FULA GUBBAR FRÅN FÖRR

 Pratbubblor ur tidningen Se från 60-talet.

HOSTA, KYSSAR OCH SCHLAGERTEXTER

 Sagt av några av dåtidens vanligaste kändisar någon gång under 1968 enligt tidningen Se.

Kent

Kent Andersson: Folk med hosta går aldrig till doktorn. De går på teatern.

Torvald Gahlin: Enda fördelen med diktaturstater är att man inte behöver sitta uppe hela natten för att få reda på valresultatet.

Jolo: Karlar som kysser varann i TV och framför allt i Sportextra är det tröttaste jag är på. Inte fan kysste Pära Kaufeldt och Sudden Wahlberg varann när de klämt in ett mål.

Martin

Martin Ljung: När jag var liten var jag mycket vacker. Men tyvärr blev jag bortbytt.

Åke Cato: I extratåget till kyrkomötet i Uppsala kl 12.45 medföljer en extra gudsfinka.

Red Top: Vår färg-TV var trasig i går så jag läste en bok i svart-vitt i stället.

Stikkan

Stikkan Andersson: Själv lyssnar jag aldrig på schlagertexter. Då skulle jag få spader och behöva spärras in.

Per-Olof Sundman: Gunnar Hedlund var som vanligt på ett ypperligt humör, och han var klädd i den där kostymen som ser ut att vara inköpt i Moskva.

Cello: En äkta make är en person som har en hustru med vilken han delar alla de bekymmer han inte skulle haft, om han inte haft någon hustru.

VECKANS KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.

POLITISKA SKÄMT STRÄNG(T) TAGE(T)

 Pratbubblor ur tidningen Se från 60-talet.

SPRIT, GALOSCHER OCH OXFILÉ

 Sagt av känt folk någon gång under 1968 enligt tidningen Se.

Donner

Jörn Donner: När nu dom som inte dricker sprit får försäkringar billigare, så borde ju dom som inte har försäkrat få köpa spriten billigare.

Staffan Lindén: Vi svenskar måste älska kläder i samma mörka nyans som en råtta antar då hon lekt hela dagen på en kolpråm i regn.

Red Top: Tänk om alla annonsförfattare skulle tala lika förföriskt till oss karlar som till kvinnorna: Gåtfull, oåtkomlig, gäckande - i Tre Torns galoscher.

Fagerström

Allan Fagerström: En människa som lyckats härda ut i 70 år i detta människofientliga samhälle ska väl ha rätt att få sig en sup på ålderns dar.

Margit Winberg: Jag vill inte läsa ett enda recept till på helstekt oxfilé. Jag vill läsa om hur pengarna ska räcka till oxfilé.

Torvald Gahlin: Ja, det vet man väl att en bank aldrig tar en risk förrän den övertygat sig om att ingen sådan föreligger.

Mumma

Kar de Mumma: När det gäller att ta medaljer åt USA då har USA minsann inte något emot de färgade. Undra på att de springer fort, så förföljda som de varit i alla tider.

Cello: Fast 64 år är kanske ingen ålder för en kvinnotjusare som Onassis, som både har världens största lustjakt och världens största jaktlust.

Sixten Ahrenberg: Smörgåsbordet anses vara livsfarligt, Det var särskilt populärt i början av 1900-talet och flertalet av dem som åt av det då är ju faktiskt döda.

VECKANS KLIPP

Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.

KUNGLIGT ROLIGT

 Pratbubblor ur tidningen Se från 60-talet.

VET HUT - VET SJUFALT HUT!

 Den socialdemokratiske riksdagsmannen Fabian Månsson var i början av 1900-talet en av sitt partis främsta och färgstarkaste agitatorer, känd för sin drastiska och ofta burleska talekonst. Det var han som en gång i vredesmod ropade ”Vet hut! Vet sjufalt hut!” åt en politisk motståndare i riksdagens talarstol, när han ansåg att det hade gått för långt.

