Min
mormors hus på Sörkällegatan 4 har varit med tidigare i den här
bloggen. Här är min syster och jag två respektive sex år gamla en
bit in på år 1950. Vi står utanför staketet på den lilla gångväg
som ledde upp till järnvägen, där man med viss risk kunde gå över
spåret för att komma till Elsa och Folke Franssons hus i berget
ovanför. Elsa var ofta nere hos mormor och såg till henne. Jag
minns att hon berättade att en gång för länge sedan var mormor
den enda som hade telefon i grannskapet, Numret var 599 (som så
småningom blev 10599) så hon var förmodligen bland de 600 första
abonnenterna i stan.
Huset köptes av kommunen och revs redan på 70-talet. Bakom
oss på bilden ses den gavel som vette mot Sörkälleparken.
På andra sidan gatan skymtar en bit av huset Sörkällegatan 5 som
står kvar än i dag.