ÄNNU MERA KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.

SNART ÄR VINTERN HÄR IGEN

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

VECKANS KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.

TRE SPIKAR I RAD NÄRA ATT KNÄCKA REDAN SEGERSÄKER REDAKTÖR

 Efter de två första grenarna i mångkampen på landet mellan kåsören och redaktör S ledde den sistnämnde med ointagliga 2-0 trots att det varit minsta möjliga marginal i båda disciplinerna.

-Men det är ju minigolfen som räknas, sa kåsören med hänvisning till att det redan på den tiden då de båda atleterna möttes i en tiokamp över två fullmatade tävlingsdagar, var avslutningsgrenen golf som vägde tyngst och hade högst status.

Det hela tillspetsades dock av att när de anlände till golfbanan låg denna helt öde så när som på funktionärerna bakom disken i biljetthallen. Det fanns alltså inte en enda amatörspelare som kunde vara i vägen eller några större sällskap som förhindrade de båda atleterna att spela banorna i rätt ordningsföljd. Inte ett enda störande moment i detta avseende skulle alltså finnas att skylla på för den som förlorade den här matchen.
-Jag har ett erkännande att göra. Jag har varit här och spelat en gång tidigare i år, sa redaktör S när de hade kvitterat ut klubbor och bollar
-Bra, sa kåsören. Det var skönt att höra för det är ju första gången som brukar gå bäst. Sedan sjunker resultaten.

Matchen började med redaktör S som etta i turordningen enligt den tidigare verkställda lottningen.
-Här gäller det att slå rakt, sa han när han lagt upp bollen på utslagspunkten för bana nummer ett. Och alldeles lagom hårt. Eller vad tror du?
-Jag säger ingenting, sa kåsören. Jag väntar tills det blir min tur.

De båda antagonisterna följdes åt i protokollet efter intensiv koncentration på de fem första hålen. Men på bana sex sa redaktör S när han lagt upp bollen och studerat hindret:
-Här är det ju ingen idé att sikta. Det är bara att slå och hoppas att man har tur.
Sedan slog han sju slag utan att komma igenom, varpå kåsören smekte bollen förbi hindret och rätt i koppen på första slaget.
Det fortsatte med att kåsören spikade både bana 7 och bana 8 till sin medtävlares stora häpnad.
-Tre spikar i rad, sa denne. Nu får du ge dig!

Sedan bröts sviten, men efter halva matchen var kåsören ändå i ledningen med inte mindre än 14 slags marginal.
-Jag tycker det verkar som om banorna lutar, sa redaktör S. Alla mina bollar hamnar i samma hörn och blir liggande där.
Ändå lyckades han samla ihop sig och göra en stark upphämtning under andra halvan med den ena tvåan efter den andra.
-Men jag vill slå en spik också, sa han gång på gång utan att lyckas.

Inför de sista två banorna gjordes en ny översyn av ställningen, varvid det visade sig att redaktör S måste slå två spikar och kåsören göra bort sig helt för att matchen skulle bli jämn.
Redaktör S lyckades då få liv i tillställningen genom dagens första spik på bana 17. Men kåsören dödade allt resonemang genom att lugnt och behärskat slå i bollen på två slag och så småningom vinna med nio slags marginal.

-Då blev det 2-1 till mig i mångkampen den här gången, sa redaktör S.
-Ja, sa kåsören, Men det är ju golfen som räknas. Var det inte du som en gång myntade de bevingade orden att minigolfen är tiokampens blå band.
Den efterföljande banketten på en av stadens pizzerior utföll inte till fullständig belåtenhet, men på hemvägen till sommarstugeområdet stannade de båda atleterna vid en kiosk och avslutade tävlingsdagen ned var sin glasspinne.
-Jag ber att få gratulera till segern, sa kåsören.
-Där kom det äntligen, sa redaktör S. Det fick man vänta länge på.

NY SPONSOR SPETSAR TILL SUPERSPÄNNANDE STJÄRNTÄVLING

 Frågesportsmomentet i den stora mångkampen på landet genomfördes denna gång i ny regi. Tidigare har Statens kulturråd i sin egenskap av initiativtagare till uppslagsverket Nationalencyklopedin svarat för arrangemanget, men till årets match hade speltillverkaren Trivial Pursuit trätt in som huvudsponsor.
Huruvida detta påverkade utgången av själva matchen må vara osagt, men klart är att en viss sänkning av standarden på frågornas nivå kunde spåras.

Varje frågekort innehöll sex frågor, och den första fråga de båda kombattanterna hade att besvara var hur många kort som skulle användas. Redaktör S tyckte det borde räcka med sex kort vardera, medan kåsören pläderade för åtminstone sju omgångar, vilket också blev fallet till slut.
Därmed kunde spelet börja med de båda atleterna sittande på var sin stol, väl påpälsade, på kåsörens lilla utomhustrapp där vinden ven och regnet stundtals blåste in.
Redaktör S inledde med att lyckas räkna upp samtliga sju länder i Asien som slutar på ändelsen ”stan”, men han kom inte ihåg att det var prinsessan Diana som fick en ring värderad till 420 000 kronor när hon förlovade sig 1981.

