måndag 31 augusti 2020

VAD FLICKOR DRÖMMER OM

Så sa några av sextiotalets kändisar enligt tidningen Se.


Lars Forssell: De flesta flickor skulle aldrig drömma om att göra de saker de drömmer om att göra.

Monica.
Monica Zetterlund: Tretton procent av Sverige utgörs av fjäll på vilka man strör apelsinskal under påsken.

Lars Norrman: Jag varvar runt jordklotet så länge det medhavda snuset räcker.

Red Top: Det var så kallt att termometern såg nästan tom ut.

Dean.

Dean Martin: Det stod en tjej och bankade på min dörr i 45 minuter i går kväll. Men ni ska inte tro att jag släppte ut henne.

Staffan Lindén: Det måste vara något fel på mig. Jag blir aldrig riktigt lyckligt fast det kommer nya tvättmedel

Pekka Langer lagar mat i TV: Får jag be tittarna ta fram papper och pennor och peppar och pannor.

Kar de mumma: Jag mötte min gamle magister Jansson här om dagen. En man som vid ett flertal tillfällen givit mig B:n.

Cello.

Cello: Jazzen var den nya tidens budskap till ungdomen. Jag kände mig genast kallad att bli det nya budskapets fanbärare, även om min far stämplade mig som det nya fanskapets budbärare.

måndag 24 augusti 2020

HÅRDA BUD FÖR GREN OCH NACKA

Minns någon Gunnar Gren? Och kommer någon ihåg Nacka Skoglund?
I nummer 10 av tidningen Se från 1966 hittar jag två artiklar oberoende av varandra om två av våra mest legendariska idrottskändisar genom tiderna. Båda lite på dekis redan då.


Gren har startat i Vasaloppet men blivit avplockad två mil från mål, Nacka har fått sparken av Hammarby och jobbar i snösvängen för att få ihop lite fickpengar.
Det känns nästan kusligt att sitta mitt i den svenska sommarvärmen och läsa om Vasaloppet och snöröjning för mer än fentio år sedan.


Se:s utsände hade fattat posto vid kontrollen i Oxberg och rapporterar i tidningen:
Först kom Janne Stefansson svepande genom grådiset. Och si, i samma veva gick solen upp. Sist kom Gunnar Gren, arg och förbannad för att dom ryckte av honom nummerlappen och lyfte honom ur spåret. Och si, i samma ögonblick gick månen upp.


Men det där sista var inte riktigt sant för längre fram i texten står det att det var i Hökberg, 17 kilometer från målet i Mora, som Gren blev avplockad tillsammans med övriga eftersläntare.
En del sa: Vad nu då? Jag mötte en funktionär som sa att man fick åka hur länge man ville.
Andra sa: Är det slut nu? Tack gode Gud för det!


Gunnar Gren, trött men besluten att fortsätta in i mål, blev riktigt arg mitt i skogen.
- Jävla sätt! I Oxberg sa dom att bara man var här klockan sex så fick man fortsätta. Nu är hon halv sex!
- Du får åka buss i stället, sa masen i grinden.
- Fy fan, sån organisation, sa Gunnars spårkompis. Det här ska det skrivas i tidningarna om!
- Hade man vetat det här hade man lagt på ett kol. Jag tog mig en rejäl paus i Oxberg, muttrade Gren.
Och över alltihopa log gubben i månen.


Läser jag där kag sitter i solen 54 år senare. Och bläddrar vidare till sidan 36 där Nacka Skoglund på en stor bild står med en snöskyffel i handen och en traktor i bakgrunden.


Så här står det i texten:
Nacka Skoglund kom inte till Italien i vinter som han hade tänkt.
Han misslyckades i bilbranschen och skjortbranschen. Inte heller hans karriär som kylskåpsförsäljare blev särskilt lysande. Och nu är han inte välkommen i sitt gamla Hammarby längre.
Men han ger sig inte. När det våras tänker han komma tillbaka i fotbollsrubrikerna - i division III.
Just nu håller sig f d liremiljonären Skoglund flytande som snöskottare på Söder!


Intervjuaren konstaterar att det är svårt att inte fatta sympati för Nacka trots att han är en slarver, en bohem, en grabb som fått allt här i världen – men också missat allt.
- Jag är så här, säger Nacka, Det är bara mitt fel allting. Jag står för det.


Efter intervjun tar Nacka kepsen och skoveln och går till sin väntande snöhög. Ett par småkillar kommer förbi, och fotografen vill att de ska be Nacka om en autograf.
- Nää, säger grabbarna.
- Vet ni inte vem Nacka Skoglund är?
- Nää, säger grabbarna igen.
- Kom hit så ska jag skriva namnet, säger Nacka. Gå sen hem och ge det till farmor och farfar. Dom vet.


Ack ja, det var nya tider ibland redan på den tiden.


fredag 21 augusti 2020

MUSIKEN, BIBELN OCH MORALEN

Sagt på 60-talet av den tidens kändisar, allt enligt den saligen insomnade och synnerligen saknade tidningen Se.



Cello: Jag har ingenting emot musik som utövas inne bara den inövas ute.

Kar de mumma.

Kar de mumma: Nästa gång dom gör om bibeln sätter dom väl en 30 hästars motor på Noaks ark.

Staffan Lindén: Jag ogillar all omoral, men jag ogillar den sexuella med särskilt intresse.

Hagge Geigert: När nöden är som störst är det alltid upptaget.

Martin Ljung.

Martin Ljung om Felix Alvo: Nja, lat kanske man inte direkt kan kalla honom. Men om han hade haft en hand till skulle han ha behövt tre fickor i byxorna.

Red Top: Även en del andra uttalanden som inte skulle kunna återges i tryck, annat än möjligen i en kulturartikel, fälldes.

Alf Thoor, musikkritiker: Beatles påminner mig om regissören som sa, att nu startar vi med ett vulkanutbrott och så arbetar vi oss långsamt fram till höjdpunkten.

Blandaren: Det är synd om Strindberg, säger människorna.

Bo Setterlind.

Bo Setterlind Det händer ibland att jag stöter på en man som sitter och läser mina dikter. Han tittar upp och ler fåraktigt. Min fru beundrar er kolossalt, säger han. Sånt sätter oss poeter på plats.


måndag 17 augusti 2020

fredag 14 augusti 2020

LIVET ÄR SOM MELODIRADION

Vad de säger hette en avdelning i några av de exemplar av tidningen Se från 60-talet som jag sitter och läser i den svenska sommaren drygt femtio år senare. Så här påstods några av den tidens kändisar ha yttrat sig under en vecka 1966.

Stygge Staffan i Röster i Radio: Livet är som Melodiradion. Det skvalar förbi utan att man märker det.

Langer.
Pekka Langer: Någon gris hade dom inte haft på den gården sedan gamle drängen dog.

Hasse Alfredson: Hon hette Else, men eftersom hennes pappa var bagare kallade vi henne Bak-Else.

Torbjörn Axelman: Det påstås att steppdansen stammar från en kines med stor familj och bara en toalett.

Nielsen.

Monica Nielsen: Hon har så många dubbelhakor att hon kan bära ett pärlhalsband utan tråd inuti.

Blandaren: Den unga söta telefonissan fick hallåcinationer.

Dick van Dyke: För att lära mig spela cello har jag tillbragt tio år i Paris, fem år i London och femton i onödan.

Sträng.

Gunnar Sträng i Lunchekot: Den höjda bilskatten är inte till för att bygga nya vägar, utan är ett avvägande.

Red Skelton: USA:s kommunikationer blir allt sämre. Mississippifloden rinner för närvarande bara en gång i veckan.