SE UPP FÖR TVESTJÄRTARNA!

Vi har tidigare i denna blogg gått igenom hur alla sår måste tvättas med svidande jodlösning för att man inte skulle få blodförgiftning när man var liten. Vi har konstaterat att det var livsfarligt att svälja vindruvskärnor eftersom de kunde fastna i blindtarmen och vi har slagit fast att enda sättet att komma undan med livet i behåll om man mötte en grävling var att ha koks i stövlarna..

I dagens avsnitt har vi kommit fram till det allra farligaste av allt, nämligen tvestjärtarna.

Det var dom man måste var allra mest vaksam mot, för annars kunde dom krypa in i örat och nypa sönder trumhinnan med sina saxliknande bakdelar.

Hur dom kunde vända inne i själva örat begrep man aldrig, men det kanske helt enkelt var så att dom backade in.

När dom väl hade kommit dit och knipsat av trumhinnan var det i alla fall kört. Då fortsatte dom in i hjärnan och sedan fanns ingen räddning längre.

Hur sådana här rykten kunde uppstå vet jag inte. Jag vet bara att jag tillbringade en stor del av min barndom med att kolla att öronen var fria från tvestjärtar, för det här var inget man vågade ta lätt på.

Ju mer jag tänker på det, desto mer minns jag en massa saker från barndomen som var farliga och förbjudna. Man fick till exempel inte skölja ner maten med mjölk eller vatten, man måste tugga den ordentligt först. Maten skulle blandas med saliven, sades det, annars kunde man inte smälta den.

Vad som i så fall skulle hända var oklart, men man kunde vara säker på att det var något förskräckligt. Förmodligen skulle det leda till att man svällde upp som en ballong och exploderade med en stor smäll till slut.

Och så var det detta ständigt återkommande tjat att man skulle ha ”pli på sig”

Exakt vad det innebar begrep man inte riktigt, men förmodligen hade det något med hållningen att göra, för ibland uppmanades man att balansera en tung bok på huvudet och gå fram och tillbaka i lägenheten för att bli ”rak i ryggen”,

I vanliga fall gick man ju med händerna i fickorna i kutande rygg och tittade ner i marken, men det tyckte inte dom vuxna om, så dom sa att man skulle tänka på hållningen och se till att få lite pli.

När man hade balanserat omkring en stund med en bok på huvudet hemma i lägenheten och gick ut på stan och försökte gå på samma sätt och liksom sväva fram med högburet huvud och lätt svängande armar utmed sidorna, så vände sig folk om och stirrade som om man inte var riktigt klok.
Då slutade man med det, så någon vidare pli fick man väl inte, om det nu var detta det betydde.