Kåsören kunde svara på att delstaten som Jill Johnson hade sin veranda på var Tennessee samt att nyckelharpa är det instrument artisten Little Jinders mamma är känd för att spela.
-Vilka lätta frågo du får, sa redaktör S.
Sedan slog han till med fyra rätt på raken i nästa omgång genom att svara att E 45 är den väg som går mellan Göteborg och Karesuando, att Helen Mirren spelade drottning Elizabeth i filmen The Queen, att Liza Marklunds hjältinna heter Annika Bengtzon samt att månlandningen 1969 skedde på en måndag.
-Snacka om lätta frågor, sa kåsören. Det begriper ju vem som helst att dom inte kunde landa på månen nån annan dag än en måndag.

Spelet böljade fram och åter tills det efter fyra omgångar var dags att räkna ut ställningen. Den visade sig vara oavgjord, 8-8.
-Inte så dåligt ändå, sa redaktör S. Det är ju i alla fall en tredjedel i snitt..
-Kom igen nu, sa kåsören. Det börjar bli kallt.
Men trots kylan på farstutrappen fick han möjlighet att briljera med kunskapen att ett landshövdingehus består av tre våningar samt att den Björn Borg som fick bragdguldet 1938 tävlade i simning.

Men stora kunskapsluckor avslöjades också hos båda atleterna. Redaktör S visste till exempel inte att det är cirklar som används för att illustrera likheter i ett Venndiagram eller att det var 1971 som datateknikern Ray Tomlinson skickade världens första e-postmeddelande.
Kåsören å sin sida gick bet på att det var Irans atomprogram som utsattes för dataviruset Stuxnet 2010 samt att T S Eliot skrev den dystra diktsviten Det öde landet.

Redaktör S hann dock avslöja att han visste att ett cederträd finns på Libanons flagga samt att Sveriges förste statsminister hette Louis De Geer, innan kåsören redogjorde för att Brunei och Indonesien är två av länderna på Borneo sam att det tygsnåla plagg för damer som firade 70-årsjubileum 2016 var en bikini.

-Och där vann jag, sa kåsören och tittade upp från protokollet. För nu har jag 13 rätt och du bara 12.
-Det är en omgång kvar, sa redaktör S. Sitt inte här och ta ut nån seger i förskott. Det var du som drev igenom att vi skulle ha sju kort var.
-Javisst ja, sa kåsören. Så dumt av mig.
Det visade det sig också vara, för i sista omgången slog redaktör S till med fyra rätt mot två för kåsören och vann därmed frågesportsmomentet med 16-15.
-Det var ju synd att du skulle förstöra hela mångkampen på det viset, sa kåsören. Nu leder du med 2-0 i grensegrar och det är bara minigolfen kvar. Men å andra sidan är det ju den som räknas.
Fortsättning följer i morgon i denna blogg.

UPPKLÄDDA VETERANER KÄMPAR VÄL UNDER STORMIGT PILKASTNINGSDRAMA

 Så hade det då äntligen blivit dags för årets match alla kategorier, alltså den sägenomsusade mångkampen mellan kåsören och redaktör S ute på landet.
Men in i det sista såg det ut som om ödets nyck skulle sätta en käpp i hjulet. Med nästan kuslig precision hade tävlingsledningen nämligen prickat in just den dag som såg ut att bli årets hittills stormigaste och regnigaste. Dock lyckades man hitta en lucka i ovädret mitt på dagen då gren nummer ett, pilkastningen, kunde genomföras under någorlunda rättvisa och acceptabla förhållanden.

Tävlingsarena var som vanligt skogsdungen vid kåsörens sommarstuga, där darttavlan hängdes upp på den av ett stort antal pilar under årens lopp nästan genomborrade gamla tallen.
Vid tvåtiden på eftermiddagen samlades de båda atleterna, stridslystna och omklädda i sina tävlingsdräkter.
Kåsören kom till start i en keps som det stod Arsenal på och en t-shirt med texten Oxford University under regnställsjackan, medan redaktör S hade sponsrats av den finske fornel 1-föraren Valtteri Bottas med en tjusig tröja under överdragskläderna.

Reglerna var desamma som tidigare, tre pilar vardera i var sin omgång mot tårtbitarna på tavlan i ordningsföljd från 1 till 20.
De taktiska dispositionerna inleddes redan vid lottningen. Redaktör S drog det längsta strået och fick välja vem som skulle börja.
-Hur är det nu? Om du börjar här så får jag börja i frågesporten och du i golfen. Men jag vill inte börja i frågesporten så då väljer jag att jag ska börja kasta här.
-Precis vad jag hade tänkt om jag fått välja, sa kåsören,
-Menar du det?
-Nä, jag ville bara psyka dig lite.

Vinden tjöt och havet skummades på stranden nedanför, när redaktör S inledde tävlingen med tre grova missar.
-Det blåser för mycket, sa han. Vinden tog mina pilar. Såg du inte det?
Kåsören svarade med att sätta första pilen direkt och drog sedan ifrån till fyran medan redaktör S fastnade på ettan innan han hittade rätt.
-Hallå där, sa han. Har du varit ute och tjuvtränat? Jag tycker det finns spår i trädet av det.

Då missade kåsören trädet med en pil som ven förbi stammen på höger sida.
-Tur att ingen stog där, sa redaktör S.
-Jag får dra mig åt vänster märker jag, sa kåsören och så missade han trädet på vänster sida också.
-Det är en farlig sport det här, sa redaktör S
Kåsören behöll ändå ledningen, men vid ställningen 13-12 drog redaktör S plötsligt in tre fullträffar i rad och träffade ruta 12,13 och 14 med var sin pil i samma omgång.
-Otroligt, sa kåsören. Och du beskyller mig för tjuvträning.

Dramatiken fortsatte in i det sista. Till slut hade både atleterna träffat ruta 19 innan avgörandet närmade sig.
-Hur blir det om båda träffar i samma omgång, sa redaktör S.
-Då blir det väl oavgjort, men det har vi nog inte tänkt på, sa kåsören.
-Vi får se över reglerna till nästa år, sa redaktör S.
Sedan satte han den avgörande pilen, varpå kåsören också träffade ruta 20 men med en pil som vägrade fastna och föll till marken med ett ljud som liknade en symbolisk suck i ovädret.
Men ännu återstår två grenar. Spännande fortsättning i morgon i denna blogg.

KLART TILL DRABBNING

 Under nästan trettio års tid har en mångkamp utkämpats ute på landet mellan kåsören och redaktör S. Tävlingsdatum har oftast varit satt till någon gång i juni eller juli månad men i år såg det länge ut som om den traditionella kraftmätningen i det idylliska sommarstugeområdet inte skulle kunna gå att genomföra över huvud taget.

Lång väntan på Årets match.

Ett ursprungligt planerat preliminärdatum stupade på att arrangemanget kolliderade med tv-sändningarna från VM i friidrott på den amerikanska västkusten.. Sedan var det Europamästerskapen i München som satte käppar i hjulen och när man slutligen var framme vid första helgen i september uppstod farhågor om att förbundet inte skulle bevilja sanktion eftersom Finnkampen skulle avgöras samtidigt.

Efter allt detta trassel var man slutligen framme i mitten av september, då höstlöven börjat falla och mörkret kom allt tidigare om kvällarna. Men med hjälp av stor diplomati och ett väldukat kaffebord lyckades man slutligen sy ihop arrangemanget till att äga rum en tisdag utanför kåsörens sommarstuga.

Den traditionstyngda tävlingens fortlevnad räddades på ett i hast inkallat krismöte, då de båda kombattanterna slog sina kloka huvuden ihop över en stor Budapesterlängd på altanen hos redaktör S. Efter att ha låtit sig väl smaka lyckades tävlingsledningen enas om att årets grenar skulle bli exakt desamma som de närmast föregående åren. Det vill säga pilkastning, frågesport och minigolf.
Fortsättning följer i denna blogg, där hela mångkampen kommer att redovisas under veckan.
Sekonderna lämnar ringen!

ÄNNU MERA KLIPP

Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.

BUBBEL I KÖN

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

EN SKEPPARHISTORIA FRÅN FÖRR

 I nummer 15 av tidningen Se från 1968 hittar jag en redogörelse för hur det gick till vid invigningen av m/s Kungsholm åtskilliga år tidigare, närmare bestämt 1953. Då gjordes en minnesvärd uppvisningsresa från Göteborg via Köpenhamn till Stockholm.

Om den kan jag berätta, ty jag var med, skriver Gits Olsson och fortsätter:
Jag minns att de inbjudna miljonärerna förvånade oss vanliga med sin kondition. Dom pumpade i sig whisky och champagne i baren till tre på nätterna och på dagarna satt dom i bastun och såg ut som små vattenkonster, när spriten sprutade ur porerna på dem.

Med ombord var också prinsessan Sibylla med småfnattarna från Haga. Det vill säga Margaretha var ganska lång redan då, men Birgitta och Désirée och Christina var små och lillprinsen var så liten att han försvann i flytvästen under livbåtsmönstringen.

Måltiderna i matsalen blev ett vackert minne. Ingen fick sätta sig till bords förrän de kungliga infunnit sig. Det värsta var att de aldrig infann sig i tid. Miljonärerna, som fick stå bakom stolsryggarna och trampa, gnydde av otålighet. Och den gamle fotografen från salig SF-journalen knotade värst, så royalist han var. När Byllan och småsvamparna vid sista dagens lunch hade försenat ätandet i hela tjugo minuter, så röt den gamle:
-Nu skiter jag i kärringen, nu sätter jag mej!
Just då kom hon. Hon gav den gamle fotografen en blick som kom filmen att knottra sig i Arriflexen.

VECKANS KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.