fredag 29 augusti 2014

HAMNEN OCH CENTRALSTATIONEN

Ytterligare några gamla vykort från mammas fotoalbum. För att se andra gamla Uddevallabilder i den här bloggen: Skriv in Uddevalla i rutan uppe till vänster och klicka Enter.


Hamnen i Uddevalla med ett mindre fartyg på ingående och ett större liggande vid kaj för lossning eller lastning. Det verkar som om bilden är tagen strax före eller under andra världskriget, eftersom poststämpeln har årtalet 1942. Intill det 10-öriga frimärket med porträtt av Gustaf V sitter dessutom ett extra märke med texten "På post för Sverige", ett märke som förekom under kriget.
Sannes kolimport står det på skylten på en av de tidstypiska kranarna. Det var Sannes och Smiths som konkurrerade om försäljningen av kol, koks och ved vid den här tiden och så småningom eldningsolja. Min far Sven Johansson arbetade på Smiths kontor på andra våningen i huset Kungsgatan 15 där Göteborgsbanken höll till i bottenplanet.


Centralstationen i Uddevalla med Skansplan i förgrunden. På det här kortet från 1940-talet råder lugn och stillhet. Ett par personer har slagit sig mer på parkbänkarna, några bilar står parkerade och en som skulle kunna vara en Ford Anglia kommer körande fram mot stationshusets dörrar. Till höger, där Pressbyrån finns i dag, skymtar något som ser ut som två bensinpumpar. Har där möjligen funnits en bensinstation en gång i tiden?


Lugn och ro präglar även det är kortet. Som framgår av texten föreställer det ”torget” på Gustafsberg men när det är taget vet jag inte. Något årtal finns inte angivet. På baksidan står bara tryckt: Uddevalla Pappershandel, Hildur Andersson, foto Maria Lundbäck. Den mycket produktiva Uddevallafotografen Maria Lundbäck med ateljé på Lagerbergsgatan avled 1927 så kortet måste alltså vara taget före det.

onsdag 27 augusti 2014

TRÄBRON OCH HASSELBACKEN

Här kommer tre gamla vykort med motiv från träbron och Hasselbacken, samtliga hämtade från ett av min mammas efterlämnade fotoalbum.


En vacker kvällsbild tagen från Södra Hamngatan mot torget med träbron i förgrunden. Vi ser bland annat Hasselbackshuset, klocktornet och Saluhallens upplysta fasad i vinterskrud.


En sommarbild från Hasselbacken i lummig grönska. Vägen leder upp mot kyrkan, och till vänster ses en del av Hasselbackshuset.


Och här är ytterligare ett motiv från Hasselbacken med kyrktornet i bakgrunden. Här finns inga årtal angivna men alla tre korten är frankerade med 10 öres frimärke, så det lutar åt 1940-talet. På baksidan av det översta står tryckt: Helsings Peppershandel, Uddevalla, på de övriga två: J. F. Hallmans Bokhandel, Uddevalla.  

måndag 25 augusti 2014

GAMLA UDDEVALLABILDER

I min mammas efterlämnade fotoalbum har jag hittat ytterligare några gamla Uddevallabilder. För att se andra liknande, som jag tidigare delat med mig av i denna blogg: Skriv in Uddevalla i rutan uppe till vänster och klicka Enter.


Här är ett kort taget från Kungstorget västerut med Kampenhofsfabriken skymtande längst ner i bakgrunden. Årtalet är 1948 (åtminstone på poststämpeln), då cykeln som synes var ett vanligt fortskaffningsmedel. Trots att Kungsgatan hade tillåten biltrafik – i båda riktninarna till och med – syns här inga motorfordon. I stället promenerar folk till synes lugnt mitt i gatan.
Till höger ses Jörnstedts hörna, som var en populär träffpunkt och där nedanför biografen Röda Kvarn. Jörnstedts startades 1939 av blivande modekungen Thorsten Jörnstedt som hette Jönsson från början. Affären i Uddevalla var den första i en rad modehus. Där hade ingen mindre än Tor Isedal arbetat som biträde innan skådespelarkarriären tog fart. Åtminstone sas det så när jag växte upp på 50-talet.
I huset till vänster dominerades bottenvåningen av Anna Niclassons manufaktur och damkonfektion. Det huset revs i början på 60-talet och ersattes av Kungshuset som stod färdigt 1962.


Här är samma plats med lite bredare perspektiv på ett kort även det från slutet av 40-talet. Karl X Gustaf och Erik Dahlberg blickar då som nu ner över torget. Här syns också större delen av rådhuset med de två gamla kanonerna på var sin sida av ingången. Där står också ett antal cyklar parkerade, och utanför Anna Niclassons manufaktur har en bil av tidstypisk modell stannat.
I nordvästra hörnet av torget ses någonting som jag minns som ett tidningsstånd från min barndom. Mannen som hade hand om det stod framför en vägg av tidningar och hade kassalådan bredvid sig på en smal disk om jag kommer ihåg rätt. Strax till höger därom står en vagn på hjul. Kan det möjlige vara en tidig variant av glasskiosk?


Sörkälleparken stod färdig 1931, men så gammalt är inte det här kortet eftersom skulpturen ”Vadande flicka” har hunnit placeras där. Den är gjord av den finske konstnären Matti Haupt och donerades till Uddevalla stad av Gustaf Thordén på 1940-talet. Bilden är förmodligen tagen i början på 50-talet då bebyggelsen på båda sidor om Södra Drottninggatan hade nått ända ut till Sörkällan. 
Utanför huset till vänster stannade bussen från Kapelle som jag ibland åkte med när jag hade varit hos mormor på Sörkällegatan 4. Då fick man lösa övergångsbiljett och byta vid torget för att komma ända hem till Egersberg i andra ändan av stan.

fredag 22 augusti 2014

HEJ HOPP OCH YABBA-DABBA-DOO!

I tidningen Se från 1969 konstaterade Gits Olsson att dagspressens födelseannonser blev allt hurtigare och frispråkigare.



Den i särklass vanligaste varianten var:
Det blev som vi ville
Det blev en kille
En annan löd så här:
Knallhatten har kommit.
Och så här kunde det också låta:
Yabba-dabba-doo!
Gia och Mikael fick en bror på pappas födelsedag.



Den gode Gits frågade sig då hur det skulle låta om denna farsot spred sig till dödsannonserna och inledde med följande förslag:
Hej hopp, i dag har farsan kilat vidare.
Så snabbt som tiderna förändras dröjer det kanske inte alltför länge, konstaterar Gits och fortsätter:
När gamla mor får hjärtslag under blåbärsplockning, brukar ju detta tillkännages för allmänheten i den vanliga svenska dödsannonsen där barn och barnbarn bedyrar att hon gått bort ”djupt sörjd och saknad”. Men det är väl en tidsfråga när dödsfall under blåbärsplockning annonseras så här:
I höst blir vi blåsta på sylten,
i går hängde mamma in skylten.



Skomakarn som lämnat jordelivet kan i den mån han håller sig med Göteborgs-Posten i sin himmel läsa om sig själv:
Skomakare Holm har vänt näsan i vädret
Är det nån som vill ha det kvarblivna lädret?
Den kommunala annonseringen kan förväntas anslå samma hurtiga form för tillkännagivanden:
Sopåkare Hansson har just kolat vippen
därför vi nödgas att stänga på tippen.



För att inte tala om alla dessa fackföreningar som annonserar när deras medlemmar går ur tiden.
Persso som i femton år burit fanan
halka i går under tunnelbanan.
Avdelning 21 av Svenska Elvisparförbundet
Offer för våldsamheter hyllas sålunda:
Nilsson blev slagen ihjäl med ett spett
meddelas endast på detta sätt.
Ett annat exempel på detta kusliga framtidsperspektiv är denna:
Trumslagar-Johnsson i Närkes-Finn
haver helt plötsligt trillat av pinn.



Det vore ju förfärligt, avslutar Gits i tidningen Se från 1969, om våra dödsannonser skulle se ut på det här viset om tio-femton år. Det vore ju nästan lika förfärligt som det är på födelseannonsernas område i dag. När folk annonserar så här:
En flicka på 3000 gram
juldan till oss titta fram
så är det inte mycket stilenligare än om det annonserades så här:
Mormor, 70 kilo, 80 år
råkade helt plötsligt tuppa av i går.






tisdag 19 augusti 2014

DET BLEV SOM VI VILLE . . .

Var får folk allt ifrån, frågar man sig ibland-
Detta undrade tidningen Se redan på 1960-talet. I nummer 26 från 1969 har man uppmärksammat den tilltagande humorfrekvensen i dagspressens födelseannonser.



Det är ett egendomligt fenomen, påpekar man, att folk som aldrig lyckats säga en rolighet i hela sitt liv nödvändigtvis ska försöka slå svenskt rekord i lustighet när dom får barn.
En vers som spridit sig som en farsot över landet är denna:
Det blev som vi ville
Det blev en kille
Den annonsen hittar man snart sagt varje dag, konstaterar tidningen.



En annan mycket omtyckt formulering lyder så här:
Hej, det blev en tjej
Ur en stockholmstidning saxar man den här:
Vår katt har fått en liten husse..
Någon, förmodligen en kötthandlare, annoserar så här:
4,4 kilo son.



En annan lycklig tilldragelse har resulterat i följande vackra poem:
Tro´t om ni vill
det blev en flicka till
hos Hultbergs familj
den första april
När VM i ishockey just var över slog någon till med följande rim:
När VM äntligen var slut
behagade flickan komma ut.



Många, särskilt på västkusten, verkar ha en benägenhet att blanda ihop idrott och erotik, konstaterar tidningen vidare. I Göteborg med omnejd är det till exempel vanligt att man annonserar så här:
Magnus den nye GAIS:aren har kommit.
Eller:
En blå-vit kille
Eller:
Det var nära att kilen
kommit i bilen.
När han blir stor och får pröjsare
så blir han en helhjärtat ÖIS:are.



Nu väntar vi bara på den dagen då denna utveckling drivs vidare till dödsannonserna, Och så snabbt som tiderna förändras så dröjer det kanske inte alltför länge, konstaterar tidningen och kommer med ett antal förslag.
Men det spar vi till längre fram i veckan i denna blogg.









söndag 17 augusti 2014

OSANNOLIK GOLFRUNDA

När två grenar av årets mångkamp på landet var avverkade ledde redaktör S med 2-0. Eftersom tävlingen detta år hade bantats till en trekamp var detta försprång ointagligt. Det avslutande minigolfpartiet gällde alltså endast äran, vilken kåsören dock var fast besluten att försvara.


Golfduellen skulle avgöras vid den närbelägna campingplatsen
– Vi kan väl promenera dit bort, sa kåsören
– Jag vet inte om jag orkar, sa redaktör S. Jag är helt slut.
– Ja, sa kåsören. Pilkastning och frågesport tar på konditionen.
– Dessutom var jag ute och joggade i morse, sa redaktör S. Vi får ta bil dit bort.
Så blev det också.



Om golfrundan skulle mycket kunna sägas och skrivas, men allra lämpligast vore nog att dra en barmhärtighetens slöja över alltihop.
Efter nio av de 18 hålen ledde redaktör S med 43 slag mot 50.
– Detta är otroligt, sa kåsören. Det är ju dåliga resultat på en h-e-l runda.
– Och vi har hälften kvar, sa redaktör S.



Kåsören hade då svarat för den närmast otroliga bedriften att slå fem åttor i rad.
Vad som var den största orsaken till detta är inte lätt att utreda, men med säkerhet kan i alla fall fastslås att det saknades inte förklaringar.
Bland annat var banorna i så osedvanligt dåligt skick att bollarna hoppade och svängde åt fel håll hela tiden. På några av hindren hade skruvarna dessutom lossnat från underlaget så att även de mest välriktade slag fick bollen att hoppa ut över kanten. Dessutom blåste en stark vind som vid åtminstone ett tillfälle fick kåsörens boll att blåsa tillbaka till utslagsplatsen när han hade klarat alla hinder.
Lägg därtill att de båda atleterna under nästan hela rundan stördes av två gossar som båda såg ut som Håkan Bråkan i Sunes sommar och gång på gång frågade om de fick vara med och spela.



Det finns därför ingen större anledning att uppehålla sig vid fler detaljer från detta mediokra skådespel. I stället kan det vara på sin plats att konstatera en intressant utveckling av arrangemanget i stort. Medan mångkampen har minskat från tiokamp till sjukamp till femkamp och nu till trekamp har den efterföljande banketten gått motsatt väg och blivit allt glansfullare. Den här gången tog den ytterligare ett stort steg i den riktningen, nämligen från hämtpizza på landet till Koppargrillen i Vänersborg där magnifika portioner med entrecote och elefantöra inmundigades av de båda atleterna med anhöriga.



Tävlingsdeltagarna uppträdde dessutom som musslor och teg som muren när det gällde utvecklingen av själva matchen.
Inga resultat kungjordes. Inga siffror nämndes. Inga detaljer avslöjades. 
I stället framhölls vikten av god gemenskap, fint kamratskap och idrottens förbrödring samt en strävan att leva upp till de ursprungliga olympiska idealen och inte vara så resultatfixerad.
Störst är den tveklösa kampen men vem som har vunnit är väl inte så noga. Ej heller att tala om hur många slag man har haft på en minigolfrunda.

fredag 15 augusti 2014

FRÅGAN ÄR FRI

Det hade blivit dags för gren nummer två i årets mångkamp på landet mellan kåsören och redaktör S, nämligen frågesport.



Även denna gick av stapeln utanför kåsörens sommarstuga, där redaktör S en stund tidigare hade vunnit det inledande pilkastningsmomentet. Detta dock först efter ett nervkittlande drama av sällan skådat slag, en gastkramande tillställning där kåsören visserligen drog det kortaste strået men ändå kände sig som den moraliske segraren efter en magnifik spurt, nästan utan motstycke i denna mångkamps historia.



De båda atleterna hade nu förflyttat sig till kåsörens trädgårdsmöbler där ett parasoll skyddade dem mot den brännande solen.
Nu var det frågesport med NE-kort som stod på programmet, en gammal fin gren som gett upphov till många hårda diskussioner och skärmytslingar genom åren.
Matchen var stipulerad att gå i fem ronder med tio frågor i varje till var och en av atleterna.
Redaktör S inledde med att läsa kåsörens frågor i första omgången.



– Vilken nationsflagga visar ett emblem med sköld och spjut?
– Det måste väl vara Kenyas men jag visste inte att det var en sköld. Jag trodde det var en skalbagge.
– Det får du rätt för ändå, sa redaktör S.
– Det är klart jag ska ha, sa kåsören. Jag svarade ju rätt. Nästa fråga.



– Vilken svensk bergsman var 1434 ledare för upproret mot Erjk av Pommern, läste redaktör S.
– Engelbrekt, sa kåsören.
– Och mer då?
– Engelbrektsson, sa kåsören.
– Det är godkänt.
– Det är klart det är godkänt, det är ju rätt.



– Nu hoppas jag du ger mig lika lätta frågor, sa redaktör S när de var kåsörens tur att läsa från korten. Första frågan löd:.
– Vad kallas på svenska den vanliga sjukdomen pneumoni?
– Förkylning, sa redaktör S.
– Är det ditt svar, sa kåsören.
– Lunginflammation då, sa redaktör S.
– Ja, sa kåsören. Det ska det vara så det får du väl rätt för då.
– Det är klart jag ska ha rätt, sa redaktör S. Nästa fråga.



– Vilket handikapp hindrade Beethoven från en fortsatt framgångsrik pianistkarriär?
– Han var döv, sa redaktör S.
– Dövhet står det på kortet att svaret ska vara, men du får väl rätt för det också.




På det viset böljade spelet fram och åter. När kåsören hade svarat på alla 50 frågorna och redaktör S hade tio kvar från sitt sista kort visade det sig att han behövde fyra rätt för att nå oavgjort och fem för att vinna. Han hade fått ihop fyra när en fråga återstod. Den löd som följer:
 Vad behöver aeroba bakterier för sin tillväxt och energiomsättning?
– Luft, sa redaktör S.
– Njaaa, sa kåsören.
– Jag menar syre, sa redaktör S.
– Hur ska du ha det nu?
– Syre.
– Jaha, sa kåsören. Då konstaterar jag att du har förstört hela tävlingen genom att vinna även den här grenen. Nu leder du med 2-0 och därmed är den avslutande minigolfen betydelselös för mångkampens utgång. Men vi kör väl ändå?
– Absolut, sa redaktör S. Jag är redo för nya trakasserier.
Fortsättning följer.








onsdag 13 augusti 2014

GIGANTERNAS KAMP HAR BÖRJAT

Så hade det då äntligen blivit dags att dra igång årets match alla kategorier, alltså den av ett stort antal supporters med oerhört intresse emotsedda kraftmätningen på landet mellan kåsören och redaktör S.



Denna giganternas kamp har under årens lopp genomgått en utveckling som saknar motstycke i mångkampshistorien. Från att ha varit en tiokamp med grenar som stövelkastning, stenstötning och terränglöpning har den reducerats till både sjukamp och femkamp för att nu ha krympt till att omfatta blott tre grenar, nämligen pilkastning, frågesport och minigolf.



– Jag känner mig ändå som en tiokampare till både kropp och själ, sa redaktör S när han anlände till kåsörens sommarstuga för årets första gren, pilkastning.
– Jag också, det är ju inte antalet grenar som avgör det, sa kåsören och hängde upp piltavlan på samma spik i samma tall som den hängt under åtskilliga mångkamper genom åren.



– Det är väl ingen kopparspik, sa redaktör S.
– Hur så, sa kåsören.
– I så fall är det risk att trädet dör, sa redaktör S.
– Det vet jag inget om, sa kåsören.
– Jo, så är det, sa redaktör S. Och jag tycker din tall börjar se lite krokig ut.
– Sluta nu med det där dumpratet, sa kåsören. Du kan inte psyka mig ändå.
– Åjo, sa redaktör S. Du börjar redan se lite darrig ut.



Pilkastningen genomfördes som vanligt med tre pilar i varje omgång mot traditionell darttavla, där det gällde att träffa de olika fälten i tur och ordning från 1 till 20.
Efter lottdragning var det redaktör S´ tur att inleda med fullträff i ettans fält på direkten.



Kåsören svarade med en likadan precisionspil, och sedan följdes de båda atleterna åt ända fram till 6-6.
– Det är så jämnt att det är nästan kusligt, sa redaktör S och prickade sjuan.
– Det blir svårt att skilja oss åt i år, sa kåsören varpå han dock missade sjuan grovt.
Så där fortsatte det en lång stund, medan redaktör S satte den ena fullträffen efter den andra och drog ifrån till ledning med 15-6.
– Att du ska ha så svårt att slå en sjua, sa han.
– Tyst så jag kan koncentrera mig, sa kåsören och lyckades äntligen träffa rätt.



En rasande klappjakt vidtog nu för att hämta in det förlorade. Men det var för sent. Redaktör S´ försprång var för stort. Trots att kåsören med bred marginal hade flest träffar under sista delen av matchen lyckades redaktör S hålla undan och vinna med 20-17.
Fortsättning följer.


måndag 11 augusti 2014

TILL HAVS

Det förberedande jurymötet inför årets mångkamp på landet mellan kåsören och redaktör S genomfördes i form av en havskonferens.
Men i stället för att ta färjan till Danmark nöjde sig delegaterna med att hoppa i vattnet från badplatsen på Mollön och genomföra mötet liggande på rygg i den del av Byfjorden som kallas Vrångelyckan.


Diskussionens vågor gick höga medan de båda jurymedlemmarna om inte gick till botten med alla frågor så dock såg till att det mesta kom upp till ytan.
– Det är fint flyt på det här mötet, sa kåsören.
– Det blötaste sammanträde jag varit på, sa redaktör S.



Sedan tog de några simtag för att inte driva för långt ut till havs,
– Man skulle kunna säga att det böljar fram och åter, sa kåsören.
– Bara vi inte får vågor i håret, sa redaktör S.
– Eller vatten i knäna, sa kåsören.



Det som en gång i tiden började som en tiokamp har med åren reducerats till både sjukamp och femkamp på grund av begynnande ålderdomssvaghet hos åtminstone en av de båda atleterna. Den stora frågan var nu hur många grenar det skulle bli det här året.



– Jag föreslår en trekamp, sa kåsören.
– En trekant? sa redaktör S.
– Har du fått vatten i örat eller hör du illa ändå, sa kåsören.
– Jaså en trekamp, sa redaktör S. Du menar alltså tre grenar.
– Ja, det är väl ungefär vad man orkar i den här värmen, sa kåsören.
– Ja, annars tar vi oss kanske vatten över huvudet, sa redaktör S och tog några simtag in mot land.


Juryn enades till slut om att årets mångkamp ska genomföras som trekamp på en och samma tävlingsdag. Programmet spikades till att omfatta grenarna pilkastning, frågesport och minigolf.
Må bäste man vinna.

fredag 8 augusti 2014

MERA BUBBEL

Mera Bubbel i kön från Se årgång 1969, då kvällstidningarna fick fler och fler bilagor och bara blev tjockare och tjockare.

 
 
 
 
 
 
 
Och här kommer några klipp till: