fredag 31 januari 2014

MER UR MORSANS FOTOALBUM

Här kommer ytterligare några bilder ur min mors gamla vykortsalbum.


Utsikt västerut från järnbron i Uddevalla hamn i början av 1900-talet. Segelbåtarna låg tätt, Västerbron var ännu inte byggd, och långt ner till höger skymtar man Hamnstationen.


Här har vi förflyttat oss lite längre ut åt havet. Kortet visar Hamnstationen, sedd från södra sidan av Bäveån. Den var Uddevallas första järnvägsstation, byggd 1864, då tågen började gå till Vänersborg och så småningom till Herrljunga. Senare blev den också ändhållplats för Lelångenbanan.
Hamnstationen revs 1961. När jag sommarjobbade som springpojke på And Smiths Kol, Koks och Eldningsolja på 50-talet skickades jag hit för att hämta firmans aktuella fraktsedlar, som man fick bläddra fram ur ett arkiv i en stor låda.


Generalstabskarta över Uddevalla med omgivningar i form av ett vykort. Här kan man urskilja sträckningen för Norra Bohusbanan, Lelångenbanan och Herrljungabanan, medan Södra Bohusbanan inte har nått fram till Uddevalla ännu. Kartan bör alltså vara från före 1907, då Södra Bohusbanan invigdes. Allt enligt uppgifter jag hittat på Gunnar Klassons förträffliga Uddevallabloggen.

onsdag 29 januari 2014

FJÄLLHYDDAN I UDDEVALLA

Så här ser ett av korten ut i min mors efterlämnade fotoalbum. Trots att jag har bott i Uddevalla sedan födseln, känner jag inte igen den här platsen.


Fjällhyddan står det i alla fall på kortet, och att det handlar om Uddevalla framgår också av texten.


Här är det mer kända trakter, åtminstone för mig. Villa Älvkullen i all sin glans i början av förra århundradet med den gamla Tureborgsbron i förgrunden.


Här har fotografen plåtat Villa Älvkullen från andra hållet. Bäveån ringlar stilla fram genom det ännu inte bebyggda landskapet. Sigelhultsvägen, eller dess föregångare, kan anas uppe till höger. Där nedanför går betande kor.

måndag 27 januari 2014

FLER GAMLA VYKORT

Här kommer fler bilder ur min mors vykortsalbum, som hon fick i present julen 1926, ett par månader efter sin 12-årsdag.


Här har vi svängen högst uppe i backen på vägen förbi Hästepallarna. Det verkar inte ha varit någon större trafik. Vägen invigdes 1908, så kortet är förmodligen taget strax därefter.


Och här ses samma väg lite längre ner – i färg till och med. Ingen trafikstockning här heller. Ändå var det den stora genomfartsleden söderut i stället för som tidigare vägen över Kapellebackarna.


Och ute på Gustafsberg såg det ut så här i början av förra århundradet.






lördag 25 januari 2014

MERA UDDEVALLABILDER

Här följer ytterligare några bilder från min mors album, daterat julen 1926. De sparade vykorten verkar dock vara några år äldre.


Det här kortet verkar vara taget från Hålgjuteberget mot Hasselbacken, på den tiden då där inte fanns någon gångbro över Bäveån.



Här har vi en interiör från Uddevalla kyrka, där fotgrafen har stått vid altarringen.



Några färglagda kort finns också i samlingen. Här forsar vattnet utför fallet vid Strömberget. Vadbacken tror jag också att det kallades, men det kanske var längre tillbaka i tiden. Om man skulle våga försöka vada över här borde det nog vara lägre vatten.






torsdag 23 januari 2014

MORSANS FOTOALBUM

Hittade min mors gamla fotoalbum i en låda på vinden. Eller Brefkorts-album om man ska vara riktigt noga, för så står det på pärmen.


Enligt en anteckning inuti albumet fick hon det i present julen 1926, då hon var 12 år. Ett tiotal år framåt har hon sedan sparat både vykort och ett mindre antal privata bilder. De sistnämnda var ju inte så vanliga på den tiden.


Vykorten är huvudsakligen från Uddevalla, med motiv några år bakåt i tiden, de flesta från 1910- och 1920-talet, skulle jag tro. De gick förmodligen ut i stora upplagor och är säkert inte sällsynta på något vis.
Här är i alla fall några av dem:


Unga Uddevalladamer med vackra hattar i norra änden av Norra Drottninggatan utanför det som i dag är Café Yerba. I ett av de låga trähusen en bit ner till höger höll Bohusläningen till, innan det stora tidningshuset uppfördes i början av 1940-talet.


Norra Hamngatan mot öster med kyrktornet i blickfånget. I hörnhuset till vänster låg Wassén och Erikssons skoaffär i källarvåningen när jag var liten. Där jobbade min kompis Loas pappa, och på disken hade de en jättelik, gammaldags kassaapparat.


Träbron vid torget på den tiden den var av trä, åtminstone delvis.
Fortsättning följer.


måndag 20 januari 2014

DIALOGER VID BARDISKEN

I vår genomgång av de vanligaste dryckeshistorierna har det i dag blivit dags för den heltokiga fnattavdelningen, som handlar om berusade människors vansinniga konversation vid bardisken och annorstädes.

– Varför började du egentligen spela piano?
– Därför att min öl ramlade ner från blockflöjten hela tiden.


– Barmästarn, vad är det här för drink?
– Manhattan.
– Men vad är det där gröna mitt i?
– Central Park.


– Har du fått punktering på cykeln nu igen?
– Ja, jag körde över en mjölkflaska.
– Ja, men såg du den inte?
– Nä, gubbjäveln hade den i innerfickan.
– Vet du varför det finns knappar på tv:n?
– Nä.
– Det skulle se rött dumt ut med blixtlås.


– Barmästarn, såg ni när jag kom in här?
– Ja.
– Har ni sett mig förut?
– Nej.
– Hur kunde ni då veta att det var jag?


Avdelningen argsinta hustrur är också rikt representerad:
– Jaså, du kommer hem från krogen nu?
– Ja, man kan ju inte sitta där hela natten.


– Jaså, du kommer hem nu. Och inte en krona har du väl kvar som vanligt förstås?
– Nä, tänk att det kunde räcka så precis.


Och så avslutar vi med mannen som kom hem från krogen efter en mycket blöt afton. Allting snurrade, och i sitt omtöcknade tillstånd räknade han ut att hans enda chans att övertyga sin hustru att han var nykter var att sätta sig och läsa en bok. Stenfulla människor kan ju inte läsa något vidare, och alltså måste tanten tro att jag är nykter om jag lyckas få fram en stor bok och bläddra upp så det ser ut som om jag sitter och läser, resonerade han.
Efter en halv minut kom hustrun tassande från sovrummet och väste ilsket:
– Vad gör du?
– Jag schitter å läscher.
– Idiot, slå igen resväskan och gå och lägg dig!








fredag 17 januari 2014

HISTORISKT VID BARDISKEN

Bardisken verkar vara en fast och trygg punkt i många svenska medborgares tillvaro. På annat sätt kan jag inte tolka det lilla häfte med barhistorier som jag hittade i min bokhylla.
Många handlar om djur som av någon anledning får följa med sina hussar och mattar på krogen. Till exempel den här:
 
Kvinna in från vänster med kurs mot bardisken medförande en liten anka i ett snöre efter sig.
Bartendern: – Vad menar du med att släpa in den här gåsen hit?
Kvinnan: – Det är ingen gås. Det är en anka.
Bartendern: – Tyst! Jag talar till ankan.


En hund kommer in på en bar, ställer sig vid disken och beställer en stor konjak. Han sveper den i ett drag och går ut igen.
En av de andra gästerna tittar länge och fundersamt efter honom och säger till bartendern:
– Det var det märkligaste jag sett.
Bartendern: – Ja, det tycker jag också. Han brukar dricka whisky.


En kille kommer fram till bardisken med en mus i innerfickan. För varje drink han beställer ger han musen en också.
Båda dricker friskt, och efter fyra drinkar blir killen högljudd och hotas med utkastning om han inte lugnar ner sig.
Efter sex glas är bartenderns tålamod slut:
– Nu hämtar jag utkastarn. Han har varit boxare.
Killen bröstar då upp sig och svarar:
– Ta in grabben bara.
Då hoppar musen upp på bardisken och piper:
– Ta in katten också!


Och så har vi han som kommer in och beställer en Dry Martini som han vill ha i form av en del Vermouth och nio delar Gin.
– Jaha, säger bartendern. Ska jag lägga i en citronskiva också?
– Du, om jag vill ha lemonad så säger jag till.


Herre i baren:
– Får jag en öl medan jag väntar på min dam.
– Ljus eller mörk?
– Det angår er inte.


Dialog vid bardisken:
– Barmäschtarn, har ni inga godare jordnötter på det här schtället?.
– Ursäkta, min herre, men det där är askkoppen.


En man kommer in på en bar och säger:
– Kan jag få en whisky innan bråket börjar.
Efter en stund säger han:
– Kan jag få en till innan bråket börjar.
När detta upprepas ännu en gång frågar bartendern:
– Vilket bråk menar ni?
– Det är klart det blir bråk, säger mannen. Jag har ju inga pengar.

En svensk turist i Grekland provade för första gången ouzo, som han hade hört skulle vara en riktig dunderdryck. Redan efter första glaset märkte han att möblerna började röra på sig,så han sa till bartendern:
– Det var starkt, det här.
– Nja, svarade denne. Nu råkar det faktiskt vara jordbävning också.


Och så avslutar vi med mannen som efter ett besök i baren på hotell Gustav Vasa i Dalarna hade dragit sig tillbaka till rummet för att sova. Dessvärre hade det uppstått ett fel i hotellets telefonväxel, så att mannen fick alla inkommande samtal till sitt rum.
För tjugonde gången hörde han någon fråga:
– Är det Gustav Vasa?
Med trött röst svarade han:
– Nej, det är Erik den fjortonde. Farsan och brorsan är ute och köper ärtsoppa.

tisdag 14 januari 2014

ETT BREV BETYDER SÅ MYCKET

Det kom ett brev med posten här om dagen.
Det innehöll en uppställning över vilka veckor var och en ansvarar för i det travtipssyndikat jag tillhör.


Syndikatets sekreterare hade dessutom slagit till med följande travhistoria:
Kusken och travhästen gick in på en bar efter loppet.
– En sejdle öl, sade hästen.
Bartendern såg förvånad ut, men fyllde sejdeln till hästen. Sedan vände han sig till kusken och frågade:
– Och du då, vad ska du ha?
– Ingenting till honom, gnäggade hästen. Han kör.

Upprymd och inspirerad av detta gick jag till min bokhylla och letade fram en bok med barhistorier som jag hade för mig att jag förfogade över.
Jodå, den fanns. Och vad den innehöll ska jag be att få återkomma till längre fram i veckan.



fredag 10 januari 2014

ATT RÖKA ELLER INTE RÖKA

Det har blivit dags att avslöja sanningen om när redaktör C slutade röka.
Efter att ha meddelat omvärlden att han skulle sluta röka på nyår, hade redaktör C inte setts dra så mycket som ett litet puffbloss. Varken på cigarett, cigarr, cigarill eller pipa.


När omgivningen frågade hur det gick, svarade han stolt att han mådde bättre än någonsin och att han aldrig mer skulle hemfalla åt denna snuskiga last som så länge förpestat hans tillvaro.
När man försökte bjuda honom på snus, fnös han bara föraktfullt och meddelade att han tog avstånd från alla former av nikotin samt att han numera var giftfri.


Min förvåning var därför stor, när jag blott någon vecka senare fick se redaktör C sitta och röka helt öppet och ogenerat på en liten tillställning vi båda var inbjudna till.
– Hade inte du slutat röka? undrade jag förvånat.
– Jo, sa redaktör C till synes helt oberörd.
– Men du röker ju nu, sa jag.
– Ja, sa redaktör C.
– Så den goda föresatsen höll alltså inte så länge, sa jag.
– Jo, sa redaktör C.
– Det kan den ju inte ha gjort eftersom du röker nu, sa jag.
– Jodå, sa redaktör C. Jag har slutat röka.


Jag tittade länge och granskande på redaktör C medan han fimpade cigaretten, samtidigt som jag nöp mig i armen. Var det jag som satt och drömde?
– Du menar att du har slutat men så har du börjat igen, försökte jag.
– Nej, jag har inte börjat igen, sa redaktör C oberört och tände en ny cigarett.
– Men du röker ju nu, sa jag.
– Ja, sa redaktör C.
– Då kan du väl inte sitta och påstå att du inte röker, sa jag.
– Jo, sa redaktör C. Jag röker inte.
– Du röker alltså inte men du röker ändå om jag har fattat dig rätt, sa jag osäkert.


Då satte redaktör C upp en förnärmad min och fällde följande fantastiska replik med majestätisk självsäkerhet:
– JAG FÅR RÖKA NÄR JAG ÄR FULL!


– Får och får, sa jag. Det är väl ingen som har förbjudit dig att röka. Men du kan väl åtminstone erkänna att du har fått ett litet återfall?
– Nej, det har jag inte, sa redaktör C och upprepade med mera sansat tonläge:
– Jag får röka när jag är full.
– Vad menar du med får, sa jag. Och för vem får du röka när du är full?
– För mig själv, sa redaktör C. Jag har bestämt mig för att det inte räknas, bara jag inte röker på vardagarna sedan.


– Jaså, sa jag. Men då kan du väl i alla fall medge att du inte har slutat helt?
– Nej, jag har slutat röka, sa redaktör C och drog ett nytt djupt halsbloss.
Då gav jag uppförsöken att diskutera med redaktör C om han hade slutat röka eller inte.








tisdag 7 januari 2014

REDAKTÖREN SOM SLUTADE RÖKA

Vid den här tiden på året går mina tankar ofta till redaktör C. En gång för många år sedan förkunnade han högtidligt för alla som ville höra på, att han skulle börja det nya året med att sluta röka.


De sista dagarna på det gamla året rökte redaktör C så mycket han orkade. Han blossade och puffade så att det stod stor a moln kring honom, samtidigt som hans kolleger hetsade honom med påminnelser om hans stora löfte.
-Det är riktigt. Rök ordentligt nu medan du kan. Blossa på bara!


Efter nyår sågs redaktör C inte ta så mycket som ett puffbloss. Hans kolleger föll nästan i trance av beundran inför en så fast karaktär som hans. Detta sistnämnda underströks ytterligare av redaktör C:s kraftiga avståndstagande när kollegerna försökte bjuda honom på snus.
-Nej tack, jag är giftfri,sa han bara och såg bestämd ut.

Själv hade jag slutat röka något år tidigare men hade då och då tvingats söka tröst i både Ljunglöfs Ettan och Göteborg Prima Fint när det sugit som värst.
Men inte ens denna lilla last hemsökte längre redaktör C, och med sitt påpekande att han är giftfri ville han förmodligen antyda att det fanns andra som inte hade hans fasta karaktär och starka vilja.
Med andra ord: Har man slutat använda nikotin så har man. Någon mellanväg finnes icke.


Men andra tider skulle komma. Sensationella avslöjanden skulle snart ställa alla gamla begrepp på huvudet. Sanningen i de gamla ordstäven att inga träd tilläts växa upp i himlen eller att högmod gör före fall skulle snart bekräftas på ett både brutalt och häpnadsväckande sätt.
Fortsättning följer.

fredag 3 januari 2014

NYTT ÅR - NYA LÖFTEN

”Nyårslöfte är ett löfte som avläggs av en individ på nyårsafton som ett sätt att förändra sin livsstil åt ett håll som ses som positivt”, står det på Wikipedia.
Jag skulle inte kunna ha uttryckt det bättre själv.


Vidare konstateras att namnet kommer från det faktum att dessa löften ofta avges på nyår och kvarstår tills målet har uppnåtts.
Detta skulle man möjligen kunna ha ett par invändningar mot. Bland annat mot ordet ofta, eftersom nyårslöften väl alltid avges på nyår.
Att löftet kvarstår tills målet har uppnåtts kan nog också diskuteras.
Men sedan ser jag att längre fram i texten står att ”många löften förblir ouppnådda och relativt ofta bryts de en kort tid efteråt.”


Som exempel på nyårslöften anges att begränsa eller helt avsluta intaget av alkohol, tobak eller andra droger. Vanliga löften är också att gå ner i vikt, äta vettigare eller påbörja regelbunden träning.
En undersökning som Sifo gjorde 2011 visade att 13 procent av svenskarna avgav nyårslöften, och av dessa var det 17 procent som bröt sitt löfte.
En av dem var min gamla kollega redaktör C. Om honom ska det handla längre fram i veckan i denna blogg.