Någon måste tala med
svensk ungdom om Sverige, för skolan tycks inte göra det. Det måste
vara något galet med dagens geografiundervisning, när ens barn
kommer hem och meddelar en grånad far, att ”Berra fick sin Saab
stulen när han stannade i Gävle för att fika, men att det bara var
vad man kunde vänta, för tjuvaktiga har dom ju alltid varit, dom
där jävla närkingarna”.
Fråga en svensk tonåring
vad han tycker om Östersund, och han svarar att det är toppen, fast
roligare är det på danska sidan, för i Helsingborg bommar dom ju
spritkassan redan halv tolv.
Fråga honom var man
finner Boren, Roxen och Glan och han gäspar till svar, att det där
förbannade krånglet med kons magar har han aldrig orkat sätta sig
in i.
Fråga honom om Viskan,
Ätran, Nissan, Lagan och han gäspar ännu bredare och säger att
dom numera har så många smeknamn på kisarna i Djurgårn att ingen
kan hålla reda på allihop.
Fråga honom vad han
tycker om att tillbringa fjorton dar på faster Gerdas gård i
Småland och han svarar, att ”jo för all del, blir det för
tråkigt kan man ju alltid ta moppen in till Hudiksvall och gå på
diskotek”.
Fråga honom var Örebro
ligger och han svarar: - Näst sist, fast nu kommer Thomas Nordahl
hem så det grejar sig kanske för dom.
Vid det här laget har den
intelligente läsaren förstått att dessa rader inte är skapade i
nutid. De är hämtade ur nummer 22 av tidningen Se från 1971 och
bekräftar bara att ingenting är nytt under solen. Det är kåsören
Gits Olsson som redogör för vad han tycker är bristande
geografikunskaper hos ungdomen för 45 år sedan.
De ynglingar han hänvisar
till bör nu vara uppåt 60-årsåldern och är kanske också i full
färd med att beklaga sig över bristande kunskaper hos dagens
ungdom.
Men vi tar väl en bit
till från 1971 när vi ändå är igång.
Vart ska det ta vägen med
svensk ungdoms otroliga vilsenhet i svensk geografi, undrar Gits och
fortsätter:
Jag känner en yngling som
snart är klar med sitt trafikkort och siktar på en karriär som
långtradarchaufför. Härmed riktas en skarp varning till Sveriges
långtradaråkerier: Anställ inte denne yngling! Skickar ni honom
till Avesta i Dalarna med åtta ton potatis kommer det att bli
synnerligen gott om potatis i Alvesta i Småland. Skickar ni honom
med 120 par kanonhjul till Karlskoga kommer han att ringa från
Karlskrona och rapportera att där visserligen är vackert men att
ingen jävel vill ha några kanonhjul. Det var samme yngling som
förra sommaren sände mig ett vykort från Västervik och skrev att
vädret var finfint ”så jag begriper inte varför dom alltid ska
gnälla på västkusten”.
Granskningen av
tidningen Se från 1971 fortsätter längre fram i sommar..