synes gott om.

GLAD I HATTEN

 

-Varför har du hatten på dig när de borstar tänderna?
-Det står på tuben: Glöm inte sätta på hatten.

-Fy skäms, Gunnar. Springa efter flickor i din ålder.
-Dom är inte i min ålder.

-Varje gång ni ler, fröken Svensson, får jag lust att säga: Kom till mig.
-Försök inte inbilla er att ni är någon större charmör.
-Oh nej, jag är tandläkare.

-Min man hjälper ofta till hemma.
-Det gör min med. Just nu sover han middag åt barnen.

-Brukar du berätta för din fru när du har gjort något dumt?
-Nej, det brukar hon tala om för mig.

MED BARNVAGN MITT I VÄGEN

 

Så här såg det ut för länge sedan på raksträckan förbi det som en gång i tiden kallades ”ängen” på Sunningen. På det här kortet från 1977 är det stora träd och lummig grönska på båda sidor om den smala grusvägen. Långt bort i fjärran skymtar de boendes samlade postlådor i det som brukade kallas ”brevlådekrysset”. Vägen åt vänster gick till Rörvik eller Hermansbukten där Thorburns villa från 1800-talet låg ensam på den stora strandängen. Tog man till höger i krysset kom man ner till kiosken och stora bryggan. Trafiken var minimal vid den här tiden så det var ofarligt att promenera mitt på vägen med barnvagn.

DÅLIGT BOLLSINNE

 

-Varför spelar du inte golf med Göran längre?
-Skulle du vilja spela golf med nån som flyttar bollen med foten när han tror att man inte ser det.
-Nä, det förstås.
-Det vill inte Göran heller.

-Hur många slag gjorde du idag?
-Sextiosju.
-Det är ju bra.
-Ja, men sen gick det sämre på andra hålet.

-Har du tänkt på att livet är som en golfboll.
-Nä, hur så?
-Först en massa hårda slag. Och sen hamnar man i ett hål i marken.

-Här kommer ett begravningståg på väg till kyrkan bortanför golfbanan, så nu får vi nog ta en paus i spelet.
-Då tycker jag vi blottar våra huvuden och står stilla en stund.
-Det var mycket omtänksamt av dig.
-Ja, vi var i alla fall gifta i femton år.

MIN GAMLA FASTER OCH JAG

 

-Varför ser du så glad ut?
-Jag har ärvt min gamla faster.
-Jösses, vad ska du med henne till?

-Har du glömt hundralappen du lånade av mig?
-Nej, inte än. Men om du ger mig lite tid så.

-Det sägs att det kryper mask i en del ostsorter.
-Ja, jag har hört det.
-Va! Har du så bra hörsel?

-Deras äktenskap är inte så lyckat.
-Hur så?
-Han är matematiker och hon är oberäknelig.

-Min man har blivit impotent.
-Så roligt. Han var ju bara kamrer förut.

SOMMARIDYLL PÅ SUNNINGEN

 

Försvunnen sommaridyll på Sunningen på ett kort från 1977. Mitt i den här bilden går i dag bron över Sunninge sund, men på den här tiden fanns flera sommarstugor här på den norra sidan av den vik innanför Rödberget som på kartan kallades Kroken. Alla dessa plus ett stort antal fastigheter längre upp bland bergen löstes in av dåvarande Vägverket när bron började projekteras i slutet av 1990-talet.
Den lilla stugan till vänster nere vid vattnet var mina föräldrars. Huset ovanför byggdes en gång av min farbror Axel Johansson men köptes redan på 60-talet av göteborgaren Birger Arnströmer som hade bilfirma i Kungälv. Vid den här tiden var det nog mest hans son Bill som höll till där. I stugan högst upp till höger bodde Larssons från Göteborg och framför den fanns områdets ende åretruntboende Åke Aronsson och hans Lene. Åke och jag var barndomskompisar och sprang omkring i de här bergen och lekte tillsammans med min syster och våra kusiner redan på 50-talet. 
På den här bilden från 70-talet urskiljer vi också vårt utedass ovanför den gula båten som tillhörde Arnströmers.Vi ser också hur dörren till vår stuga står öppen ut mot det lilla kaffebordet på berget denna soliga sommardag 1977.