För att rationalisera
julklappshanteringen införde jag för flera år sedan traditionen
att barnbarn och syskonbarn får 300 kronor var i ett kuvert. Det var
väldigt bekvämt så länge man kunde gå in på sitt bankkontor och
begära fram sju gånger 300 kronor över disk i nya, ovikta,
prydliga hundralappar.
Numera får man som bekant
gå till bankomaten för samma tjänst. Men det går inte att ta ut
hela beloppet på en gång, för då får man fyra femhundringar och
en hundralapp i näven och det kan man ju inte dela upp i sju
kuvert.
Alltså ställer man sig i
bankomatkön och när det blir dags knappar man in sin kod och begär
300 kronor åt gången för att få ut en ny tvåhundring och en
förhoppningsvis inte alltför skrynklig hundring.
När jag hade gjort detta
två gånger och stack in mitt kort för tredje gången märkte jag
hur folk började muttra och trampa otåligt i kön bakom mig.
Förmodligen var det det som gjorde mig så skärrad att jag slog
in fel kod. Kortet kom tillbaka ut, men när jag stack in det på
nytt och slog in koden svarade bankomaten: Uttag medges ej.
För att lugna folkmassan
bakom ryggen tog jag då mitt kort och gick därifrån. En bit bort
runt hörnet uppsökte jag stadskärnans andra bankomat. Där var det
också kö och nu var det jag som stod och trampade otåligt.
När
det blev min tur gjorde jag om den tidigare proceduren och fick samma
svar från den här bankomaten: Uttag medges ej.
Jaha, tänker man då som
osäker och ovan bankomatanvändare. Kanske har dom infört någon
sorts begränsning av antalet uttag per dygn. Vad vet jag? Annat än
att i fråga om bankernas uppfinningsrikedom när det gäller att
hålla kunderna borta verkar det inte finnas några begränsningar.
Alltså väntade jag till
dagen därpå med att försöka igen. Men vid båda bankomaterna
möttes jag av samma besked: Uttag medges ej.
Då lyckades jag leta upp
ett bankkontor. Där tog jag en kölapp och satte mig att vänta i 45
minuter innan det blev min tur.
När jag berättade om mitt
problem knappade banktjänstemannen in mig i systemet och tittade på
sin skärm.
- Du har slagit in fel kod
tre gånger, blev beskedet.
När jag protesterade och
framhöll att jag vet att jag hade gjort det en gång och kanske
möjligen två men absolut inte tre,upplystes jag om att det
handlar om tre gånger under kortets livslängd.
- Jaha, sa jag. Vad gör vi
då? För här har ni väl inga pengar? Detta är ju bara en bank.
Jag fick då besked att
jag skulle få ett nytt kort med posten om tre dagar och att jag
kunde använda det gamla för att handla i affärer med så länge.
Jag gick på till min
livsmedelsbutik och handlade, varpå jag bad kassörskan runda av
beloppet uppåt så att jag fick 600 kronor i näven i fom av två
nystrukna tvåhundringar och två nystrukna hundralappar.
- Nej, det kan jag inte
styra. Jag får ta dom pengar som kommer ut, sa kassörskan och så
fick jag en skrynklig femhundring och en skrynklig hundralapp i
stället.
På eftermiddagen gick jag
tillbaka till affären och handlade en liten påse karameller som jag
betalade med den skrynkliga femhundringen och så fick jag lite växel
plus fyra skrynkliga hundringar tillbaka.
Tillsammans med några
skrynkliga gamla hundralappar som jag hade liggande hemma hade jag nu
fått ihop sju högar med skrynkliga sedlar som jag kunde lägga i
kuvert och dela ut som julklappar.
Men jag undrar om det inte hade
varit enklare om jag hade bett om önskelistor och sedan gått och
köpt sju olika saker för samma belopp och gett bort i stället.