BLAND FILMSTJÄRNOR OCH SÖTNOSAR

Att bli handplockad till en filmroll utan att anstränga sig hör inte till de vanligaste vardagligheterna. Men blir man sedan också recenserad i dagspressen, finns det anledning att se upp. 
Om detta skriver Gits Olsson i ett gammalt exemplar av tidningen Se, som jag hittat i den lilla stugan vid havet, samtidigt som han också avslöjar hur det gick till när han ”döptes” till Gits.

Så här skriver han under vinjetten Mummel i kön i nummer 35 från 1965:

Alla skådespelare jag känner säger att dom aldrig bryr sig om att läsa recensioner. För det första är detta naturligtvis lögn, för det andra så är det riktigt roligt att läsa recensioner.

Sedan berättar han hur han för ett gage av 75 kronor fick hoppa in i militärfarsen ”För tapperhet i tält” och spela malaj i två dagar. Med i filmen var också boxaren Ingemar Johansson, hovsångaren Rolf Björling, racerföraren Joakim Bonnier och halva TV, det vill säga Putte Kock, Egon Kjerrman, Berith Anserud och några till.

Något manuskript såg jag inte till, skriver Gits, men regissören sa hur vi skulle göra och då gjorde vi så.

Allra roligast var dock att så småningom få läsa recensionen i Skånska Dagbladet, fortsätter Gits och cïterar:

”Ljuspunkter saknades dock inte helt och de kvinnliga medverkande Git Gay, Gits Olsson och Laila Westersund var i alla fall söta att se på.”

Tack för det, kommenterar Gits Olsson, men ska sanningen fram så är Git Gay den som har den snyggaste figuren av oss,

Det är dock inte första gången, konstaterar han och berättar om hur han för några år sedan ringde till en mindre sydsvensk stad och bokade rum på Stadshotellet, När han i sena kvällen nådde stan och tog rummet i besittning hade krögaren dekorerat skrivbordet med fyra röda rosor. 
I buketten satt en lapp med texten: ”Tack för alla glada showkvällar!”

Krögaren urskuldade sig dagen efter med att han trodde att Git Gay hette Olsson i det privata, skriver Gits och fortsätter:.

Det här med ”Gits” hittade man på när man var finnig volontär och detta att skaffa signatur nästan var viktigare än vad man skrev. Signaturen kom till genom att jag helt enkelt vände bak och fram på mitt borgerliga förnamn. Och sen har jag dragits med den. Än i dag kommer det arga insändare till Se som säger: ”Det där har Gits Olsson missuppfattat men så blir det nästan alltid när man sätter fruntimmer på saker och ting.”

För att inte tala om den arge pensionär på Norr Mälarstrand som krävde att ”Gits Olsson ska bort ur Se. Sparka ut kärringen!”

En medlidandets tanke går också till den 57-årige tegelbruksarbetare i salatraktren som skrev och undrade om jag kunde tänka mig att flytta till honom och ta hand om hushållet och tre barn, skriver Gits och avslutar:

Sedan redaktionen börjat införa en bild av mitt nylle varje vecka har frierierna märkbart avtagit. Numera är de praktiskt taget bara Skånska Dagbladet som tycker att jag är söt.

MED FRACK OCH CHAMPAGNE . . .

Här kommer ytterligare några exempel på vad mer eller mindre kända personer påstods ha sagt på 60-talet, Allt enligt tidninge Se som jag oförtrutet läser vidare i.

Evert.

Evert Taube: När man står på ruinens brant, beredd att göra konkurs, då ska man klä sig i frack och dricka champagne.

Lars Gjörling: Det är på lantbruksutställningar som överallt annars – de största nöten blir prisbelönta och medaljerade.

Carl Olof Lång i ”Sommar, sommar . ..”: 1965, den sommar det regnade så mycket att brandkåren måste arbeta i grodmansutrustning.

Tjadden.

Tjadden Hellström: Fruntimmer har ju så mycket nattkräm i ansiktet att man halkar och slår huvet i sängkanten,

Erik Hjalmar Linder: Det stämmer nog att de saktmodiga skola besitta jorden. De har inte kurage nog att säga ifrån att de inte vill ha den.

Bengt Janzon: Teneriffa – den yttersta holmen i den svenska skärgården.

Maurice.

Maurice Chevalier: Det är skönt att bli gammal och hälsosammare att ha kvinnor i tankarna än i knät.

Martin Ljung: När The Beatles skulle bli fackligt organiserade uppstod ett problem. Man visste inte om dom skulle vara med i musikerförbundet eller elektrikerförbundet.

Thorvald Gahlin: Jag begriper inte hur kritiken kunde påstå att det var en film för klent begåvade – jag tyckte den var utmärkt.

ÄNNU MERA BUBBEL

Bubbel i kön ur tidningen Se en gång för länge sedan.

SOL, SE OCH VATTEN

Sommar på Sunningen med sextiotals-stuk.

Tidningen Se och retroradio.

                                      Saxat ur nummer 38 från 1965.

Roddtur runt Rödberget.

Och i tidningen Se från 1965 hittar man ständigt aktuella rubriker.

SKYNDA ATT FYNDA

Annonser i svensk press på 1960-talet.

NÅGRA BUBBLARE TILL

Lite Bubbel ur tidningen Se från 60-talet.

RIT-OLA OCH JACKIE KENNEDY

Mitt i den svenska sommaren 2019 sitter jag utanför den lilla stugan vid havet och bläddrar i en årgång av tidningen Se från 1965. I varje nummer bidrar den gamle tidningstecknaren Rit-Ola med en reportageteckning.

USA-kvinnsen väntar på den stora rubriken, skriver han i nummer 31. 
En USA-gallup har gett svaret:

Jacqueline Kennedy gifter om sig!
Det är alltså drömrubriken som de kvinnliga tidningsläsarna i USA väntar på 1965, två år efter mordet på president John F Kennedy.

En rundfråga bland Amerikas maskulina befolkning just då angående vilken sensationell rubrik dom helst skulle vilja se i dagstidningarna får emellertid ett helt annat svar:

Fred i Vietnam.

Damernas drömrubriker är dock flera enligt samma källa.

Här är hela listan:

Nr 1: Jacqueline Kennedy gifter om sig!

Nr 2: Fred i världen

Nr 3: Kvinna president i Amerika.

Nr 4: Ungkarlsskatt i USA

Nr 5: Ny medicin. Ögonblicklig hjälp mot fetma

Inga dåliga grejor, konstaterar Rit-Ola sommaren 1965 alltså.

Jackie

I dag vet vi att Amerika och världen fick vänta på drömrubriken till den 20 oktober 1968. Då gifte Jackie Kennedy om sig med den 23 år äldre grekiske skeppsredaren och miljardären Aristoteles Onassis. Vilket bland annat kommenterades av den svenska kvällstidningen Expressen med löpsedelsrubriken:

JACKIE – HUR KUNDE DU?

Ari

Äktenskapet varade till 1975, då den 69-årige Onassis avled på ett sjukhus i Frankrike. Jackie Kennedy-Onassis levde i nästan tjugo år till. Den 19 maj 1994 avled hon i cancer hemma i New York vid 64 års ålder.

Rit-Ola var signatur för Jan-Erik Garland som levde 1905-88. Han arbetade som sportjournalist och tecknare, först på Idrottsbladet och sedan på Dagens Nyheter. Vid sidan om gjorde han politiska skämtteckningar i bland annat tidningen Se, men mest känd är han nog som skapare av serien Biffen och Bananen. I ungdomen var han framgångsrik bandyspelare med SM-guld för AIK på 1930-talet. Under andra världskriget utmärkte han sig som en av de främsta satiriska gisslarna av Adolf Hitler och Nazityskland.

MERA KLIPP

Saxat ur tidningen Se 1965.

VARNING FÖR BADGÄSTER!

Mitt i den svenska sommaren 2019 sitter jag utanför den lilla stugan vid havet och läser tidningen Se från 1965, samtidigt som jag konstaterar att ingenting är nytt under solen.

Det handlar om hur välbeställda villaägare med vakter, bommar och förbudsskyltar beskylls för att försöka hindra vanligt folk att använda badstranden.

Se har skickat reportern Gits Olsson till platsen. Här är hans rapport.

Jag var badpirat i Falsterbo!

Ni läste nyss rapporter i dagstidningarna: fullständigt krig har utbrutit mellan ägarna till de fashionabla sommarvillorna och vanliga bilburna medelsvenssöner som kommit till platsen för att bada!

Med en mur av förbudsskyltar, bommar, vakter och hundar hindrar villaägarna dessa badgäster från att komma ner till de lockande stränderna. Terrorn är koncentrerad till Ljunghusen, där verandorna på luxuösa sommarvillor fylls av bittert blängande miljonärer så fort en ofrälse vågar sig in i området.

Se:s utsände trotsade skyltarna, bommarna, vakterna och hundarna och hoppade i spat med hela familjen, avslöjar Gits och fortsätter lite längre fram i texten med följande lägesbeskrivning från platsen:

På gatorna strövar miljonärna omkring i vegamössor och skepparjackor och försöker se ut som kung Oscar II, fast det är inte lätt alla gånger att verka riktigt kunglig när det står Lee och Texas i ändan på en.

Bommen, som avstänger vägen och om lördagar och söndagar är bevakad av vakt med polismans befogenhet, var uppsvängd på vid gavel. Ingen vakt syntes till, men så var det ju också vanlig onsdag. En Oscar II i Jaguar bleknade vid anblicken av vår torftiga Volkswagen 1500 Variant, men han sa ingenting utan försvann bland buskarna med en lätt tryckning på gasen.

En Oscar II i Mercedes körde om oss på den asfalterade huvudvägen genom villaområdet och iakttog oss spänt i backspegeln. Men han sa inget han heller, Vi rullade kallblodigt vidare.

Nere vid badstranden var allt öde och tomt. Badvädret var inte det bästa På stranden står det att inga andra än platsens villaägare får parkera där. Vi parkerade ändå och klev ur bilen och försökte låtsas som det regnade, vilket inte var svårt ty det gjorde det.

En Oscar II i en grå Dodge parkerade vid sidan om oss. Han bar en liten segelbåt i famnen och betraktade oss noga. Men inte heller han sa någonting utan försvann mot havet för sjösättning.

Sedan trodde vi att det utbrutit skogsbrand, för de rök mellan stammarna. Men det visade sig att det var en drottning Victoria som kom fräsande i en Saab med för fet blandning, sannolikt en shoppingbil. Drottningen tittade länge på oss utan att förändra en min. Sedan lossade hon två barn och försvann bland badhytterna.

En liten Gustav V med Esso-tiger på ryggen undrade vad vi hade här att göra men nöjde sig fogligt med beskedet att vi ämnade spränga badvallen.

Ingen sa något, ingen körde bort oss, ingen bussade hundar på oss, ingen sköt med gevär. En Oscar II som just skulle göra hole-in-one på golfbanan stannade visserligen med klubban mitt i luften, men annars var det inte spännande ett dugg.

Miljonärerna i trakten säger: Varför i herras namn måste folk bada just nedanför våra villor när hela näset är fullt av lika fina badstränder?

Och det kan man faktiskt fråga sig med en viss rätt. Det är för övrigt inte bara miljonärerna som kan uppträda snorkigt. Den badande allmänheten är inte Guds bästa barn. När miljonärerna stoppar bilister och frågar om de inte läst skyltarna som det står ”Privat” på, så är ett mycket vanligt svar detta:

-Nä, vi brukar aldrig läsa sånt som det står ”Privat” på.

Så miljonärerna tycker att när det gäller snorkighet, så står det 1-1 mellan dem och allmänheten,

Allt enligt Gits Olsson i tidningen Se från 1965. Själv bläddrar jag vidare i jakt på nya godbitar.