CEMENT, VATTEN OCH SWIX BLÅ

Det hade äntligen blivit dags att mura igen det lilla hål i väggen, som uppstått när jag lät byta ut oljepannan i källaren mot en värmepump.

Min enda erfarenhet av murarjobb var att jag en sommar för flera år sedan hade stått med händerna i fickorna och tittat på när en granne på landet göt nya plintar under sin sommarstuga.

Det såg jag i och för sig inte mycket av heller, för grannen låg halva sommaren i mörkret under huset och sträckte ibland ut en hand i vilken hans hustru placerade en hink med nyblandad cement. Cementen hade hon mixat ihop i en stor tunna som hon rörde runt i med en käpp.

Det är väl bara att göra likadant nu, tänkte jag. Sedan åkte jag och köpte en säck cement samt letade fram en gammal plasthink, en pinne att röra med och ett litermått att blanda vatten i.

Men redan här uppstod ett problem. I bruksanvisningen på säcken stod att dess innehåll på 25 kilo skulle blandas med fyra liter vatten. Ett så stort kärl hade jag inte tillgång till, och dessutom tvivlade jag på att det skulle gå åt så mycket cement.

Men när jag öppnade säcken och hällde ut lite av innehållet i hinken hade jag svårt att avgöra om det var tre eller fyra eller fem kilo och visste därför inte riktigt hur mycket vatten som skulle tillsättas

Nåja, man får väl göra som de stora kockarna gör, känna sig fram tills det verkar bli bra. Jag hällde i en liter vatten och började röra om. Men när blandningen äntligen kändes klar verkade den alldeles för tunn, så jag öste på lite mer ur säcken. Då blev det för tjockt, så det var bara att späda ut med mer vatten och så där höll det på tills hinken var full och jag insåg att nu var det dags att börja mura.

Det var då jag kom ihåg att jag inte hade någon murslev.

Jag insåg också att cementen förmodligen skulle stelna rätt snabb, så det fanns knappt tid att åka och köpa en. I stället gick jag ut i garaget och lyckades leta fram en gammal vallaskrapa av plast.

Som ett minne från vinterns skidåkning satt det till och med lite Swix blå kvar på den.

Det hinner jag inte torka bort nu, tänkte jag och skyndade tillbaka till pannrummet och började ösa cement i hålet med vallaskrapan.
Det gick åt mer än jag trodde, så jag fick snart ställa mig och blanda till en ny omgång, och till slut var det inte mycket kvar i säcken.

När jag hade lyckats fylla hela hålet tog jag en blöt träbit och jämnade till ytan, för det hade jag fått tips om att man skulle göra. Sedan ställde jag mig att betrakta mitt verk och kunde konstatera att det såg för djävligt ut.

Men då orkade jag inte bry mig längre, utan jag duschade och gick och la mig, för klockan hade blivit mycket.
Morgonen därpå gick jag ner i källaren för att betrakta förödelsen, men när alltihop hade torkat och stelnat såg det inte så hemskt ut i alla fall.

Detta har jag gjort själv, tänkte jag. Jag är allt en riktig karlakarl som murar mitt hus själv. Och tänk vad man kan uträtta med lite cement, vatten och Swix blå om man bara anstränger sig.