lördag 30 november 2019

I EHRENMARKS FOTSPÅR

Inspirerad av min kvällslektyr på hotellrummet i London tar jag tunnelbanan upp till Highgate och vandrar i Torsten Ehrenmarks fotspår.
Det är inte så svårt, för i några av hans böcker finns tämligen noggranna beskrivningar av hur han på sina promenader med hunden Gäsper passerar diverse pubar, skolor, ålderdomshem och gatuadresser.


Så här berättar han i Årets Ehrenmark från 1980.
"Vi upptäckte först när vi hade flyttat in att vi bodde mitt i pensionärsbältet. Runt omkring oss finns det hem för äldre damer. Däremot tycks det inte finnas några äldre herrar. De levde väl hårt eller blev kvar på slagfälten.
Men många tanter tar en promenad runt i kvarteren före lunch för att bättra aptiten, antar jag. De går alltid solo. Aldrig ens två tillsammans. De är magra, krokiga och knotiga som martallar, märkta av reumatism från ett långt liv med golvdrag, enkla fönster och kolbrasor. En del går med två käppar, andra klarar sig med en, men alla tar de ett steg i minuten ungefär.


Får jag syn på en sådan gumma 150 meter bakom oss, manar jag på Gäsper och tar ut stegen. Men jag vet att det är lönlöst. Det går inte att undkomma den fjärran tanten med käppen. Hon närmar sig obevekligt som hämnaren från Santa Fe. Vi går fort 15-20 meter, Gäsper och jag, men sedan ska vi, eller rättare sagt han, lukta på ett dussin olika dofter, och under tiden tar den gamla tanten ett steg i minuten och blir en allt bistrare verklighet.


Det spelar ju ingen roll om hon kommer ikapp oss men jag har slagit vad med mig själv om att jag ska hinna till gathörnet före henne. Det borde vara barnsligt enkelt, men jag vet med förlamande visshet att jag inte har en chans. Gäsper ska sniffa här och sniffa där och hela tiden knallar gumman på med ett steg i taget.


Hon är som det oundvikliga ödet. Att besegra henne är otänkbart. Hon haltar förbi med sin käpp och sin blommiga hatt och ler mot Gäsper som alla äldre damer gör - vad han nu har som inte jag har - och när gumman tar de sista avgörande kliven mot det osynliga målsnöret vid gathörnet står Gäsper fortfarande och snusar på en staketspjäla. Jag får tömma nederlagets bittra kalk i botten, fast jag hade ett oslagbart försprång som det tycktes. Men mot dessa stapplande 90-åringar förslår varken styrka eller snabbhet."


Så långt Torsten Ehrenmark 1980. Och med lite fantasi tycker jag mig kunna skymta både honom och hunden någonstans där borta i skymningen när jag långsamt vandrar på samma gator nästan fyrtio år senare.

fredag 29 november 2019

PRINSEN OCH FLYGPLANSMODELLERNA

För oss som fortfarande gillar att bläddra i papperstidningar brukar ett antal sådana ligga framme i hotellens sällskapsrum i London.
Där finns mycket att läsa. I flera dagar har det nu till exempel handlat om de olika turerna kring prins Andrew, eller Randy Andy som han kallas i folkmun, och hans sexuella utsvävningar.
Ämnet verkar outtömligt. Tidningsläsarnas intresse för drottningens yngste son, nu i 60-årsåldern, och hans eskapader tycks inte ha någon begränsning.


Men som om det inte vore nog med detta, dyker han upp på nytt när kvällen kommer och jag lägger mig till rätta på hotellrummet för att läsa ett par kapitel ur min medhavda reselektyr, i detta fall ett exemplar av Årets Ehrenmark 1980. Så här skrev nämligen den Londonbaserade journalisten och kåsören Torsten Ehrenmark redan för fyrtio år sedan.


Ja, nog har vi bekymmer alltid på den här ön. Ända upp i Buckingham Palace. Vad ska drottningen göra med sin 20-årige son prins Andrew, som gick i land med sina kompisar vid ett flottbesök i Pensacola, Florida, nu i veckan och in på Trader Jon´s bar i hamnkvarteren, där tjugo flickor med naken överkropp underhöll gästerna med dans. Varenda tidning har bilder av Andrew med ögonen nästan trängande ur sina hålor.


Men jag kan lugna drottningen, skriver herr Ehrenmark vidare. Det var inte så farligt som sensationspressen antydde. Jag hörde en radiointervju med barägaren,
-Tittade prinsen på flickorna? sa intervjuaren
-O nej, sa barägaren. Han pratade bara med mej om flygplansmodeller.från andra världskriget som jag har hängande i taket.
-Pratade han inte med flickorna då? sa intervjuaren ,
-O nej, sa barägaren. Han pratade bara med mej om flygplansmodellerna.
Så nu kan hela Storbritannien sova lugnt. När prins Andrew ser flygplansmodeller står hans ögon på skaft.


De visar verkligen omtanke om sin kungafamilj i det här landet, så att inget otillbörligt ska hända dem, fortsätter herr Ehrenmark. När drottningen besökte ett nyöppnat köpcentrum i Staines utanför London, hade man på ett varuhus plockat bort alla manliga underkläder ur hyllorna och ersatt dem med skjortor för att hon inte skulle känna sig besvärad. Om prins Andrew ska besöka ett varuhus någon gång så kan de ju plocka bort alla damunderkläder ur hyllorna och fylla dem med flygplansmodeller i stället.
Skrev alltså Torsten Ehrenmark redan 1980.


torsdag 21 november 2019

LÅNGT, KORT ELLER RENRAKAT?

Långt hår eller kort hår eller snaggat eller renrakat? Hårmodet har växlat genom alla tider och redan i början på 70-talet hade den mustaschprydde kåsören svårt att hänga med i svängarna. Åtminstone om man får tro den här texten ur Bohusläningen lördagen den 5 november 1971.











måndag 18 november 2019

fredag 15 november 2019

ATT LÄTTA PÅ TRYCKET

Det är inte så lätt att hålla humöret uppe alla gånger. Men ibland kan det lätta om man får skriva av sig det värsta. Som i det här kåseriet i Bohusläningen lördagen den 20 november 1971.















fredag 8 november 2019

BENKROSSAREN OCH VITA SKRÄCKEN FYLLDE IDROTTSHALLEN I UDDEVALLA

Den 9 oktober 1971 var det premiär i Uddevalla för den variant av brottning som på den tiden kallades american wrestling eller catch as catch can. Då gästades staden av ett gäng kringresande amerikanska brottare med namn som Vita skräcken, Benkrossaren och Tornadon från Texas. Det var kö långt ut på gatan innan tusen personer kunde packas in i gamla idrottshallen vid Göteborgsvägen.
Bohusläningen var förstås där och rapporterade följande.