BOLLEN ÄR RUND

Fotbollsdiskussionens vågor går höga vid stambordet på lunchrestaurangen.

Måltiden inleds ofta med att redaktör A vänder sig till den försynte bankmannen och frågar:

– Hur många matcher har du sett i helgen?
– Fyra, svarar denne.
– Det var svagt, säger kåsören.
– Ja, förra helgen såg du ju fem, säger den berömde optikern.

Saken är den att bankmannen har tillgång till ett antal betalkanaler på sin tv och kan ta in matcher direkt från framför allt den engelska fotbollen nästan varje dag.

Det är Premier League och The Championship och League One och FA-cupen och Ligacupen och Champions League och Europa Leaguer och det är Arsenal och Chelsea och Manchester United och det är tyska och franska lag liksom italienska och spanska och det är Zlatan och Messi och Ronaldo och Paris SG och Bayern München och Barcelona och Real Madrid och en hel del annat också för den delen.
– Hur kan du hålla reda på allt? undrar kåsören.'
– Hur hinner du? undrar optikern.
– Hur orkar du? undrar redaktör A.

– Du måste väl i alla fall ha två tv-apparater, säger kåsören.

– Eller flera på en lång rad, säger optikern.'
– Nejdå, säger bankmannen. Man kan zappa mellan kanalerna. Och en del matcher börjar på olika tider.

Församlingen försjönk vid ett sådant tillfälle i minnen och började prata om hur det var förr.

– Jag minns, sa kåsören, när dom började sända radio från flera allsvenska arenor i samma program. Vilken sensation det var att kunna förflytta sig från Eyravallen i Örebro till Idrottsparken i Norrköping på några sekunder. Folk trodde inte det var sant. Hyland fick gå in i sändningen gång på gång och förklara att det inte var bluff eller trickinspelning.

– Och före det fick man vänta till måndagarna med att läsa i tidningen hur det hade gått i natcherna, sa optikern.

– Och jag minns, sa redaktör A, när man fick vänta i tio dar på att få några svart-vita bilder från en landskamp i Paramount-Journalen på bio.
Nya avslöjanden senare i veckan.