NYA OCH GAMLA LUSTIGHETER

Nu kan det sägas, sa mannen till sin fru på silverbröllopsdagen. Det var inte dig utan en taxi jag vinkade till den där gången för 25 år sedan.

Polisen stoppade en bilist i innerstan och sa:

-Ni har kört 70 kilometer i timmen.

-Omöjligt, sa bilisten. Det är inte mer än en kvart sedan jag körde hemifrån.

Decibel – mannen som uppfann en tiondels telefon.

Inte för att jag vill påstå att hon var ful, sa han som hade svarat på en kontaktannons. Men när hon skulle sminka sig backade läppstiftet in i hylsan.

Visst är det fint att du älskar mig så, sa flickan till skogshuggaren. Men du kan väl låta bli att spotta i nävarna var gång du ska kyssa mig,

Det här med ensamhet vore inte så dumt, bara man inte hade sig själv att dras med.

Det första en femåring lär sig när han får en trumma är att han aldrig kommer att få en till.

Om säckpipor skulle man kunna säga att det är tur att dom inte luktar lika jävligt som dom låter.

-Min herre, ni har förolämpat mig. Härmed utmanar jag er på duell. Vilket vapen väljer ni, sabel eller värja?

-Tja, det är väl hugget som stucket

Tysk språkövning:

-Wie viel Uhr ist es?
-Es ist kein Filur. Es ist mein Bruder.

SKOLGATAN FRÅN OVAN

Här är ytterligare några bilder som jag knäppte från Kålgårdsberget en solig vårdag 1991.

På den första ser vi några av husen vid Skolgatan ner mot kommunala musikskolan med det stora stenhuset Skolgatan 8 mitt i bilden. En bit bort syns bebyggelsen på Hönseberget och allra längst bort skymtar höghusen på Tureborg.

När kameran riktas lite åt vänster ser vi närmast en bit av Linnebygatan. Längre bort urskiljer vi kasernerna på I 17 som vid den här tiden fortfarande fungerade som regemente. Men bara något år till innan nedläggningen 1992.

Och här har vi samma utsikt från ett av värnen lite högre upp i Kålgårdsberget.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

SMÅTT OCH GOTT

På Olofsdagen skola vi skörda vetet, sade bonden, ty det är gammal god säd.

Optikern var varje morgon uppe med luppen.

-Historieforskarna säger att det har aldrig funnits nån Wilhelm Tell.

-Jaså du, men nån jävel måste väl i alla fall ha skjutit bort äpplet.

Jag måste säga, sa den gamla ungmön, att jag tycker adoption är ett förtjusande anständigt sätt att få barn på.

Det är klart att Gud är en kille, sa den lille gossen. Vore han tjej skulle han ju heta Gudrun.

När jag var ung, sa den gamle mannen, gick man två mil för att klå upp en rival. Hem fick man åka ambulans.

Kugghjulet uppfanns av en schweizare. Joddlingen uppfanns av samme schweizare sedan han fastnat i det.

-Goddag, direktörn. Känner direktörn igen mig? Direktörn gav mig sparken för åtta år sedan. Nu hälsar jag på i egenskap av taxeringsintendent.

-En undersökning visar att flickor har samlag tidigare än pojkar

-Jaså du, personligen tycker jag det är bättre när man gör det samtidigt.

Den som vill se på tennis till sommaren bör redan nu ställa sig i båstadskön.

-Det är förmodligen telefon till direktörn.

-Vad då förmodligen?

-Jo, det är en som frågar: Är det du, din gamle snuskhummer?

KÅLGÅRDSBERGET 1991

I ett av mina fotoalbum har jag hittat några bilder tagna från Kålgårdsberget 1991. Så vitt jag kan bedöma skulle de nästan lika gärna kunna vara tagna i dag, för jag kan inte upptäcka några större förändringar.

Här ser vi närmast bebyggelsen längs Fredsgatan där den går från Lagmansgatann upp mot berget. Lite längre bort i bild kan man följa Edingsvägens sträckning från postens dåvarande lokaler och västerut mot Spara.

Flyttar vi blicken ännu längre västerut ser vi stadsmotorvägen med sjukhuset i bakgrunden.

Här har kameran riktats norrut. Vid horisonten skymtar Sockertoppen som lär vara den centrala stadens högsta berg med sina 106 meter över havet. Den skarpögde kanske till och med kan urskilja det berömda ”radiodasset” högst upp. Det är alltså den lilla byggnad som jag tror var en radiostation och i händelse av krig skulle stå i förbindelse med den insprängda civilförsvarsanläggningen i Kålgårdsberget.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

DIVERSE LUSTIGHETER

Tänkvärda tankegångar och lustigheter, uppsnappade lite var stans.

Polisen i Dalarna är hård men Rättvik.

Mannen var algerisk mot fransmän.

Utlänningar vet man hur dom är, dom vet man aldrig var man har,

Nytt namn på lappskojs: Paj a la Pajala.

Persika, ett äpple i flanellpyjamas,

Kinesisk hyllningsvisa på engelska: For he is a yellow good fellow.

Vid artilleriet lärde vi oss nysa så här: Haubitsch!

Oroa er inte för falska hundralappar, det är bara att ta sedeln dit man kommer.

När dom frågade den amerikanske astronauten hur han kände sig där han låg på rygg i sin kapsel klar för start så svarade han: -Hur skulle ni känna er själv om ni låg på 150 000 olika bitar var och en levererad från lägsta anbudsgivaren?

Annons i Times, London: ”Plommonträd till salu. Villa med fyra rum och kök samt trädgård medföljer gratis.”

