I tisdags var det
kanelbullens dag.
Det fick mig att tänka på
hur jag en gång köpte fyra kanelbullar av extra stor modell. När
jag hade ätit tre, insåg jag att jag inte orkade fler. Den
återstående la jag därför i en plastpåse i fryset. Några dagar
senare blev jag åter sugen på kanelbulle och tog fram den för att
tina upp den.
Mikrovågsugnen är en
fantastisk uppfinning, tänkte jag, stoppade in bullen i ugnen och
ställde timern på 30 sekunder.
Det var i alla fall vad
jag trodde.
Sedan öppnade jag
ytterdörren och gick ut på trappan för att titta på vädret en
stund.
På väg tillbaka in i
huset möttes jag av en konstigt lukt och tät dimma i hallen. Jag
sprang ut i köket och upptäckte att det rök från mikrovågsugnen.
Den var fortfarande igång, flera minuter efter att jag hade slagit
på den. Just som jag skulle stänga av, sa det pling och den
stannade av sig själv, medan röken fortsatte att välla ut genom
springorna.
Jag började hosta häftigt
och rusade fram för att öppna köksfönstret. Röken bolmade kring
mig och stack i lungorna medan jag lutade mig ut genom fönstret för
att få luft.
Då skar en ilsken siren
genom huset. De var brandvarnaren i hallen som hade kört igång. Jag
sprang dit för att stänga av den men snubblade över en stol och
hann i förbifarten även dra ner ett glas från diskbänken innan
jag föll raklång på köksgolvet.
Omtumlad reste jag mig och
stapplade ut i hallen, medan brandvarnaren uppe i taket fortsatte att
tjuta. Där under blev jag stående som paralyserad och tänkte:
Hur stänger man av den
här helvetesmaskinen? Det är ju flera år sedan jag satte upp den,
och just nu kommer jag inte ihåg hur man gör.
Larmet fortsatte tjuta,
och till slut kunde jag inte hitta på något annat än att slå med
knytnäven mot brandvarnaren och slita ner den från taket.
Då blev det tyst.
Spökligt tyst.
Men efter en stund började
jag hosta igen medan jag haltade runt i huset och öppnade alla
fönster för att vädra ut röken.
Sedan gick jag tillbaka
till köket, reste upp den omkullsprungna stolen och satte mig på
den, medan jag funderade på vad som egentligen hade hänt.
Mikrovågsugnen hade
alltså varit igång i flera minuter och när jag tänkte efter
riktigt skarpt insåg jag att i stället för att trycka tre gånger
på tiosekundersknappen hade jag nog tryckt tre gånger på
minutknappen. Eller kanske rent av fyra.
Hur det gick med
kanelbullen ska jag berätta senare i denna blogg.