FLAGGOR, BANKVALV OCH KALSONGER

Och så var det dags för ytterligare ett antal jättegamla historier.

Gubben Persson skyndade på en snickare som skulle sätta upp en flaggstång hemma på hans tomt.

-Är det så väldigt bråttom då, undrade snickaren.

-Ja, sa Persson. För på söndag fyller grannen år och då tänker jag inte flagga.

-Nu hoppas jag att fröken inte är lika flirtig och lättsinnig som min mans förra sekreterare, sa direktörens fru till den nya sekreteraren.

-Och vem var det ?

-Det var jag.

-Hur mycket tar ni för en dödsannons, frågade damen som kom in på tidningens annonsavdelning.

-Vi tar fem kronor millimetern.

-Åh herre gud, min man som var två meter lång.

-Vet fröken Andersson inte hur dags vi börjar här på morgonen, sa chefen argt.

-Nej, hur ska jag kunna veta det. Alla har ju redan börjat när jag kommer.

-Jo, sa städerskan till bankdirektören, jag undrar om jag skulle kunna få en nyckel till bankvalvet. Det är så obekvämt att pilla upp låset med en hårklämma varje gång jag ska in där och städa.

-Vad önskar min herre? sa den vackra kvinnliga expediten förföriskt till den stilige mannen på andra sidan disken.

-Önskar? sa mannen. Jag önskar ta er i mina armar, rusa iväg med er och älska er vilt och passionerat. Men vad jag behöver är ett par kalsonger.