Polisen stoppade gamla fru Karlssons Volvo på E6:an och frågade om hon inte hade märkt att hon körde på tomma bakringar. Fru Karlsson sa: -Ja, tyckte jag inte att det var konstigt att det var uppförsbacke i fyra mil!

POTATISHUSET OCH "NYPAN"

Så här såg det ut på Trädgårdsgatan bort mot Kålgårdsberget på våren 1991. På vänster sida har vi Potatishuset med den tillhörande röda skåpbilen som har stannat strax utanför. Därintill låg vid den här tiden Standard Herrkläder som senare detta år flyttade till hörnet på Kungsgatan 26.

I byggnaden med tornet på andra sidan Kilbäcksgatan låg en gång i tiden restaurang Rane, även kallad ”Nypan”, som dock slog igen portarna redan 1972. Till höger i bild under Electroluxskylten fanns Kökshörnan med adress Kilbäcksgatan 29, och längst bort skymtar nu som då Svarta Örnvillan på Lagerbergsgatan.

Förflyttar vi oss till andra sidan rådhuset kommer vi till Torggatan, där det såg ut på det här viset 1991. Närmast till höger har vi Skaraborgsbanken och på hörnet mitt emot ligger O´Briens restaurang. Den efterträddes så småningom av Agassis som hade pizzeria på hörnet och restaurang vägg i vägg på Kungsgatan.

På Torggatan fanns också en videobutik där man kunde hyra filmer och köpa med sig chips och godis hem till TV-soffan. Fortsätter vi Torggatan ännu en bit bort kommer vi på vänster sida till byggnaden som en gång för länge sedan inrymde gamla brandstationen med dess karakteristiska torn.

Och på andra sidan torget flyter Bäveån stilla denna soliga vårdag 1991. Bilden är tagen från träbron och det är alltså Hanssonska bron som syns längre ner.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

FLAGGOR, BANKVALV OCH KALSONGER

Och så var det dags för ytterligare ett antal jättegamla historier.

Gubben Persson skyndade på en snickare som skulle sätta upp en flaggstång hemma på hans tomt.

-Är det så väldigt bråttom då, undrade snickaren.

-Ja, sa Persson. För på söndag fyller grannen år och då tänker jag inte flagga.

-Nu hoppas jag att fröken inte är lika flirtig och lättsinnig som min mans förra sekreterare, sa direktörens fru till den nya sekreteraren.

-Och vem var det ?

-Det var jag.

-Hur mycket tar ni för en dödsannons, frågade damen som kom in på tidningens annonsavdelning.

-Vi tar fem kronor millimetern.

-Åh herre gud, min man som var två meter lång.

-Vet fröken Andersson inte hur dags vi börjar här på morgonen, sa chefen argt.

-Nej, hur ska jag kunna veta det. Alla har ju redan börjat när jag kommer.

-Jo, sa städerskan till bankdirektören, jag undrar om jag skulle kunna få en nyckel till bankvalvet. Det är så obekvämt att pilla upp låset med en hårklämma varje gång jag ska in där och städa.

-Vad önskar min herre? sa den vackra kvinnliga expediten förföriskt till den stilige mannen på andra sidan disken.

-Önskar? sa mannen. Jag önskar ta er i mina armar, rusa iväg med er och älska er vilt och passionerat. Men vad jag behöver är ett par kalsonger.

ARBETARBODEN OCH TORGHANDEL

Så här såg det ut kring Kungstorget i Uddevalla en solig marsdag 1991. Det här kortet har jag tagit från träbron bort mot rådhuset.

Här ser vi hur Arbetarboden har flyttat in på hörnet mot torget från sin tidigare källarlokal en bit ner på Norra Hamngatan.

Vänder vi blicken åt höger ser vi hur folk som väntar på bussen verkar sitta och njuta av solskenet liksom de som stannat för att ta igen sig lite på trappstegen vid statyn.

Går vi lite närmare ser vi att torghandeln har kommi igång så smått framför rådhuset. En damcykel står parkerad intill den röda kioskbyggnaden. På väggen hittar vi reklam för ett påskdisco samt en affisch som förkunnar att Lili & Susie verkar vara på gång.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

NYTT ÅR OCH GAMLA HISTORIER

Och så inleder vi det nya året med ett antal urgamla historier.

Det var tre hantverkare som diskuterade vem av dem som hade det äldsta yrket, en murare, en snickare och en elektriker.

-Det har jag, sa muraren, för vi murare var med och byggde Babylons murar.

-Det var väl inget, sa snickaren. Vi snickare var med och byggde Noaks ark.

-Ni har fel bägge två, sa elektrikern. För när Vår Herre skapade jorden och på den sjätte dagen sa: Varde ljus – då var ledningarna redan dragna.

-Har ni knäckebröd, frågade en finländare i butiken.

-Ja, sa expediten och tog fram ett paket Wasa-bröd.

-Vem är gubben på paketet, undrade finländaren.

-Gustaf Wasa.Han var kung i Sverige.

-Jaså, och nu har han börjat baka.

Fråga från kamreren på det lilla kontoret:

-Tycker direktörn att vi ska tillkalla en konsult eller ska vi trassla till det själva?

Sparsamma fru Svensson gick till blomsteraffären och frågade:

-Hur stor rabatt får jag om jag köper hundra blomsterlökar?

-Det berpr på hur tätt ni sätter dem.

-Men snälle Karlsson, det är fjärde gången i år som ni begär påökt.

-Ja direktörn, men det beror på att min fru behöver så mycket pengar.

-Törs man fråga till vad?

-Ja, ni kanske. Men inte jag.