Varje gång jag går förbi
Agnebergsskolan känner jag ett stänk av vemod. Jag saknar den stora
skolgården och det svarta metallstaketet runt omkring. För att inte
tala om den gamla fristående tegelbyggnaden där gymnastiksalen var
inrymd.
Så börjar ett av de tolv
kapitlen i min senaste bok ”Alfabilder, raketost och rock´n´roll –
en nostalgitripp till femtiotalet”. Det handlar bland annat om
lärare och skolkamrater i läroverket, alltså det som i dag heter
Agnebersskolan.
|
Läroverket som det såg ut på femtiotalet. |
Här följer ytterligare
några rader ur boken:
Birger Österlund hette
min förste klassföreståndare i läroverket. Eller Uddevalla Högre
Allmänna Läroverk som det så högtidligt hette. Adjunkt Österlund
insjuknade en bit in på läsåret och efterträddes av den betydligt
yngre Torgny Yckert, som lite skämtsamt brukade påpeka att UHAL
egentligen betydde Uddevalla Halkiga Läroverk eftersom det var så
lätt att halka ur. Han framhöll också att hur mycket vi än läste
behövde vi aldrig vara rädda för att få ”lärovärk”.
|
Rektor Rosenberg |
Tage Rosenberg var rektor,
hård med rättvis som det hette. En gång var vi tre man som hade
stört ordningen på en sånglektion för magister Mansler och det så
intensivt att rektorn tillkallades. Det resulterade i var sin
rungande örfil så att det susade i skallen flera minuter efteråt.
Välförtjänt vill jag gärna tillägga så här i efterhand.
|
Mikael Koch |
Bland skolkamraterna vid
den här tiden fanns flera som skulle bli välkända Uddevallabor så
småningom. Gunnar Klasson gick i klassen under mig, Percy Barnevik
ett par klasser högre, liksom handbollsspelarna Mikael Koch, Rolf
Silvstrand och Fred Strömsten. Där fanns Lars-Olof Andersson,
blivande chef på TV-Aktuellt och radskrivare i Kuriren med
signaturen Loa redan i realskolan.
|
Nils-Gunnar Hasselberg |
Där fanns Nils-Gunnar
Hasselberg som blev brandchef i Uddevalla så småningom. Och där
fanns Per-Olof Andreasson som spelad fotboll i IFK Uddevalla och hade
tagit teknikmärket i guld. Tack vare det fick han med lottens hjälp
bli bollpojke i landskampen Sverige-England 1956 och åka till
Stockholm och träffa Kalle Svensson och Julle Gustavsson och de
andra landslagsstjärnorna. Det var det allmänna samtalsämnet bland
oss småpojkar på skolgården i flera dagar.
|
Nils Asp |
I teckningssalen styrde
Nisse Asp och Stig Trädgårdh. Vår klass hade Asp och han skickade
ibland ut oss på stan med uppmaning att rita av vad vi ville.
– Använd fantasin, sa han
och så kom halva klassen tillbaka med var sin teckning på
kyrktornet ur nästan samma vinkel från någon av bänkarna kring
dammen i Klocktornsberget.
|
Stig Trädgårdh |
I historia hade vi lektor
Hagren. Han inledde första lektionen med att säga att ingen kan bli
godkänd i historia som inte kan räkna upp samtliga svenska kungar
från Gustaf Vasa och framåt med årtal och allt. Tack vare honom
kan jag än i dag rabbla hela Sveriges regentlängd från 1523 och
framåt om jag så skulle bli väckt mitt i natten.
Men ännu mer nytta hade
jag av modersmålsläraren Kjell Hansson. På fem år i realskolan
lärde han mig skriva en någorlunda korrekt och begriplig svenska,
som bidrog till att jag sedan kunde försörja mig som journalist i
femtio år. Dessutom gav han mig bra betyg trots att jag inte var med
i gänget som ställde upp och skrapade hans båt på vårarna nere i
södra hamnen.
|
Gunnar Thorpert |
I matematik hade vi Gunnar
Thorpert. Matte har aldrig varit mitt ämne men Gunnar var en god
pedagog och lyckads lära mig både att räkna med bråk och att lösa
ekvationer. Och på provräkningarna lönade det sig att anstränga
sig lite extra. Hade man alla rätt fick man nämligen 25 öre av
magistern.
Jag saknar inte bara
skolgården utan också den gamla gymnastiksalen i hörnet mot
Östergatan och Agnebergsgatan. Det var en vacker byggnad med många
utsmyckningar på utsidan som gjorde att man kunde klättra längs
nästan hela huset. När jag gick i 1:5 tävlade vi om vem som kunde
ta sig längst utmed väggen utan att vidröra marken.
|
Lars Höglund |
Där innanför hade vi
gymnastik för Lars Höglund. Han var god vän med min far, som hade
varit elitgymnast och deltagit i OS i Berlin 1936. Själv klarade jag
knappt överslag på bom så det var lite genant. Men jag var inte
intresserad och hade ingen tanke på att gå med i frivilliga
gymnastiken på kvällarna.
Men i parallellklasserna
som vi hade gymnstiklektioner tillsammans med fanns ett par riktigt
duktiga killar. Det var Per Schwartzman och en som hette Wellman som
båda blev så pass avancerade att de gjorde flick-flack och volter
och ställde sig i givakt efter nerslagen som riktiga gymnaster. Då
stod magister Höglund bredvid med sin anteckningsbok och satte poäng
efter en tiogradig skala.
– En nia! utropade han
för de riktigt skickliga..
Fem var godkänt och för
egen del kunde jag få en sexa eller sjua ibland men sällan mer.
Det var alltså ett litet
smakprov ur min senaste bok ”Alfabilder, raketost och rock´n´roll”.
Den finns att köpa på http://www.litenupplaga.se/1514
för 235 kronor plus frakt.
Eller direkt av mig på
telefon 0522-10599 eller epost gujohans@telia.com
för 220 kronor så levererar jag boken fraktfritt inom Uddevalla..