LÖVGRÄVARE ELLER DÖDGRÄVARE?

Det mesta av vårbruket i trädgården är avklarat, men jag blir ändå stående och tänker tillbaka på den tid då jag stod där i skymningen och eldade löv och kvistar i ett gammalt bensinfat i ett hörn längst bort på tomten.

Jag utgjorde förmodligen en rätt märklig syn där jag stod omvälvd av svart, bolmande rök som gick rakt in i de gamla luffarkläderna medan sotet lade sig som en hinna över hela min gestalt. Efteråt grävde jag en grop i marken för att hälla ut askan och täcka över med jord.

När jag nu står där på samma plats och filosoferar i vårkvällen kommer jag plötsligt ihåg varför jag slutade med denna procedur.

Så här var det:

Just som jag satte spaden i marken slogs jag av tanken att om någon skulle se mig där jag stod i kvällsmörkret mellan träden längst inne i trädgården och grävde så skulle denne någon lätt kunna få en felaktig uppfattning om det hela.

Jag hade just läst en detektivroman, där en man blev anklagad för massmord och dragen inför rätta för att en granne hade sett honom stå i månskenet och gräva i ett hörn av tomten, samtidigt som polisen utredde några mystiska försvinnandet i området.

Jag slogs då av tanken att jag förmodligen gjorde ett minst lika suspekt intryck som den stackars mannen i boken där jag stod i skenet från elden i tunnan och grävde på den mest undanskymda platsen i trädgården. Dessutom upptäckte jag att jag hade råkat gräva en avlång grop på cirka två gånger en halv meter så att det såg ut som en grav där en människokropp eller en likkista mycket väl skulle kunna få plats.

Detta inträffade alltså för flera år sedan, men när jag nu står på samma plats och tänker tillbaka erinrar jag mig att det var just detta som fick mig att sluta elda skräp i den gamla tunnan. Inte nog med att röken spreds över hela området. Jag började också inse att jag kunde bli föremål för polisens intresse om jag fortsatte att gräva gravliknande gropar i mörkret längst inne i trädgården, och därför började jag lägga löven på komposten i stället.