GOTT NYTT ÅR!

Gott Nytt År ber jag att få önska alla kända och okända vänner med dessa gamla kort från december 1979.

Det är julgranen på Tureborg som såg ut på det här viset, där den stod på den lilla lekplats som fanns där på den tiden. Höghuset är alltså Tureborgsvägen 12 med utomhusbalkonger och KF:s Servusbutik i bottenplanet. I bakgrunden Villa Elfkullen.

På andra sidan torget låg ICA-butiken Tureborgs Livs i nr 14 med Fri parkering runt hörnet och uppmaningen Handla i din närbutik i skyltfönstren. Ganska gott om snö var det som synes på det här kortet som är taget några dagar senare än det förra.

GOD JUL PÅ KUNGSTORGET

God Jul önskas alla läsare av den här bloggen genom denna bild från Kungstorget 1979 med julgran, busshållplats och Ågrens cykelaffär i bakgrunden.

(Klicka på bilden så blir den större.)

TOMTEPARAD PÅ KUNGSGATAN

 Julmusik på Kungsgatan i Uddevalla i december 1979. Det var Stadsmusikkårens representanter, som iklädda tomterockar och luvor svarade för underhållningen under ledning av dirigenten Erik Johansson i vit militärpäls.

Här har man ställt upp längst ner på Kungsgatan mellan HM och dåvarande Domusvaruhuset. I bakgrunden skymtar Kampenhofsfabrikens gamla byggnad.

Uppe vid Kungstorget stannade man och spelade med Skaraborgsbanken i bakgrunden samt Ågrens cykelaffär och ingången till Saluhallen skymtande längst bort till höger på kortet.

(Klicka på bilderna så blir de större.)

JULHANDEL PÅ DOMUS

Full rusch på Domus i centrala Uddevalla en decemberdag 1979. Inga corona-avstånd att tänka på, trots att många var ute och handlade inför julen.

Här är det kö till kassorna, som tydligen var åtta till antalet med en snabbkassa för högst fem artiklar till höger om de övriga.

Och så här såg det ut från andra sidan när man hade hunnit betala och kommit undan från den värsta trängseln.

Domusbyggnaden i Uddevalla, av många även kallad Domusbunkern, uppfördes 1967-68 och invigdes sommaren -68. Huset bytte namn till Gallionen 1990 och blev galleria. Året därpå öppnades Obs-varuhuset på Torp, alltså det som sedan bytte namn till Coop Forum och i dag kallas Stora Coop.

(Klicka på bilderna så blir de större.)

KLOCKOR SOM KLÄMTAR

- När jag träffade min fru första gången kände jag hur det började surra i öronen, klockor klämtade, lampor blinkade och det rasslade i hela huvudet.

- Oj då, kärlek vid första ögonkastet alltså.

- Nä, jag stod vid ett flipperspel.

- Min fru och jag träffades på en dansrestaurang.

- Åh, så romantiskt.

- Nej, inte alls. Jag trodde hon var hemma och passade våra barn.

 

- Tänk att du alltid ska säga emot mig. Vad jag än säger så rättar du mig. Det har du gjort i femton år.

- Sexton.

Gamle August var i stan en gång för länge sedan och fick se en hiss för första gången i sitt liv. Medan han stod där klev en gammal gumma in i hissen. När dörren öppnades igen efter en stund steg en ung vacker flicka ut.

- Det var som sjutton, sa August. Nästa gång jag kommer hit ska jag ta med mig Tekla och låta henne kliva in i den däringa apparaten.

FRITIDSBÅTAR I HAMNEN

Delar av södra hamnen i Uddevalla med några av alla de små fritidsbåtar som låg förtöjda där för länge sedan. På andra sidan vattnet ses lastfartyg och en del gammal träskjulsbebyggelse som inte helle finns kvar i dag. Årtalet bör vara 1970 eller strax där omkring.
(Klicka på bilden så blir den större.)

TUNG NOSTALGITRIPP TILL FEMTIOTALET MED ELVIS OCH GRABBARNA

I dag är det på dagen 64 år sedan som fyra unga musiker träffades hos skivbolagsdirektören Sam Phillips i Sun Records studio i Memphis den 4 december 1956.

Åtskilliga år senare befann jag mig på Noel Coward Theatre vid St Martins Lane i London tillsammans med några hundra andra pensionärer för att i musikalen Million Dollar Quartet återuppleva det historiska ögonblick då Elvis Presley, Johnny Cash, Carl Perkins och Jerry Lee Lewis spelade tillsammans för första och enda gången.

Redan när ridån gick upp och grabbarna rev av Blue Suede Shoes kände vi att vi hade kommit rätt.

Biljetterna närmast scenen kostade 55 pund men det kunde det vara värt att få se Elvis och de andra ännu en gång tyckte vi. I programmet stod visserligen att det var brittiska skådespelare, men det brydde vi oss inte om.

Några av oss gubbar i publiken hade försökt kamma upp våra återstående grå hårtestar i någon sorts rock´n´roll-frisyr med hjälp av lika delar hårgelé och stort tålamod. Men när vi studerade pojkarna på scenen insåg vi att vi bara var bleka kopior av hur vi hade sett ut när det begav sig.

Då verkade damerna ha klarat sig bättre. Längst fram i mitten på första raden satt några som dessutom både skrek och jublade precis som på 50-talet.

Elvis hade vid den här tiden redan gått över till RCA men kom resande från New York för att Sam hade bett honom.

Johnny och Carl var också etablerade men uttryckte båda sin skepsis inför nykomlingen, den lille uppkäftige pianospelaren Jerry Lee som också ville bli stjärna och tjäna pengar.

- Välkommen till Sun Records, sa Sam. Det är här dom stora pojkarna lirar. Här har vi Cadillacs och diamantringar allihop.

- Inte jag, sa Jerry Lee. Jag har bara en gammal lastbil.

- Lugn grabben, sa Sam. Vi ska nog ordna till det för dig också.

- Thank you, mr Phillips, sa Jerry Lee och reste sig och bockade.

Sedan spelade han piano i Great Balls of Fire så att golvet gungade och tapeterna nästan krullade sig på väggarna i den gamla ärevördiga teaterlokalen. Johnny Cash brummade sin I walk the Line och Carl Perkins skällde på Elvis för att han hade snott hans Blue Suede Shoes och uppträtt med den i Ed Sullivans show som om den hade varit hans egen låt.

- Och varför spelar du inte in några riktiga rocklåtar längre? sa Carl.

- Översten har sagt att rocken är död inom ett halvår, sa Elvis.

Men efter lite spring fram och tillbaka i studion skakade alla hand med varandra och var vänner igen.Sedan tog Elvis Hound Dog och på slutet gick han ner på knä och gled över golvet fram till scenkanten. Där lutade han sig ner, slet av sig en svettig sidenhalsduk och kastade den under stort jubel till en av damerna längst fram.

En stund senare hämtade Sam en gammal lådkamera och sa:

- Elvis, sätt dig vid pianot och titta upp mot dom andra så ska jag ta ett kort på er för det här är ett historiskt ögonblick.

Sedan brände han av en blixt så att allt ljus slocknade och det blev kolsvart i hela teatern. När ljuset kom tillbaka möttes vi av ett jättelikt svart-vitt foto från Memphis 1956, medan den agerande kvartetten poserade på exakt samma sätt nere i ena hörnet av scenen.

Så firades fyra sidenkavajer ner från taket till var och en i gänget och det var dags för stor final med See You Later Alligator och Whole Lotta Shaking Going On.

Men först vinkade Elvis åt oss att vi skulle resa oss. Och när kungen befaller så lyder man och snart stod vi upp och diggade och när Jerry Lee ropade att den gode guden älskar dom som dansar buggade vi lite lätt mellan bänkraderna också innan det var dags att gå ut i verkligheten igen och försöka komma ihåg vilket år det var.

DEN NYBYGGDA DOMUSBUNKERN

Ett vykort i form av ett flygfoto över de inre delarna av hamnen, taget någon gång kring 1970. Vi ser bland mycket annat gamla badhuset, Västerbron och Domusbunkern som stod färdig 1968. 

Vi noterar också att något av den gamla bebyggelsen på nedre delen av Kilbäcksgatan (nuvarande Hultmans gränd) fortfarande finns kvar, liksom Kampenhofsfabrikens byggnad och pressbyråkiosken vid busshållplatserna i hamnen.
(Klicka på bilden så blir den större.)

URSÄKTA, HUR VAR NAMNET?

En svensk turist i USA besökte för många år sedan ett indianreservat och frågade en invånare vad han hette.

- Svarta Örnen.

- Och er son?

- Vita Falken.

- Har ni några barnbarn?

- Ja, Douglas DC-3 och Boeing 737.

- Pappa, varför har vi så konstiga namn, frågade den lille indianpojken.

- Jo, så här är det, min son, När Vandrande Molnet föddes drog ett moln förbi över himlen. Och när Springande Hjorten föddes sprang en hjort förbi. Var det något mer du ville veta, Trasiga Gummit?

En indian besökte ett delstatskontor i Chicago och bad att få byta namn.

- Vad heter ni nu då, frågade tjänstemannen.

- Det stora svarta lokomotivet som tjuter och visslar i natten.

- Och vad vill ni heta i stället

- Tut.

HAMNEN PÅ 70-TALET

En bild från inre delen av hamnen, tagen någon gång i början av 1970-talet skulle jag tro. M/s Byforden har lagt till på norra sidan, nära dåvarande Pressbyråkiosken. Även de mindre båtarna m/s Sunningen och m/s Gustafsberg har periodvis lagt till och utgått därifrån. Men nu är det som bekant södra sidan som gäller sedan många år.
(klicka på bilden så blir den större.)

SMÅ BARN OCH FULA ORD

Lille Anders lekte hela dagarna i närheten av den stora byggarbetsplatsen. Där hörde han en hel del nya ord och uttryck som han snabbt lärde sig och gärna upprepade. När han kom hem och svor så föräldrarna hörde det sa hans pappa strängt:

- Om du inte slutar använda såna ord får du inte gå ut och leka längre.

Då blängde lille Anders surt på sin pappa och sa:

- Det här kan du få fan för om facket får reda på´t!

- Pappa, när bli det 50 grader i helvetet?

- Varför frågar du det?

- Jo, herr Persson i huset här bredvid sa att jag skulle få tillbaka min slangbella när det blir 50 grader i helvetet.

- Nu får du sluta använda så fula ord, lille Per.

- Men mamma, Jag har hört att Fröding också använder såna ord.

- Då får du inte leka med honom längre.

- Mamma, i dag har vi lärt oss en massa nya ord i skolan.

- Jaså, hur kom det sig?

- Jo, magistern ramlade över tröskeln.

Lilla Greta har ensam fått följa med pappa i bilen för första gången. När hon kommer hem berättar hon för mamma:

- Det var jättespännande.Vi körde om två träskallar, fyra idioter och en massa jävla dårar.

BADARE OCH TANKBÅTAR

Det här populära vykortet bör ha sålts i stor upplaga för det hittar man lite varstans än i dag. Det är alltså badplatsen vid Bodele med solande Uddevallbor och upplagda tankers i bakgrunden någon gång kring 1970. 

Någon strandpromenad längs berget vid Hästepallarna fanns inte på den tiden. När man skulle tillbaka till centrala stan fick man gå förbi vandrarhemmet (till höger utanför bilden) och fortsätta uppför trapporna till landsvägen.
(Klicka på bilden så blir den större.)

I SKOLANS VÄRLD

Lille Urbans pappa blev kallad till rektorn. Där fick han höra att hans son fuskade i skolan.

- Omöjligt, sa pappan. Min son gör inget sånt.

- Nja, sa rektorn. Nu är det så att senast vi hade skrivning satt han bredvid lilla Karin och deras svar var exakt likadana.

- Då är det väl Karin som fuskar, sa pappan.

- Men, sa rektorn, nu råkar det vara så att på en fråga skrev Karin ”Jag vet inte”. Och på Urbans svar på samma fråga stod det ”Inte jag heller”.

- Vilka tre ord använder ni mest?

- Vet inte, magistern.

- Rätt svar för en gångs skull.

- Tvättar ni er inte hemma hos er?

- Nä, vi känner igen varandra på rösten.

- Olof, kan du säga varför blommorna växer fortare när dom har fått gödsel?

- Dom vill väl upp i friska luften.

- Det här betyget är så uselt att jag faktiskt måste utdela en bestraffing.

- Fint, farsan. Jag vet var magistern bor.

- Nu får du verklige anstränga dig lite, sa läraren till klassens lataste elev i en skola på den värmländska landsbygden. Jag kan tala om för dig att när Tage Erlander var i din ålder var han den här skolans bästa elev.

- Då kan jag tala om för magistern att när han var i magisterns ålder var han statsminister.

SÖRKÄLLEPARKEN FÖR LÄNGE SEDAN

Sörkälleparken stod färdig 1931, men så gammalt är inte det här kortet eftersom skulpturen ”Vadande flicka” har hunnit placeras där. Den är gjord av den finske konstnären Matti Haupt och donerades till Uddevalla stad av Gustaf Thordén på 1940-talet. 

Så här minns jag att det såg ut i min tidiga barndom i början på 50-talet då bebyggelsen på båda sidor om Södra Drottninggatan hade nått ända ut till Sörkällan. Vid huset till vänster i bild fanns en busshållplats på Södra Drottninggatan. Där stannade bussen från Kapelle som jag ibland åkte med när jag hade varit hos mormor på Sörkällegatan 4. Då fick man lösa övergångsbiljett och byta vid torget för att komma ända hem till Egersberg i andra ändan av stan.
(Klicka på bilden så blir den större.)

DUBBELT SÅ ROLIGT

- Min son, detta är första festen som du får dricka sprit på, så nu ska jag lära dig ett knep. När de där två ljusen där borta har blivit fyra, då vet du att du har fått för mycket.

- Men pappa, jag ser bara ett ljus.

- Ha det nu så kul på festen, lilla Britta, och var rädd om dig.

- Men mamma, hur ska du ha det egentligen?

- Hör nu, unge man, tror ni verkligen att ni kan stanna hos min dotter hela natten?

- Ja, men då måste jag nog ringa hem först.

- Min son, jag vill bara tala om för dig att du kommer att minnas denna dag som den lyckligaste i ditt liv.

- Men pappa, det är ju först i morgon jag ska gifta mig.

- Just det, min son, just det.

- Nu, min son, är du så gammal att du får börja hjälpa till med utgifterna.

- Ja, gärna. Jag var rädd att jag skulle få hjälpa till med inkomsterna.

- Pappa, var ligger Malaga?

- Vet inte. Mamma har just städat.

KUNGSTORGET PÅ 40-TALET

Här är ett vykort från slutet av 40-talet, åtminstone att döma av poststämpeln med årtalet 1948. Karl X Gustaf och Erik Dahlberg blickar då som nu ner över torget. Här syns också större delen av rådhuset med de två gamla kanonerna på var sin sida av ingången. Där står också ett antal cyklar parkerade, och utanför Anna Niclassons manufaktur har en bil av tidstypisk modell stannat.

(Klicka på bilden så blir den större.)

BLAND PRÄSTER OCH PRELATER

Dags igen för några roliga historier - den här gången av gudomlig art.

Biskopen besökte sina hemtrakter i kustbandet och lät den unge pastorsadjunkten ro honom ut på sjön. Plötsligt reste sig biskopen upp, tog ett kliv över båtkanten och började gå på vattnet.

Pastorsadjunkten satt först och bara stirrade. Sedan klev han med beslutsam min ur båten för att göra likadant men sjönk som en sten. När han kom upp till ytan igen sa biskopen faderligt

- Ser du, min unge vän. Det räcker inte med att ha den rätta tron. Man måste veta var stenrevet ligger också.

När kyrkoherden och hans fru adopterade ett barn blev detta det stora samtalsämnet i bygden. Bland annat uttryckte gamla fröken Jansson i syföreningen sitt gillande med orden:

- Tänk ett så förtjusande fint sätt att få en liten på. Och så anständigt.

Den gamle kyrkoherden skulle pensioneras och försökte trösta sina församlingsbor med orden:

- Ni får säkert en bättre präst när jag slutar.

Då reste sig en av de äldre i församlingen och sa:

- Det är inte så säkert. Den förre kyrkoherden sa likadant när han gick i pension.

Frikyrkomöte långt ute på landsbygden en gång för länge sedan. Predikanten håller en svavelosande straffpredikan om ungdomens lössläppthet och nämner som exempel att en av de unga flickorna i bygden har gått och blivit permanentad.

Då reser sig en av församlingens mödrar och utbrister:

- Jag vill bara säga att ingen av mina pojkar har haft något med detta att göra!

- Det var väldigt omtänksamt av den nye prästen att titta in till mig.

- Men snälla mamma, det var ju doktorn!

- Jaså. Ja, jag tyckte väl att han var lite närgången.

JÖRNSTEDTS HÖRNA

Det här gamla vykortet är taget från Kungstorget västerut med Kampenhofsfabriken skymtande längst ner i bakgrunden. Årtalet är 1948 (åtminstone på poststämpeln), då cykeln som synes var ett vanligt fortskaffningsmedel. Trots att Kungsgatan hade tillåten biltrafik – i båda riktninarna till och med – syns här inga motorfordon. I stället promenerar folk till synes lugnt mitt i gatan.

Till höger ses Jörnstedts hörna, som var en populär träffpunkt och där nedanför biografen Röda Kvarn. Jörnstedts startades 1939 av blivande modekungen Thorsten Jörnstedt som hette Jönsson från början. Affären i Uddevalla var den första i en rad modehus.

I huset till vänster dominerades bottenvåningen av Anna Niclassons manufaktur och damkonfektion. Det huset revs i början på 60-talet och ersattes av Kungshuset som stod färdigt 1962.
(Klicka på bilden så blir den större.)

HANDBOK I HÖVLIGHET

Hur håller min herre cigarren?

Denna synnerligen intressanta fråga ställdes i kapitlet "Konsten att skicka sig" i publikationen Handbok i hövlighet, utgiven på Allers förlag 1928.

Är Ni förnuftig, beslutsam, kan man lita på Er? Ert sätt att hålla cigarren avslöjar Ert innersta väsen. Cigarren är ett uttrycksmedel – diskret men talande. Vill Ni, bäste herre, att Er karaktär ska bliva rätt uppfattad, bör Ni också lära Er att på riktigt sätt hålla Er cigarr.

Kort sagt, cigarren avslöjar er obönhörligt. Låt mig därför få förmedla grundgreppen i Konsten att skicka sig.

Därmed torde alla tveksamheter vara undanröjda i denna delikata fråga.