SNART ÄR DET JUL IGEN

 

Nya kortbyxor med hängslen har den här nyklippte unge mannen fått av tomten på julafton år 1949. Iklädd dessa samt kortärmad rutig skjorta med fluga i halsen, poserar han, uppenbarligen på befallning, för fotografen. Lillasyster i ny finklänning och hårband har fått en docka att visa upp för halmbocken på golvet. 
Bakom dem har den elektriska belysningen tänts i den vid Margretegärdeparken inköpta granen, som dessutom innehåller både julkulor, pappersfigurer och smällkarameller. 
Julafton på Vallmovägen i Uddevalla för 72 år sedan alltså.

FÖR MYCKET AV DET GODA

 

Det hände på den tiden då kristendomsundervisningen var intensiv i småskolan. En lärarinna märkte hur barnen började tröttna på alla episoder ur den bibliska historien. För att lätta upp stämningen frågade hon i stället:
-Vem är det som har svans och är bra på att klättra i träd? Kan du svara på det, Axel?
-Ja, sa lille Axel. Det borde vara en ekorre, men eftersom det är fröken som frågar så är det väl Jesus.

Lärarinnan ville veta om man brukar läsa bordsbön i barnens hem. Men hon fick inget riktigt svar så hon försökte igen:
-Du Ronny, vad brukar din pappa säga när han sätter sig till bords?
-Jo, svarade lille Ronny efter en stunds tvekan. Han säger att ska vi inte ha oss en liten jäkel till maten i dag.

Lärarinnan skrev ordet protestant på svarta tavlan och frågade om någon i klassen visste vad det betyder.
Det blev tyst en lång stund men så räckte lille Sven upp handen och sa:
-En tant med löständer.

-Nå min flicka, sa konfirmationsprästen. Vad måste man först och främst göra för att få syndernas förlåtelse?
-Man måste väl först synda.

Lilla Britta har fått följa med sin mamma på ett bröllop i kyrkan. Efter ceremonin viskar hon:
-Ska dom få barn nu?
-Ja, kanske det.
-Då stannar vi och tittar på det också,

UTSIKT FRÅN PROSTBERGET

 

Det här kortet har varit med tidigare i den här bloggen, men detta är en annan kopia som jag hittade i ett annat av mammas album och som inte är lika hårt beskuren som den tidigare. Det är moster Astrid som sitter på Prostbergets kant och tittar ut över söder i Uddevalla. Närmast berget ses Södra vägen, och in mellan husen går Södra Drottninggatan. Där bortanför drogs Göteborgsvägen senare fram. Men än så länge är där bara ängar och buskage, så kortet måste vara taget före 1940.

(Klicka på bilden så blir den större.)

HÅRDROCK FÖR MORFAR

 

Lille Viktor spelar hårdrock för morfar på sin mobil och frågar:
-Har du hört något sådant förut, morfar?
-Ja, faktiskt en gång för länge sedan i min ungdom när bryggarbilen och grusbilen krockade på vägen utanför vårt hus.

-Kan någon i klassen säga vad som är viktigast för människorna, solen eller månen.
-Det måste vara månen, säger lille Sixten.
-Varför det?
-Den lyser ju på natten när det är mörkt.
-Men är inte solen viktig då?
-Nä, den lyser bara på dagen och då är det ju ljust ändå.

-Goddag magistern, jag ringer för att tala om att min son är sjuk och inte kan komma till skolan i dag.
-Jaha, och vem är det jag talar med?
-Min far.

Den lille Göteborgsgrabben som var nyinflyttad i Stockholm sa inte ett ord första dagen i den nya skolan. Men när läraren dagen därpå frågade honom vad han hette, svarade han högt och tydligt:
-Morgan Persson från Göteborg.
-Men varför sa du inte det i går, undrade läraren.
-Jag töckte ente jag velle skryta förste dan.

TAG PLATS, TAG PLATS!

 

Så här såg SJ:s tredjeklassvagnar ut i början på 1940-talet. Bilden är tagen på Uddevalla Centralstation, och min mor har berättat att den föreställer Erik Simonsson, som efter att ha gift sig med sin Britta, är på väg till beredskapstjänstgöring ”någonstans i Sverige”.
Det fanns tre klasser på järnvägen vid den här tiden. Militärer (åtminstone meniga) åkte tredje klass, där det genomgående var träbänkar. Andra klass hade stoppade säten, medan första klass var lite lyxigare och inte avsedd för vanligt folk.
Konduktören har hoppat upp på bakre plattformen innan tåget ska gå, och genom bilden får man också en förklaring till forna tiders högtalarutrop: ”Tag plats, stäng dörrar och grindar!”.
Nedanför vagnen står mina föräldrar och en annan kvinna. Den lille grabben är dock inte jag. Kortet är från 1940, och jag föddes inte förrän fyra år senare.

(Klicka på bilden så blir den större.)

BERÖM AV MAGISTERN

 

-Pappa, i dag fick jag beröm av magistern i skolan.
-Jaså, vad sa han då?
-Han sa att nu börjar min handstil bli så bra att han kan se hur illa jag stavar.

-Mamma, börjar alla sagor med ”det var en gång”?
-Nej, min gosse, ibland börjar dom med ”i kväll ska jag på sammanträde”.

-Pappa, är det sant att faster Ester sjunger för de intagna på fängelset?
-Ja, min son. Kom ihåg det om du skulle frestas att begå nån dumhet i framtiden.

-Moster Elsa, var har du ditt gevär någonstans?
-Men lille vän, jag har inget gevär. Hur kan du tro det?
-Jo, för pappa säger att du alltid är på jakt efter karlar.

-Har du några problem med ögonen eller näsan, frågade läkaren vid undersökningen inför skolstarten.
Lille Oskar funderade en stund och så sa han:
-Ja, dom sitter i vägen när jag tar av mig tröjan.

-Va! utropade femårige Jonas vid matbordet. Får vi ingen efterrätt. Då har jag suttit här och ätit i onödan.

ORIENTERARE MODELL Ä

Orientering är en sport som har utvecklats enormt genom åren. Så här kunde det se ut när Uddevalla Skidklubb tog upp sporten på programmet på 1930-talet och blev en av de dominerande klubbarna i Bohuslän under flera år framåt..
Tävlingsdressen vid den här tiden bestod nästan alltid av egna avlagda kläder i form av skjorta, långbyxor och en skärmmössa på huvudet. Eller ett sånt där vitt kors som löparen till höger på bilden har. Kontrollpunkterna ritade man själv in på kartan efter en förlaga som brukade sitta uppspikad på ett träd strax efter starten. Jag skulle tro att det är detta som dessa båda för mig okända deltagare håller på med.

I DJURENS VÄRLD

 

Lille Mats hade fått följa med sin pappa till djurparken. När de stått en stund och tittat på ett lejon i en bur sa han allvarligt:
-Pappa, om det där stora lejonet kommer ut och äter upp dig, vilken buss ska jag då ta hem?

Lilla Lena kommer hemdragande med en get och säger glatt:.
-Titta pappa, vad jag har fått av farbror Karlsson.
-Den får du lämna tillbaka. Den kan vi inte ha här hemma. Tänk på lukten.
-Men pappa, tror du inte geten vänjer sig?

Fröken berättar om hur kycklingar kläcks och säger till klassen:
-Är det inte fantastiskt att de små kycklingarna själva kan ta sig ur sina skal?
-Nja, svarar Markus. Jag tycker det är konstigare att dom kan ta sig in.

Lille Svante kommer springande hem till mamma och skriker:
-Nu får du skynda dig att handla för slaktaren ska dö i morgon.
-Hur vet du det?
-Det står på en skylt i fönstret: Lever endast i dag.

SKIDKLUBBENS SEGRANDE LAG

 

Här ses Uddevalla Skidklubbs segrande lag i Bohuslän-Dals orienterings-DM 1938. Från vänster: Nils Johansson, Olle Olsson, Mike Wiberg och Sven Johansson. Tävlingen gick i närheten av Vänersborg söndagen den 1 oktober med 120 deltagare i de två klasser som var de enda som stod på programmet vid den här tiden.
Seniorklassen vanns av John Karlin, UIS och juniorklassen av klubbkamraten Arne Johnsson, den sistnämnde mera känd som initiativtagare till UIS och Bohusläningens skogspromenader när dessa drogs igång på 1950-talet.
Två av lagmästarna på bilden blev också budkavlemästare när den tävlingen avgjordes på Kroppefjäll 1938. Det var Olle Olsson och min far Sven Johansson med Herman Enström på slutsträckan. Trots att de endast utgjorde Skidklubbens femtelag lyckades de vinna hela tävlingen. Allt enligt orienterarnas årsbok Skärmen från 1938.
Tilläggas kan att Nils Johansson till vänster på bilden var mera känd som "Nisse Tegen" och en av klubbens bästa backhoppare när hoppbacken vid vägen mot Bjursjön hade färdigställts mot slutet av 30-talet. Enligt vad jag har hört var det han som hade backrekordet på 18 meter innan några norska hoppare kom hit och förbättrade det till 23,5 meter vid en inbjudningstävling.

(Klicka på bilden så blir den större.)