Men Månsson i Furuvik, som han ibland kallades, var också redaktör och allt-i-allo för den socialdemokratiska dagstidningen Arbetarbladet i Gävle. Där var han långt ifrån lika stridbar och kompromisslös, åtminstone om man får tro tidningen Se från 1968 som avslöjar följande lilla anekdot från förra seklets barndom.

När Fabian var ute på agitationsresor land och rike runt, så fick Fabians hustru, den blida Maja, sköta tidningen.
-Kom ihåg nu, Maja, sa Fabian när han skulle vara borta i hela fjorton dar, att jag vill inte veta av några braskande rubriker i tidningen. Och allt som gäller kungligheter och sånt gör vi minsta möjliga väsen av.

Sen for Fabian. Dagen efter blev ryska tsarfamiljen avrättad av bolsjevikerna. Maja satte försiktigt rubriken:

VISSA FÖRÄNDRINGAR
VID DET RYSKA HOVET

Ja, vad kan man göra annat än att instämma i tidningen Se:s kommentar ett femtiotal år senare:
Heder och grattis till en sådan måttfull journalistik.

VECKANS KLIPP

 Saxat ur svenska tidningar från 60-talet.

FILM OCH TEATER

 Pratbubblor ur tidningen Se från 60-talet.

NÄR FÄRG-TEVEN VAR NY

 Det är i runda slängar 55 år sedan svenska folket begåvades med färg-TV. Sändningarna inleddes officiellt den 1 april 1970, men redan 1967 hade man börjat sända i färg till vissa delar av landet.

Vår färg-TV kom hem häromkvällen, skriver Gits Osson sålunda i nummer 43 av tidningen Se från 1968 och fortsätter:
Ännu har vi inte lyckats ställa in den ordentligt. Det står i instruktionen att man ska passa på att ställa in förgmättnaden när ”ett mänskligt ansikte dyker upp i rutan”. Vi har inte lyckats bestämma oss för om det är Bedrup eller Putte Kock som har det mänskligaste ansiktet.

Vi försökte ställa in på Fåglumbrödernas äldsta brorsa, men det gick inte heller, för dom hade sminkat honom så han såg ut som Tyrone Power i en technicolor från 40-talet. Måtte inte Bedrup säga en rolighet, tänkte vi, för då skrattar karln och då spricker hela ansiktet och det blir pannkaka av alltihopa.

Der var ju så att man bodde några månader i USA i våras och glodde på färg-TV i en liten stad i vilda västern. Man hade aldrig sett färg-TV förr och var helt tagen av fenomenet. Så småningom lärde vi oss också att behärska de fyra knappar med vilka man komponerade sin färgbild på den amerikanska mottagaren. Det enda vi inte klarade var Del Monte tomatsås, vilken förekom i en reklamsnutt som vevades ett par gånger i timmen.

Inte annat än jag kan förstå ska tomatsås vara röd. Men den sås som rann i en mäktig lavaström över vår bildruta två gånger i timmen var ibland svart, ibland chokladbrun, ibland gredelin, ibland blå. Vi köpte en burk Del Monte i snabbköpet och öppnade för att kolla saken. Jo, Del Monte var röd i det privata. Men vi lyckades aldrig få den röd under de tre månader vi ansträngde oss.

Det amerikanska färgsystemet kallas NTSC och branschfolk påstår att det betyder Never Try Same Color. Det svenska systemet heter något helt annat och har flera fördelar. För det första är färgerna naturligare, för det andra behöver man bara en knapp för att ställa in färgerna och för det tredje slipper man ligga vaken om nätterna vridande sig i grubbel över kulören på Del Monte tomatsås.

Det enda som irriterat mig en smula i svensk färg-TV är Putte Kock. Kan man inte byra slips på karln? Det ser ut som om han spillt sillsallat på skjortan. Sådana slipsar har ingen lyckats sälja i Sverige sen Åhlén & Holms postorderkatalog trycktes i svart-vitt.
Avslutar Gits Olsson sina funderingar kring det nya fenomenet färg-TV år 1968.