NU ÄR DET KLIPPT IGEN

Veckans klipp hette en avdelning i tidningen Se en gång för länge sedan. Det var läsarna som skickade in roliga rubriker och diverse ofrivilliga lustigheter ur andra tidningar. Här är ytterligare några exempel från 1967.

SOM SAGT VAR

Här följer ytterligare några smakprov på vad känt folk påstods ha sagt 1967, allt enligt tidningen Se från samma år.

Hasse Alfredson: Han hade så skrikit pyjamas att hans fru måste sova med öronproppar.

Thorvald Gahlin: Något av det svåraste är nog att formulera ett gratulationsbrev till en moster som man inte har skrivit till på trettio år och som nyss har vunnit på lotteri.

Grönköpings Veckoblad: Arbetsförmedlingen i Knisslinge visar i dagarna ett hembiträde. Bussar utgår från Rådhustorget varje halvtimme,

Martin Ljung: Han måste ha supit mycket i sina dar. Det är nu tre år sen han blev godtemplare och det luktar brännvin om honom ännu.

Gunnar Viklund: Ett tag var jag så populär att jag kunde använda Bildjournalen som spegel.

Povel Ramel: Gästerna samlades i den lilla salen hos jubilaren, som snart var full.

Siw Ericks: En pimpelfiskare använder små armrörelser ända tills han kommer hem.

Charlie Norman: Det är trots allt bättre att betraktas som bortkommen och bli omkörd då och då än att betraktas som omkommen och bortkörd en gång för alla.

Monica Zetterlund: Jag tycker att äktenskapet är som en ökenhägring med slott, palmer och en kamel. Först försvinner slottet, sedan palmerna och sen står man där med kamelen.

BUBBEL I KÖN

Saxat ur tidningen Se från 1967.

MERA KLIPP

Här kommer ännu några klipp ur tidningen Se från 1967. Det handlar alltså om roliga rubriker, aviga annonser och diverse feltryck som förekommit i andra tidningar under året. Tillbaka till 1967 alltså.

TIDERNAS FIXARE

Folk som har fixat och donat har funnits i alla tider. Det insåg den tidningsläsande kåsören när han en gång kom över en inbunden årgång av tidningen Veckan från 1907.

Så här skrev han om detta i Bohusläningen den 19 juni 1971.

ELÄNDES ELÄNDE . . .

En dålig dag kan vem som helst ha. Så även den tidningsläsande kåsören, som dock tyckte att det borde vara måtta på eländet när han en gång drabbades av allt detta under ett och samma dygn.

Här är hans rapport ur Bohusläningen lördagen den 22 maj 1971.