Här bjuder jag på hela historien om påskpraliner och ärtsoppa ur min senaste bok Mr
Pinkertons bästa.
Vid
ett litet påsksamkväm hemma hos kåsören berättade Berra hur det gick till på stadens skolgårdar förr i världen när eleverna bjöd varandra på påskgodis på rasterna.
Berra
hade försett sig med två egna påsar, en med vanligt påskgodis och
en med specialpreparerade karameller som han hade skickat efter från
en postorderfirma. Det var så kallade skämtartiklar som fanns i två
sorter, en med ohyggligt stark smak när man bet igenom skalet, och
en med laxermedel.
När
Nisse Bengtsson hade gått runt och tjatat på sina kamrater och
lyckats tigga till sig en och annan pralin bestämde sig Berra för
att ge honom en av specialarna.
Meningen
var att han skulle få en av de starka, och förväntningarna var
stora när de andra samlades kring honom för att se när han bet hål
på den.
Men
ingenting hände. Det var inte förrän det hade ringt in till nästa
lektion och Nisse Bengtsson satt i bänken och började skruva på
sig som Berra och de andra började ana att han av misstag fått i
sig laxermedel i stället.
På
schemat stod lektion i svenska grammatiken för fröken Asta, även
kallad Asta la Vista, och det hade inte gått många minuter förrän
Nisse Bengtsson räckte upp handen och bad att få gå på dass.
-Vad
är det för dumheter, sa Asta la Vista. Vi har ju nyss haft rast. Du
får hålla dig tills lektionen är slut.
Sedan
började hon gå igenom olika skiljetecken i svenska språket. Punkt
betyder att meningen är slut, sa hon, och kommatecken betyder paus.
Sedan har vi kolon. Det är två prickar över varandra och det
används för att visa att det är något särskilt som ska hända.
-Man
skulle kunna säga att kolon betyder att nu kommer det, sa Asta la
Vista.
Då
räckte Nisse Bengtsson upp handen och ropade:
-Kolon,
fröken! Kolon, kolon!!
Utan
att invänta svar hoppade han ur bänken och sprang ut genom dörren.
Men
det mesta hade redan kommit. En stark doft spred sig i klassrummet.
Asta la Vista sniffade i luften och rynkade på näsan. Sedan gick
hon fram och öppnade fönstret. Men eftersom det hade varit ärtsoppa
i skolbespisningen tyckte hon inte att det var så konstigt.
Nisse
Bengtsson hade varit på väg ut till dasset, men när han kände vad
som hade hänt sprang han hem i stället och kom inte tillbaka mer
den dagen.
Hemma
sa han att han hade blivi dålig i magen av skolmaten. Då ringde
hans morsa och skällde ut Asta la Vista och undrade vad det var för
dålig ärtsoppa barnen fick i skolan, så det blev aldrig utrett vad
som egentligen hade hänt.
När
Berra hade avslutat sin berättelse satt församlingen tyst och
begrundade den. Sedan sa revolversvarvarn:
-Är
det meningen att vi ska tro på det här?
-Jag
kan intyga att det är sant, sa Karlsson. Jag har aldrig sett någon
springa så fort ut ur ett klassrum.
-Jag
menar det där med kolon, sa revolversvarvarn. Det är ju en gammal
historia som man läser i sådana där böcker med skämtbitar.
-Nu
ja, sa Berra. Men det här hände för många år sedan. Det var så
här den historien kom till.
eller
direkt av mig på telefon 0522-105 99 eller 0702-31 66 86 eller epost: gujohans@telia.com