Onda anden bodde under
järnvägsbron på Blekevägen.
I berget där fanns ett
svart hål som gick rakt ner i underjorden. Där nere var helvetet
för det hade de stora pojkarna sagt.
Två gånger om dagen gick
vi över bron, till och från skolan. Ibland kom det ånglok och
svepte in hela bron i rök. Då sprang vi genom röken utan att se
någonting och hoppades att Onda anden inte skulle komma upp och dra
ner oss i hålet.
Så börjar ett av de tolv
kapitlen i min nya bok ”Alfabilder, raketost och rock´n´roll”
som är en nostalgitripp tillbaka till femtiotalet och en perfekt
presentbok till mor och far, mormor och morfar, farmor och farfar
eller andra som var med på den tiden. Den finns att köpa på
http://www.litenupplaga.se/1514
för 235 kronor plus frakt.
Eller direkt av mig på
telefon 0522-10599 eller epost gujohans@telia.com
för 220 kronor.
Boken omfattar 157 sidor
fördelade på tolv kapitel och innehåller cirka 150 bilder i färg
eller svartvitt.
Här följer ytterligare
ett litet smakprov:
Jag började i första
klass på Blekets skola hösten 1951. Den gamla skolbyggnaden brann
ner till grunden en decemberdag 1993. Före det hade där varit liv
och rörelse under åtskilliga decennier. Om jag minns rätt fanns
där fyra klassrum, en slöjdsal, matbespisning, vaktmästarbostad,
materialrum, förråd på vinden och utedass på gården.
Min första skolfröken hette Annie Henriksen.
Min första skolfröken hette Annie Henriksen.
Starkast i klassen var
Lars-Göran. Minst var Karl-Alfred, som bodde med sina föräldrar i
ett litet torp vid vägen mot Bjursjön.
På rasterna puttade vi
kula eller spelade handboll. Fotboll var förbjudet på skolgården
sedan någon av de stora pojkarna i David Herbos klass hade pangat en
fönsterruta. Tjejerna hoppade rep eller sjöng Bro-bro-breja och
Aske-raske-ra.
Utedasset på gården
besökte man bara i nödfall. Men ibland var man tvungen att gå in
och ställa sig vid pissrännan och då gällde det att hålla för
näsan också.
Aga var tillåten men
utdelades aldrig av fröken Henriksen. En gång kom ”överläraren”
Einar Dahl på inspektion. Då var spänningen stor och vi stod i
givakt vid våra bänkar. Men riksdagsman Dahl var en snäll man som
gav oss några lätta frågor och sedan fick fröken Henriksen beröm
för att vi var en duktig klass.
Ett par gånger i veckan
hade vi syslöjd i bottenvåningen till Konsumhuset på Jakobsberg.
Där fick vi lära oss sy i knappar och brodera bordslöpare med
korsstygnsmönster och annat under överinseende av syfröken Dagmar
Thorburn. Medan vi sydde berättade hon ur boken om Robinson Crusoe
som hon kunde utantill. När vi gick fram för att visa upp våra
handarbeten och lutade oss mot bordet sa hon:
- Stöd dig inte mot
katedern! Nya hus behöver inga stöttor.
En gång i månaden fick
vi åka buss till stan med fröken Henriksen. Där ställde vi upp på
två led och marscherade till gamla badhuset i södra hamnen. Först
fick vi ställa oss i duschen. Därefter skrubbades vi rena av
badtanterna, varpå vi fick gå in i duschen igen. Sedan var det dags
att kliva ner för trappan till den lilla bassängen. Den tyckte man
var stor nog på den tiden med sina fem gånger åtta meter, som jag
har för mig att måtten var.
När det blev vinter fick
vi åka gul SJ-buss med magister Herbo till Herrestadsfjället och ha
skidtävling. Efteråt fick vi varm choklad till den medhavda
matsäcken i Hällerstugan. När jag tänker på det och blundar kan
jag fortfarande känna lukten av prickig korv-smörgås, apelsinskal
och sura strumpor.
Köp boken på
http://www.litenupplaga.se/1514
från förlaget.
Eller direkt av mig på
0522-10599 eller gujohans@telia.com