tisdag 8 april 2014

KOKS I STÖVLARNA

Efter att nyligen i den här bloggen ha redogjort för en massa konstigheter man inbillade sig i sin barndom, insåg jag att jag hade glömt det viktigaste. Nämligen att man skulle ha koks i stövlarna för annars kunde man bli ihjälbiten om man mötte en grävling.


Alla visste nämligen att grävlingen bet tills det knakade, och hade man då koks i stövlarna så trodde grävlingen att det var benen som knakade och då slutade han bita.
Detta inbillade man sig på fullt allvar när man var liten, även om man naturligtvis aldrig hade koks i stövlarna.


Jag minns att jag ofta fundera på det, men att jag aldrig kunde förstå hur koksen skulle rymmas i stövlarna för dom var alltid så trånga att man knappt fick plats med fötterna. Och det var bara med stort besvär man lyckades dra dom av sig med hjälp av en stövelknekt man gjort i träslöjden.
Hur man då dessutom skulle få ner koks i stövlarna övergick ens förstånd. Man vågade inte ens försöka, för man var övertygad om att de vuxna inte skulle ha gillat att man smutsade ner strumporna med en massa sotig koks.
En variant kunde kanske ha varit att lägga knäckebröd i stövlarna, men det var inte förrän långt senare jag hörde talas om den metoden.


Läget var alltså sådant att man aldrig skulle ha vågat lägga koks i stövlarna ens om det hade fått plats, så därför gick man omkring med en ständig rädsla att bli biten av en grävling. Detta är desto konstigare eftersom jag inte kan påminna mig att jag någon enda gång under min uppväxt över huvud taget såg skymten av en grävling och än mindre mötte någon ute i skogen.


På senare år har jag däremot sett grävlingar både i skogen och inne i stan, men det är ju så dags nu när det inte finns någon koks längre. Numera värmer man ju husen med olja eller bergvärme, och säga vad man vill om de metoderna men i stövlarna kan man inte ha dem.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar