Det har blivit dags för
upplösningen av lövkrattningsdramat på redaktör A:s
sommarstugetomt vid Stången.
På redaktör A:s förslag
hade denne tillsammans med sin personlige motionstränare och mig åkt
ut till stugan för att springa på skogsstigarna i området.
Men direkt efter ankomsten
plockade redaktör A fram två krattor och satte i händerna på sina
träningskamrater med orden:
– Vi kan inte bara hålla
på och springa varje gång. Vi behöver stärka överkroppen också.
Det här blir bra träning för armmusklerna på er.
Tränaren och jag krattade
och bar bort löv i stora sopsäckar så svetten lackade. Snart var
vi så inne i arbetet att vi började tävla om vem som hann fylla
flest säckar och tömma på komposten.
När jag hade krattat ihop
en stor hög och börjat lasta över i säcken kom tränaren och
rafsade åt sig en massa löv och stoppade i sin säck.
– Hallå där! sa jag. Ska
du sno mina löv?
– Är det dina löv? sa
tränaren förvånat.
– Nja, inga direkt kanske,
sa jag.
– Vad gnäller du då för?
sa redaktör A som stod en bit därifrån och vilade sig på krattan.
– Jag hade i alla fall
räfsat ihop dom själv, sa jag.
– Men därför har du väl
inte ensamrätt till dom, sa redaktör A.
– Nej, sa jag. Jag blev
bara så förvånad.
– Om du är så förtjust i
löven kan du få en säck och ta med dig hem, sa redaktör A.
Sedan krattade vi en stund
under tystnad varpå tränaren undrade:
– Får jag ta av den här
högen eller är det din privata?
Men tävlingsdjävulen,
som hade gripit oss en stund, gick över efter ett tag. Sedan vi
burit bort ett tiotal säckar var, upptäckte vi nämligen att
redaktör A var försvunnen.
– Var är han? sa tränaren.
– Jag tror han gick på
andra sidan huset, sa jag.
När vi smög fram och
tittade runt hörnet fick vi se redaktör A sitta på en pall och
påta i en rabatt med en liten spade.
– Jobba på, pojkar, sa
han. Det här är nyttigt för er.
– Ska inte du vara med? sa
tränaren.
– Rabatterna måste skötas
också, sa redaktör A.
– Här sitter du och
finputsar runt en liten vissnad blomma, sa jag.
– Medan vi sliter i vårt
anletes svett, sa tränaren.
– Skulle vi inte springa i
skogen? sa jag.
–Ta en runda ni, pojkar,
sa redaktör A. Det har ni gjort er förtjänta av.
– Det orkar vi inte efter
det här, sa jag.
– Var har du duschen? sa
tränaren.
– Den går inte att
använda, sa redaktör A. Vattnet är avstängt.
– Då får vi åka hem, sa
tränaren.
I bilen på hemvägen
vände sig redaktör A till de båda utmattade lövkrattarna och sa:
– Det var väl skönt för
er att få komma ut på landet och andas lite frisk luft.
– Vi är jättetacksamma,
sa jag.
– Men jag tror inte vi åker
hit nån mer gång, sa tränaren.