måndag 17 februari 2014

"HÄRDADE I LIVETS STRÄNGA SKOLA"

Hyllningarna för de svenska skidåkarna efter OS i Garmisch-Partenkirchen 1936 var enorma. Det började redan när truppen kom till Trelleborg, fortsatte i Malmö och sedan hela vägen under tågresan upp mot Stockholm.


Alla ville uttrycka sin vördnad för 18 km-segraren Erik ”Kiruna-Lasse” Larsson och ”Kvartetten som inte sprängdes” på femmilen, alltså Elis Wiklund, Axel Wikström, Nisse Englund och Hjalmar Bergström.


Stockholms Central med omgivningar fylldes av 10 000 människor, när truppen välkomnades av både regeringen och idrottens organisationer. Guldmedaljörerna Wiklund och Larsson fick lagerkransar av det socialdemokratiska statsrådet Arthur Engberg, som hyllade dem med ett högstämt tal i patriotiska ordalag.


Så här lät det bland annat:

Det var sed hos hellenerna att bereda de hemvändande segrarna från Olympia ett festligt mottagande. Även vi känna behov av att tacka och hylla de unge män som i tävlingskampen höljt sig och det svenska namnet med ära.
Det var våra pojkar som segrat. Sprungna ur stubbotan rot, redan härdade i livets stränga skola, vana att reda sig själva, förtrogna med den bistra kampen för tillvaron ha de gett världen ett lysande exempel på vad målmedvetenhet, självtukt, driftig tillförsikt och grundligt arbete under skicklig ledning kunna uträtta. Ni stredo för Sverige därute. Ni gjorde det med heder.”

Vi får väl se om Fredrik Reinfeldt eller Jan Björklund har något liknande att säga när dagens OS-hjältar kommer hem från Sotji.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar