Efter en sömnlös natt på
hotell i Helsingborg hade redaktör A tagit färjan över till
Danmark tillsammans med kåsören och fotograf E på Luciadagens
morgon.
Det vill säga, de båda
sistnämnda hade sovit gott, medan redaktör A legat vaken hela
natten av rädsla för att den väckningssignal som fotograf E hade
ställt in på klockradion i hans rum skulle väcka hela hotellet
eftersom han hade glömt vilken knapp han skulle trycka på för att
stänga av den.
Detta inträffade på
natten till Luciadagen, och när de klev i land i Helsingör på
förmiddagen var redaktör A på bättre humör.
– Känner ni att det är
lite lättare att andas här pojkar, sa han.
– Nä, sa kåsören och
sniffade i luften.
– Jag menar inte så, sa
redaktör A. Titta dig omkring så kanske du begriper. Här kan man
köpa whisky i speceriaffären och handlarn har vitt förkläde och
skärmmössa och blyertspenna bakom örat. Och om man tar in på
hotell och ber om väckning så ringer portieren upp till rummet och
säger god morgon. Här behöver man inte ställa in några
helvetesmaskiner.
Sedan köpte de var sin
ost och tog sig tillbaka till färjeläget. När båten lade ut
hördes Luciasången på avstånd. Sedan kom en ljusdrottning
skridande åtföljd av ett antal tärnor som gick runt och bjöd
passagerarna på pepparkakor.
– Dom blir man snäll av så
det är bäst att du äter många, sa redaktör A till kåsören.
Och när den vitklädda
unga damen närmade sig ställde han sig framför henne och pekade på
kåsören:
– Han ska ha extra många
pepparkakor för han har varit elak hela året.
Kåsören tog då en näve
kakor från fatet och började äta medan den lilla tärnan skred
vidare.
– Hallå där! ropade
redaktör A efter henne. Vi fick inga.
– Så går det när man
pratar en massa strunt, sa kåsören och mumsade i sig resten av
kakorna.
– Du kan väl åtminstone
dela med dig, sa redaktör A.
– Ånej, sa kåsören. Du
får skylla dig själv.
När de gick av båten en
stund senare vände sig redaktör A till fotograf E och sa:
– Fick du inte heller några
kakor?
– Inte en enda, sa fotograf
E.
– Men vissa tog för sig
ordentligt, sa redaktör A. Såg du hur han vräkte sig över fatet.
– Ja, det var riktigt
obehagligt, sa fotograf E.
– Jag skulle inget ha sagt
om han hade nöjt sig med två eller tre kakor, men han slet ju åt sig tio-femton stycken, sa redaktör A
-Det var nog därför det
inte räckte åt alla, sa fotograf E.
Samtidigt tutade båten en
hög signal som tog rätt i örat på redaktör A så att han höll
på att ramla omkull.
– En del straffar vår
herre på direkten, sa kåsören.
– Det märks att vi är
hemma bland ingenjörerna igen, sa redaktör A. Så där högt tutar
dom aldrig i Danmark.
– Nä, sa kåsören. Och
inga pepparkakor fick du heller.