onsdag 30 september 2020
måndag 28 september 2020
fredag 25 september 2020
SVÅRT MED SPRÅKET
Det här med att skriva
engelska språket är fortfarande svårt för det grundskolade
Sverige, konstaterade Gits Olsson i tidningen Se redan för mer än
femtio år sedan. Närmare bestämt i nummer 11 från 1966, där han
fortsätter med följande förklaring:
Förr var det kanske inte
så konstigt att folk stavade bort i tok när man skulle stava
engelska, för det var ju endast fåtalet förunnat att undergå
utbildning i engelska språket. Då hände det titt som tätt att
folk steg fram till kapellmästaren vid orkesterpodiet på
restaurangen och beställde ”London terrier” när dom menade
”Londonderry Air”.
Det var svårt med tyskan
också. Det klassiska exemplet är väl han som bad om ”Anders
Skönblad från Donau” i stället för ”An der schönen blauen
Donau”
Ett speciellt litet
helsicke hade våra folkparksgubbar av den gamla stammen, fortsätter
Gits.
Räkna dagskassan och
engagera artister och springa med kaffe åt primadonnorna i
operetterna, det kunde dom. Beräkna antalet wienerbröd som skulle
gå åt i pausen till Värmlänningarna, tysta ner busar som störde
Folke Andersson i Ökensången, fixa statister i bygden när det
skulle vara 40 drängar och pigor i Vita Hästen – ja, allt det där
behärskade de gamla folkparksgubbarna suveränt.
Men en sak stöp dom på –
dom lyckades aldrig stava artisterna rätt på affischerna. Harmony
Sisters kunde stavas på åtta olika sätt bara i Närke. Den
populäraste stavningen var Harmoni Systers.
Men behövde för övrigt
inte nödvändigtvis heta något utländskt för att bli felstavad.
Tre Knas – crazygruppen som gjorde en kometkarrär i mitten av
40-talet – fick sällan heta Tre Knas på affischerna ute i landet.
Träknas stod det. Tre Klas, The Kras och Träknak hörde också till
varianterna.
Och vad värre var, på
samma affischer skulle det ju också stå att det rörde sig om
crazy. Det stod krejsi, cresy, crasjy och Daisy men sällan crazy.
Och på tal om detta
avslutar vi med en annons i samma nummer av Se, saxad ur dagspressen.
Den var det ju inget fel
på. Men skulle biografägarna annonsera så krävde dom att få in
textreklam för filmen. Och textreklamen för Elvisfilmen Harem
Holiday såg ut så här i samma tidning:
Den var nästan lika
knepig som texten på en försändelse till gamla Radiotjänst. Där
lär man ha använt en halv dag för att lista ut vem som skulle ha
ett brev adresserat till ”Tjallemånasjå”. Det kunde ju ett barn
begripa att det skulle till Charlie Norman Show.
Konstaterade alltså Gits
Olsson redan 1966.
onsdag 23 september 2020
måndag 21 september 2020
lördag 19 september 2020
torsdag 17 september 2020
tisdag 15 september 2020
SJÖFARARE OCH PENSIONÄRER
Så här sa ett antal
kändisar på 60-talet, allt enligt tidningen Se.
Gösta Bernhard: Och när
vi hade kört på grund började jag skratta så jag inte kunde bärga
mig.
 |
| Arne. |
Arne Källerud: När man
är pensionär och minuterna inte är så dyrbara längre, får man
ofta en klocka i present.
Tidningen Hjälp: Hade vi
inte haft Stockholms blodbad hade bostadskön varit ännu längre.
Lars Forssell: Det finns
två saker som jag aldrig lärt mig att skilja på. Det ena är
praktisk och teoretisk filosofi, det andra är kallrökt och varmrökt
skinka.
 |
| Charlie. |
Charlie Norman: Den ende i
den här orkestern som inte är elektrifierad är han som sitter vid
batteriet.
Thorvald Gahlin: Arbetet
med min trädgård har underlättats betydligt sedan jag lät
asfaltera gräsmattan.
Pekka Langer: Skrattet var
ihåligt som hos en man som just skulle till att berätta samma
historia själv.
Exkung Peter av
Jugoslavien: Monarkien är en institution i utdöende. Att de
skandinaviska kungarna finns kvar beror på att de är så väldigt
främmande för allt som är kungligt.
 |
| Julia. |
Julia Ceasar:
Toalettpappersrullar och annat blir finare och finare och häromdan
läste jag om ett papper som hette Crepe Intime. När en annan var
ung var man minsann intim med hela telefonkatalogen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)