I DET MILITÄRA

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

EN COWBOY OCH EN KRÖNT SERGEANT

Så här uttryckte sig några av forna tiders kändisar under en vecka 1968 om man får tro tidningen Se.

de Gaulle

Charles de Gaulle: President Johnson är en cowboy, och det säger allt. Han får mig att tänka på Bernadotte, som blev Karl XIV Johan av Sverige. En sergeant som blev krönt men fortfarande blott en sergeant.

Doktor Gormander: Håll stjärnbanéret brinnande.

Charlie Norman: En modern flygande matta är en rya som kommer upp i tusen knutar.

Alving

Barbro Alving: Det är ju så att ju högre upp man kommer i åren, ju mer tragiska drag får tillvaron. Man fäller ner ridån för insyn. Det man kan kåsera om krymper. Nu gnager jag på barnbarnen som kåseriobjekt.

Åke Cato: Om man slår runt i Nyhavn måste man synda på om man ska hinna med sista färjan hem.

Stig Nahlbom: Skådespelaren Sune Mangs ska öppna en serie affärer i Dalarna, meddelas det. Den nya butikskedjan får namnet Mangsbodarna.

Sjöblom

Carl-Uno Sjöblom: Konstnären ville vara anonym. Han signerade sina verk med X:et.

Cello: Det ska krökas i tid, om det krokigt ska bli och ju krokigare tonåringarna blir desto mer blir dom böjda att fortsätta krökandet.

Torvald Gahlin: Onkel var lite trött efter den stora middagen i går. Fram på kvällen såg vi honom stå och blaska sig i ett akvarium medan han klagade över att det kommit småfisk i tvättstället.

ÄNNU MERA KLIPP

Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.

BUBBEL PÅ BÖLJAN DEN BLÅ

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

FRUNTIMMERSVECKAN MED MERA

 Sagt i veckan 1968 enligt tidningen Se.

Langer

Pekka Langer: Den enda kvinna som protesterat mot att jag vill avskaffa ordet ”frnntimmer” har en något originell motivering: -Vad ska man då kalla den där veckan i juli, då det alltid regnar så mycket?

Cello: Utlänningar som kommer hit och frågar efter sniglar, upptäcker ganska snart att sniglar sällan serveras på krogen, där det i stället är sniglarna som serverar.

Åke Cato: Svenska Akademien har beslutat införa datumstämplade almanackor.

Westerlund

Catrin Westerlund: Jag avskyr bara armar på kvinnor över 25 år – särskilt på vintern när armarna blir lite blålknottriga.

Hemming Sten om färg-TV från OS-ishockeyn: Den där blå linjen som alla kommentatorer pratat om i alla år visade sig plötsligt vara blå.

Red Top: I filmens barndom bar alla kapitalister hög hatt och någon sorts jacket med vitkantad väst. Att de där femton familjerna som suger ut oss i dag har kunnat hålla på så länge med sin hantering beror naturligtvis på att de listigt förklätt sig i vanliga filthattar och kavajkostym.

Ehrenmark

Torsten Ehrenmark: Vi skulle aldrig ha släppt Norge. Unionsupplösningen gav oss en fruktansvärd motståndare på skidor. Om Oscar II bara varit lite bestämdare och inte suttit och skrivit en massa poesi som ingen numera läser, så hade vi varit oslagbara. Norge kunde mycket väl vara ett landskap inom Sverige. Norrmännen pratar i alla fall inte konstigare än värmlänningar och göteborgare.

Kubiken Borg i Expressen: Till årets polis-SM i friidrott har anmälts konstapel Jonas Malm. Konstapel Malm kommer att deltaga i 110 meter häck, den så kallade snuthäcken.


Stig Nahlbom i Expressen: Tet er para porr överallt i Sverige. Som ny ten tär Pombi Pitt.

VECKANS KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.

I DJURENS VÄRLD

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

PÅ ERLANDERS OCH HYLANDS TID

 Så här gick snacket kring några av våra vanligaste kändisar under en vecka 1968 enligt tidningen Se.

Erlander

Kvällsposten: Erlander har varit i Afrika och tittat på lejon. Men lejonen bara gäspade, läser vi i ett initierat reportage. Finns det då ingen som tar Tage på allvar längre?

Lennart Hyland i ett ishockeyreferat: Ryssarna spelar i dag i vit-röd dress. Den är inte lika skräckinjagande som den traditionella röd-vita.

Torvald Gahlin: En klok man köper sin hustru så dyrbart porslin att hon inte vågar anförtro honom disken.

Bergman

Ingmar Bergman: Det har varit hårt innan jag kom så här långt. Folk tror att man suttit som någon Aladdin och fått frukterna ramlande i turbanen. Men så djävligt som jag hade det ända fram till mitt internationella genombrott tror jag få av dagens unga genier skulle uthärda att ha det.

Moltas Eriksson om Telefonväktarna: Det är ingen läkarspalt. Jag kan inte ge gratiskonsultationer. Kalla fötter intresserar möjligen bara ägaren av desamma.

Hemming Sten: Nu blir det mindre Bedrup i rutan. Han har bantat 14 kilo.

Dylan

Bob Dylan: Ordet ”budskap” låter för mig ungefär som ordet ”bråck”. Och visor med budskap är, som alla vet, en plåga. Bara redaktörer av collegetidningar och ensamma flickor under fjorton år kan ha tid med sånt.

Staffan Lindén: För oss hundägare gör inte myndigheterna mycket. Det enda vi får för hundskatten är tillåtelse att ha hund.

Kar de Mumma: 8 000 personer startar i Vasaloppet och Aftonbladet uttrycker sin förvåning över att Nils Erik Baehrendtz ställer upp i år också. Man trodde att han ännu inte kommit i mål från föregående års Vasalopp men där tog tidningen fel för det gjorde han redan i maj. Det är så lätt att göra sig lustig, men man ska hålla sig till sanningen också.

VECKANS KLIPP

Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.

MERA BUBBEL I KÖN

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

SVÅRT MED SPRÅKET

 Dags att vända hem till Sverige igen efter tre månader i USA, skriver Gits Olsson i ännu ett exemplar av tidningen Se från 1968 som jag sitter ute på landet och läser drygt femtio år senare. Här kommer en sista rapport.

Vårt amerikanska äventyr är slut. Nu vänder vi opp och ner på ungarna så att popcornen och ketchupen rinner ut samt stiger ombord på båten i New York för att resa hem.
Enda bekymret är språket. Ni vet väl vilket helvete vi svenskamerikaner har med det.

Det är ju för all del inte att begära, att man ska komma ihåg svenskan efter hela tre månader i Amerika – vännerna hemma skulle säkert förlåta och förstå. Men ändå känns det lite genant att komma hem och tala engelska, så vi har skaffat en engelsk-svensk parlör, en liten bok som är oumbärlig för varje amerikan som reser till Skandinavien. Den är fylld från pärm till pärm med nyttiga fraser att slänga omkring sig på restaurang, på hotell, i butiker och annorstädes. Alla svenska fraser är fonetiskt stavade, så man kan inte prata fel, försäkras det i förordet.

På restaurang: Waiter, may I order, please! heter på svenska:
Vahkt-meh-stahrn, for yahg beh-steh-lah!
Jag tycker den raden ser ut som en sjuspaltig rubrik i någon asiatisk tidning, men de svenska kyparna kommer säkert att förstå.

”Vilket vin rekommenderar ni”, heter:
Veel-keht veen reh-koh-mehn-DEH-rahr nee?
Däremot saknas det anvisningar hur man beställer mängden av det vin som rekommenderas. Man vill ju gärna att kyparen ska haja om man vill ha en halvpava eller en eller fyra flaskor. Man bläddrar förgäves i andra kapitlet för att få någon vägledning.

Möjligen skulle man kunna göra sig förstådd inför vinkyparen genom att knycka en fras ur bensinstationskapitlet:
-Vahr VEN-lee fewl poh treh-tee LEE-tehr! (Put in thirty liters, please).
Efter en sådan omgång är man förmodligen oförmögen att tala. Men man kan ju alltid hala fram parlören och peka på raden där det står:
-Yelp, yagh mor eel-lah. Yeh migh lee-teh ass-pee-reen!

Men när vi kommer hem till Stockholms Central får vi se hur det går. Det enda som finns att konversera taxichauffören med är repliken:
-Yahg skah teel nohr-malms-tohry!
Vi ska visserligen till Jakobsberg, men vi får väl lirka med karln.
Poh oh-ter-seh-endeh!
Avslutar Gits Olsson min sommarläsning i tidningen Se för det här året.

VECKANS KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar från 60-talet.